En insändare i SLA: Tack alla som räddade Livets brunn

DEBATT: Protester

Tack alla goda, vackra och förståndiga människor som protesterade mot makthavarnas dumma förslag att ta bort Livets brunn. Tack vare folkets missnöje kommer konstverket stå kvar. Det lönar sig att protestera och att kämpa för kulturen, men kulturkampen fortsätter. Kan vi inte alla enas om att vi inte röstar på de politiker som ville ha bort Livet brunn i nästa års kommunalval?

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgs Allehandas hemsida, inte i papperstidningen 2017-03-14

www.sla.se

Svenska dikter del XXXVIII Till Hans Maj:t konungen

Att diktare i äldre tider ofta var beroende av rika och mäktiga personers gunst och välvilja är inte någon chockerande nyhet. Det gäller föresten nog ända till den dag som i dag är. Bengt Lidner, känd för sin berömda knäpp skrev dikten som här återges till kung Gustav III. Ett gott och klokt val, kungen gillade ju konst och kultur. Kuriosa är det faktum att Lidner var född samma dag som kungen blev skjuten, det vill säga 16 mars.

Lidner var född i Göteborg 1757. Fadern dog då sonen var liten och modern när den blivande poeten var i tonåren. Studier i Göteborg och Lund gjordes. 1774 började Lidner skriva i tidningar. Unge Lidners lidande var inte över. Han skulle resa till Kina med en så kallad ostindiefarare, men tros inte kommit längre än till Sydafrika. Studier bedrevs sedan i det då svenska Greifswald, men det gick inte bra det heller. Hemkommen till Stockholm uppvaktade han kungen och fick resa till Frankrike för att där utbildas till att skriva dramatik. Väl hemma igen misslyckades Lidner få kungen gunst, trots dikten ovan. Bengt Lidner flyttade sedan till Finland och levde ett ganska fattigt liv, gifte sig, reste till Stockholm och lyckades hos hertig Karl få anställning eller kanske rättare titeln kunglig sekreterare 1792. Året därpå 4 januari. Med vid begravningen var den mer kände Carl Michael Bellman.

Till Hans Maj:t konungen

En långsam storm den låga släcker,

Som, dyre kung! du lifvat har.

Med känslor af förflutna dar

Jag dig mitt sista offer räcker.

Det är det hårdaste jag vet,

När ödet älskarns boja lossar,

Och harmsen hans guddomlighet

Den bild, hon honom skänkte, krossar.

Lik tålamodet vid en graf,

Jag prisat himlen i min smärta:

Då han ej guld och anor gaf,

Gaf han mig lyran och ett hjerta.

Men… denna lyran är ej mer.

Till okänd strand mig ödet jagar.

Ack den förföljda svanen klagar,

Förrän sin vass hon öfverger.

Mer säga vore öfverdåd.

Jag önskar glömmas och förglömma;

Och skall mitt hjerta endast gömma

En suck, – och minnet af din nåd.

Julius Caesar och Jesus

Den romerske statsmannen Gaius Julius Caesar mördades 15 mars år 44 fvt. Julius Caesars efterträdare adoptivsonen Octavianus senare den förste kejsaren över det romerska riket under namnet Augustus lät hylla sin styvfar genom att hävda att denne tagits upp till gudarna. Även Augustus upphöjdes till gud efter sin död.

I Romarriket ska en viss figur som i mytologin kallas Jesus blivit dödad genom offentlig avrättning. Anhängare till denne Jesus menade på att han var en gud, även om diverse religiösa spetsfundigheter menar på att han är Guds son med mera ovidkommande.

Traditionen att upphöja folk till gudar fanns redan i Rom. Men få tror att de romerska kejsarna är gudar idag fast de formellt och statligt erkände som sådana. Den mytiske och mytologiske Jesus var existens är mer än tvivelaktiv på mer än ett sätt fick gudomlig status flera århundraden efter sin eventuella livstid.

Det är med andra ord mer troligt att Julius Caesar är en gud än att Jesus är det. Så sänd en tanke till den romerske statsmannen den 15 dagen i den månad som är uppkallad efter guden Mars.

En riktig gud. Erkänd av romerska senaten.

Sagofigur. Folk som tror att denne filur är en gud eller son till en gud är bara värda förakt!

Svenska skådespelare del X: Georg Funkqvist

13 mars 1900 I Uppsala föddes Georg Funkqvist. Fadern var agronom och blev professor. Efter att genomgått gymnasiet, studerat konst och litteraturhistoria vid universitet i Lund samt arbetat en tid genomgick unge Funkqvist Dramatens elevskola 1921-1923.

Funkqvist spelade många roller på flera teatrar i Stockholm. Svenska teatern, Vasateatern, Folkan, Blanche, Dramaten och Nya teatern mellan åren 1924-1963. Även en kort tid i Finland spelade Funkqvist 1927 -1928. En annan kortare tid var i Göteborg 1931-1932. Inom teatervärlden gjordes olika roller i såväl ryska dramer, operett och musikaler.

Ett sjuttiotal filmroller från stumfilmen 1922 kallad Amatörfilmen till sista rollen Monismanien 1995 då Funkqvist var 75 år. Sista rollen blev i tv 1983. Det har sagts om Georg Funkqvist att han var en mästare på att göra roller i det lilla formatet. Det kunde vara en amerikan på besök i Sverige i Kalle på spången 1939, hovrådet i Brott och straff 1945, en levandstrött krögare i Ratataa eller The Staffan Stolle Story 1957, som betjänt i För att inte tala om alla dessa kvinnor 1962 eller diplomat i Åsa-Nisse på Mallorca 1962. På sin åldershöst fick Funkqvist ett genombrott i tv-serien Min stund på Jorden från 1973 som den åldrande svenskamerikanen som såg tillbaka på sitt liv.

Som uppläsare i radio och som berättaröst till en del filmer lånade Funkqvist sin stämma, en stämma som kännetecknads av underfundig humor och en aning ironi. 1957 tilldelades Georg Funkqvist Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium och 1980 Svenska Akademiens teaterpris.

23 oktober 1986 avled Georg Herman Fredrik Funkquist. Hans grav finns på ingarö kyrkogård.

Funkqvist troligen någon gång på 1950-talet.

Funkqvist i serien Din stund på jorden.

Årsdagen av svenskarnas intåg i Moskva

12 mars 1610 intågade svenska trupper i Moskva. De kom inte som erövrare utan folket kom ut och möte svenskarna som vänner. Svenskarna leddes av friherre Jakob De la Gardie. Svenskarna var allierade med tsar Vasilij IV och dennes kusin furst Michail var med vid intåget i staden.

Tsaren hade bett den svenske kungen Karl IX att skicka trupper att hjälpa honom att behålla makten i landet. Svenskarna var redan i krig mot polen men då polackerna stödde tsarens fiender blev kriget allt större. Moskva hade belägrats av tsarens fiender i två år innan svenskarna kom så jublet över befrielsen var äkta. Två månader senare lämnade svenskarna staden.

Få utlänningar har lyckats inta staden Moskva. Och ingen av dem förutom De la Gardie har hälsats med jubel!

Mannen som befriade Moskva

Slaget vid Kivinebb 1555

En av Sveriges mindre kända krig är den konflikt som fått namnet stora ryska kriget som varade mellan 1554-1557. Kriget utbröt då det var olika åsikter mellan svenskar och ryssar var gränsen gick i Karelen. Vilken sida, svensk eller rysk som startade kriget är oklart. Det var ofta ganska oroligt vid gränsen och svenskar och ryssar gick ofta över gränsen för att plundra. Kriget utbröt på allvar slutet av 1554 och pågick tills ett stillestånd slöts 1557. Ingen vann och ingen förlorade. Sverige styrdes vid denna tid av Gustav Vasa och ryssarna ledare var Ivan IV även kallad den förskräcklige.

I januari 1555 hade en stor rysk här försökt inta staden Viborg. De drog sig snabbt tillbaka då de insåg att de inte kunde inta staden. I mars var de åter på frammarsch. Huvudhären på kanske så många som 12 000 man marscherade västerut. En mindre styrka fanns för att möta dem. Omkring 560 man fanns som försvarade gränsen. Dessa bestod av omkring 100 ryttare, 60 knektar och 400 uppbådade bönder. Det fanns några pjäser med artilleri av lättare modell. De flesta på svenska sidan hade skidor, det hade snöat mycket och vägarna var översnöade. 11 mars möttes de både styrkorna.

Ivan Bibikov hette den ryske befälhavaren han ledde sina trupper fram till Kivinebb. Till Bibikov och de andra ryssarnas förvåning stod den lilla svenska truppen kvar och visade att de inte tänkte ge sig av. Trupperna stod ganska nära varandra. Ivan Bibikov gav order om att en bägare med brännvin skulle ges honom. Bibikov drack de svenske till och slängde sedan bägaren. Denna något udda sed betydde för samtidens människor en förolämpning. Ryssarnas befälhavare gav order om anfall, men anfallet kom av sig. Svenskarna avlossade sina kanoner och en av de första som stupade var Bibikov. Ryssarna möttes av ett svensk motanfall och de på svenska sidan som hade skidor och skjutvapen spelade en viktig roll i striden. De som var utrustad med skidor och eldvapen avlossade sina vapen på nära håll drog sig tillbaka för att ladda om och sedan anfalla på nytt. Ryssarna hade i den djupa snön svårt att göra motanfall mot dessa ”skidekarlar”. Ryssarna började fly. Svenskarna var få så någon förföljdes i stor skala kunde de inte göra. Men det hela slutade med mellan 300-600 döda ryssar, 29 fanor och 500 hästar. Många ryssar slängde sina vapen när de flydde så vapen att utrusta 2000 man med fanns när bytet ihopsamlats.

Svenskarna leddes av den adelmannen Jöns Månsson som tillhörde den ätt som sedan kallade sig för Ulfsparre. Vi vet inte så mycket om denne segrare men han tros vara född i Finland och dog omkring 1570.

Kivinebb är den socken där slaget stod. Finnarna brukar kalla striden för slaget vid slaget vid Joutselkä, efter en by i närheten. I dag är Joutselkä och socknen den ligger i en del av Ryssland.

Det finns ingen samtida bild av slaget. Så här har en finsk konstnär tänk hur det gått till.

Svenska dikter del XXXVII Det skiner en sol och det blåser en vind

Välborna Harriet Augusta Dorotea Löwenhjelm adliga ätten 1791, föddes i februari 1887 och avled 31 år gammal maj 1918. Fadern var överste och kammarherre. Ganska tidigt uppmärksammades dotterns konstnärliga anlag. Harriet Löwenhielm målade och studerade tidvis konst men det hon blivit känd för är sina dikter. Vid 17 års ålder följde dottern med sin fader på resa. Färden gick till Ceylon och det är troligen att våt poetissa drabbades av den lungtuberkulos som senare tog henens liv där. 1913 konstaterades att det var lungtuberkulos och de sista åren var ofta på sanatorium. Att teckna och skriva vers var ett sätt att fördriva tiden och måhända den ångest som kan drabba en ungmänniska som har en dödlig sjukdom. De första verken av Löwenhjelm präglas av ironi och kvicketer, men senare blir det dessvärre inte förvånande mer allvarligt och existentiellt. Harriet Löwehjelm blev känd först efter sin död då dikterna utkom 1919. Hon lever främst vidare genom två, tre dikter var titlar är Jakt på fågel, Tag mig. Håll mig. Smek mig sakta. Men här kommer en mindre känd dikt.

Det skiner en sol och det blåser en vind

Det skiner en sol och det blåser en vind

på slätten där jag går.

Jag är en gammal lustig pan,

som vankat i många år.

Vad är det för grå förfallen gård,

som ligger öde och låst?

Vad båtar ett hem? Hela jorden är min,

där jag vandrar i sol och i blåst.

I skogen bland drösslande röda löv

har vinden gått till ro,

det gliser sol mellan stammarna,

där ekorrungarna gno.

Hela da´n har det ljudit en flöjtmelodi,

densamma igen och igen,

den har drunknat i blåst, men i skogens lä

kan bättre jag höra den.

Det är en lustig dur-melodi,

men den spelas i klagande moll

av en ensam vandrande höstlig pan

eller faun eller annat troll.

Svensk matkultur del V: Kolsyrad läskedryck

Läskande drycker finns nog i de flesta kulturer, men den kolsyrade läskedrycken är faktiskt en svensk uppfinning. Själva drycken ska dock inte behandlas särskilt ingående, det får räcka med att det egentligen finns två sorters kolsyrade läskedrycker. Mineralvatten och de som är baserade på en saft av frukt eller bär. Socker och färgämnen brukar ingå i de sistnämnda. I praktiken kan ingen privatperson kolsyra sin egen dryck utan läskedrycken är ett livsmedels som man köper. I dag finns det maskiner man kan köpa för egenframställning av drycken.

Kolsyra, Acidum carbonicum i drycker var känd innan, det fanns i olika öl, cider samt en del vinsorter. Denna kolsyra uppstod på naturligväg. Den kolsyrade drycken är en uppfinning. Det ska inte heller förglömmas att kolsyra finns i olika vattenkällor i naturen. Det finns ofta i så kallade surbrunnar. Vid dessa surbrunnar har sedan olika sorters brunnsorter byggts. Ramlösa, Loka och Medevi är svenska brunnsorter.

I Låstad en socken i Vadsbo härad utanför Mariestad föddes på Katrinebergs kungsgård en man som fick namnet Torben Olof Bergman. Datumet han föddes var 9 mars 1735. Unge Bergman var begåvad och studerade först i Skara och sedan i Uppsala. Som den 1700 tals människa han var studerade han inte bara et ämne utan det lästes biologi, matematik, astronomi och inte minste kemi. 1764 invaldes Bergman i Kungliga Vetenskapsakademien, 1767 blev Bergman professor. 9 mars är fortfarande en märkesdag i almanackan Torben och den andra namnformen Torbjörn har namnsdag detta datum.

Det som gör Bergman intressant för vår berättelse är att han forskade om kolsyra och kom på vid tiden runt 1775 hur man tillverkar mineralvatten på konstgjord väg. 1784 7 september avled Bergman vid Medevi brunn och begravdes i kyrkan i Västra Ny.

Några år efter Torben Bergmans upptäckt byggde dennes lärjunge, Johan Gottleib Gahn 1745 – 1818, en mineralvattenmaskin efter Bergmans principer och började tillverka vad han kallade Fahlu Soda med konstgjorda bubblor. Därefter spred sig den konstgjorda kolsyran genom landet tämligen fort.

Den svenska kemins fader Jöns Jacob Berzelius 1779 -1848 som arbetade en tid som apotekrare i Medevi fortsatte arbetet. Berzelius provade att tillsätta extrakt av kryddor, fruktsaft och vin till mineralvattnet och därmed var själva grundprincipen med kolsyrad läskedryck färdig. Drycken såldes dock inte utan fanns främst vid olika brunnsorter och vid apotek. Först 1835 började försäljning. Det skedde i Stockholm och mannen som började med denna kommers var apotekaren Fredrik Kjernander 1799-1857 som sålde drycken vid Djurgården. Nu började handeln men också drickandet komma i gång på allvar. Omkring 1905 började den första kolsyrade läskedrycken säljas med etikett. Det var Nordstjernans Mineralvattenfabrik som sålde vad man kallade Citron-Brus.

Det började tillverkas sockerdricka i Sverige vid denna tid, men den var inte kolsyrad på konstgjordväg, den bryggdes och fick jäsa ungefär som öl. En sista personberättelse ska vara med i vår kolsyrade historik. Robert Roberts 1866-1932 med sin son Harry började runt 1910 i Örebro sälja smakessenser till bryggerier. Herrar far och son var inte speciellt förtjusta i alkohol och ville få fram ett alternativ till öl. Harry kom på det som blev julmust. En kolsyrad läskedryck med humle och malt. Sedan kom påskmusten. Champis är en annan dryck som familjen tog fram och den hade karaktär av lyxläskedryck.

Idag är läskedrycker och mineralvatten dagliga konsumtionsvaror. Men glöm inte varifrån dessa blöta varor kommer ifrån och hedra männen bakom genom att skåla. Men skåla ej i vin eller öl!

Torben Bergman

Robert Roberts

Läskedrycksetiketter