H & M julmodeller

H & M eller Hennes & Mauritz aktiebolag startade en form av jultradition 1990. Företaget lanserade en underkläders kampanj med kända fotomodeller. Affischer med modellen i underkläder sattes upp väl synliga på flera platser i Sverige.

En del tyckte det var roligt med lite ”ögongodis”, andra blev vansinniga. En del stal helt fräckt bilder av damerna. Såväl pubertetspojkar som surkartsfeminister tros ligga bakom dessa dåd. Ty det klagades och svors från den rosa ideologins mest fundamentalistiska håll. Modellerna var för smala, för tjocka, för via och för svarta.  Allt som H&M gjorde var fel. företaget lade ner julkampanjen några år men kom 2006 tillbaka. Fanatikern Gudrun Schyman klagade nog mest. I dag skriks det inte lika mycket, men tramstanterna med fäbless för rosa som färg och röda viner har nog inte slutat skrika, de börjar nog tjuta igen! En och annan protest har hörts från annat håll också, ska tilläggas. En del gillade den färgade modellen Naomi Campbell som var med 1992 och 2003.

Den australiensiska modellen Elle Macpherson var först.1991 var den amerikanska fotomodellen Cindy Crawford för som julmodell.  Hon är nog den mest ihågkomna.

Om dessa affischer med fotomodeller ska räknas som julsed eller jul o-sed är upp till var och en att tycka. Ett stycke samtidshistoria är det.

Cindy Crawford skapade rubriker 1991.

1998 var julmodellen den australiensiska sångerskan och skådespelerskan Kylie Minouge.

2007 gjorde italienska modellen Isabeli Fontana reklam för kläder som ska bäras under kläder.

Skansen Lejonet

Historien om Skansen Lejonet börjar redan på 1200 talets mitt, då förlades en befästning på Gullberget. Då var trakten omkring Gullberget gränsområde mellan Sverige, Danmark och Norge. Idag ligger Gullberget mitt i Göteborg. I Erikskrönikan nämns fästningen först gången och året är då 1303. I krigen mellan svenskar och danskar spelade fästningen en viss roll, men den bränndes ner 1523 av danska trupper. Fästningen byggdes upp igen. Hårda strider utkämpades vid Gullberg under det så kallade Kalmarkriget 1611- 1613.

Fästningen kom sedan aldrig mer att användas i krig. 1687 beslöts det att den gamla fästningen skulle rivas och ersättas med en modern Skans. Samtidigt byggdes en skans till den så kallade Kronan. En av den svenska stormaktsdien mest kända arkitekten Erik Dahlbergh gjorde ritingen till skansarna. Dalhberghs berömda verk Suecia antiqua et hodierna finns skansen med. Först 1694 var allt färdigbyggt.

Namnet Lejonet kommer av att tornet fick en prydnad i form av ett lejon. Skansen Kronan fick som namnet anger en krona på sitt torn. Lejonet på tornet är beväpnat med sköld med lilla riksvapnet och svärd samt har en krona på huvudet. Formellt har namnet på befästningen varit ”Skansen Westgötha Leijon” men också på latin ”Leo Gothicus”. Lejonet på tornet är från 1893. Det första lejonet som var i trä tog bort och ersattes med en enkel träkula vid mitten av 1700 talet. Vid en brand 1892 bestämdes det att när renoveringen var klar skulle ett nytt lejon tillverkas.

En tid på 1800 talet tillverkades krut i Lejonet. 1908 efter några års sått tomt började landstormen använda skansen som förrådd. 1942 togs skansen ur militärtbruk.  Götiska förbundet använder idag den lilla befästningen som så kallad förbundsborg.

Skansen är 29 meter hög, berget den står på är 57 meter högt. Väggarna är tjocka, cirka 7 meter.  Den är byggd som en cirkulär tornbyggnad som idag har fyra våningar. Tornet flankeras av ett tenaljverk med fyra spetsformade utbyggnader. Tenalj är namnet på en låg befästningsmur. Gnejs, granit och diabas är de material som skansen är byggd av.  De vallar som förut fanns runt skansen är numera borta.

Skansen Lejonet ur Suecia antiqua. Boken och befästningen är ritade av samme person

Skansen Lejonet i modern tid.

Tornprydnaden som gett skansen dess namn.

Bokrecension: Bödlar, Liv, död och skam i svenskt 1600-tal

Det har funnits ett stort glapp i den svenska avrättningshistorien mellan Lars Levanders ”Brottsling och bödel” från 1933 fram till nu då Annika Sandéns bok Bödlar. Levander försöker dock beskriva bödlarnas och de som kommer i deras händers historia i ett längre perspektiv, Sandén koncentrerar sig främst på 1600-talet, även om dödsstraffets historia beskrivs från medeltiden och framåt. Det är ganska litet som är känt om de som arbetade att för statens räkning ta död på folk. Bödlar, skarprättare och mästermän och allt vad de nu har kallats.

I Sandéns bok får man lära sig att det funnits två sorters bödlar, benådningsbödlar som fått yrket genom att bli benådade. De har varit män som dömt till döden och som valt att bli bödlar. Den andra sorten av yrkesmännen är de så kallade arvsbödlarna. De som av egen fri vilja blivit bödlar. Det sist kan ses som något väldigt uppseendeväckande, men förklaringen ges. Bödlarna var som yrkesgrupp utstöta ur den sociala gemenskapen, de föraktades och avskyddes. Men yrket var relativt bra betalt. Och med alla dödsstraff som verkställdes förr var det aldrig ont om arbete. Förändringen kommer ungefär i mitten av seklet. Varför? Jo de eviga krigen och de dåliga tiderna gör att en del tar arbetet. Dålig social status är bättre än att svälta verkar en och annan resonerat. Man kommer nästan osökt att tänka alla de kvinnor i historien som prostituerat sig för att klara livhanken till priset av socialt stigma.

Boken tar också upp att statsmakten försökte höja yrkets status och att benämningen skarprättare skulle införas år 1699, vidare också att inga kriminella skulle utses att halshugga och hänga folk. De dödsstraff som fanns beskrivs i boken.

På det hela taget har Sandén gjort en bra bok. Det skadar dock inte om man har lite kunskaper om svenskt 1600-tal.

Författare: Annika Sandén

Titel: Bödlar, Liv, död och skam i svenskt 1600-tal

Förlag: Atlantis

ISBN: 9789173538428

Kung Herodes och menlösa barns dag

I gamla tider var det ett svärd ristat på runkalendern. Svärdet skulle påminna om att kung Herodes gett order om att alla barn i Betlehem skulle dödas. Detta har varit en viktig händelse i den kristna mytologin. Men finns det en verklig händelse bakom sagan?

Den enda källan till barnamorden kommer från del i den kristna skriften Bibeln som heter Markusevangeliet. Den påminner lite om berättelsen i samma bok närmare bestämt Gamla testamentet där judeguden ser till att egypternas förstfödda barn dödas. Troligen har man gjort någon så kallad ”remake” av gammal skröna för att göra någon ny.

En och annan historiker har även påstått att byn Betlehem inte fanns under den tid Herodes styrde under romerskt överinseende. Trots detta så finns det lite sanning i sagan om de dödade barnen.

Kung Herodes även kallad den store föddes cirka 73 före vår tidräkning och dog år 4 efter vår tidräkning. År 47 fvt började Herodes styra med romarnas goda minne. Några år senare fick han rätt av romarna att använda titeln kung över Iudaea, judarnas kung. Som kung var Herodes inte så dålig. Han byggde städer och lät bygga upp Jerusalems tempel. Men han hade fiender inom det judiska samhället. Intrigerna och bråken pågick och Herodes påverkades negativt av maktkamperna. Bland de som vill ta makten fanns hans söner Alexander och Aristobulos. Dessa hade kungen med sin fru Mariamne. Drottningen härstammade från den tidigare kungadynastin mördades med flera andra verkliga och inbillade fiender år 29 fvt. Mordet på sin drottning plågade dock Herodes samvete resten av hans liv. Men bråken fortsatte och år 7 fvt lät Herodes Alexander och Aristobulos avrättas för sina planer på att störta kungen. Herodes fick stöd av Rom. I slutet av sitt liv gav Herodes order om att hans son Antipater skulle dödas. Intressant nog var det just Antipater som sagt till sin far att de två bröderna intrigerade mot honom.

Så tre av sina barn lät kung Herodes döda. Fast barnen var myndiga män som hade planer på att störta fadern. Släkten är värst!

God fortsättning på julen!

Som alla goda och glada människor vet så firar vi i Sverige världens längsta julfirande. Först den 13 januari slutar högtiden som har rötterna i asatron att firas. Festen fortsätter!

Julostens dag

Annandagen hade i alla fall förr en sedvänja som nu är bortglömd. Det var den dag man skar upp och åt av julosten. I dag då ost finns i överflöd är det lite svårt att inse vilken lyxmat ost förr kunde vara. Det är nog inte för mycket sagt att mejeriprodukter i bondesamhället var hårdvaluta. Häxorna anklagades för att med sina bjäror och mjölkharar tjuvmjölka kor. Och prästerna skulle ju ha tionde i mjöl som blev till den ost som ännu idag bär prästens namn.

Ost, så kallad hårdost har det i Sverige ätits sedan 1200-talet. Främst är det kor men också getter som bidragit med mjöl. Att göra ost är ett sätt att bevara mjöl länge. Riktiga ostar ska ju ha några år på sig. Helst ska osten vaxas så den kan ligga och mogna, ofta är vaxet till dagens julostar föga förvånande röda.

Ganska tidigt på hösten valdes mjöl ut som skulle ystats till ost. Den bästa osten och säkert också den största lagrades till jul. Den åts som redan nämnts först vid annandagen. Denna dag var en festdag. Juldagen var mer stillsam men med annandagen blev det fest. Då man inte arbetat i ladugården under juldagen var det mycket som skulle ordnas där. Drängarna var tidigt ute och mockade. Som tack för hjälpen kunde mor i stugan komma ut med julosten eller bitar av den. Det låter som frukost det, öl, brännvin och ost!

Kanske borde vi göra 26 december till julostens dag?

A song to Mithras

Mithras, God of the Morning, our trumpets waken the Wall!
“Rome is above the Nations, but thou art over all!”
Now as the names are answered, and the guards are marched away,
Mithras, also a soldier, give us strength for the day!

Mithras, God of the Noontide, the heather swims in the heat.
Our helmets scorch our foreheads, our sandals burn our feet.
Now in the ungirt hour – now lest we blink and drowse,
Mithras, also a soldier, keep us true to our vows!

Mithras, God of the Sunset, low on the Western main –
Thou descending immortal, immortal to rise again!
Now when the watch is ended, now when the wine is drawn,
Mithras, also a soldier, keep us pure till the dawn!

Mithras, God of the Midnight, here where the great Bull dies,
Look on Thy children in darkness. Oh, take our sacrifice!
Many roads Thou hast fashioned – all of them lead to Light!
Mithras, also a soldier, teach us to die aright.

(Rudyard Kipling)