Ni gör som vi säger och det är bra!

Vi uppmanade britterna att lämna EU. Vi uppmanade amerikanerna att inte rösta på Hillary Clinton. Ni gör som vi säger och det är bra! Fortsätt så!

I detta tecken ska ni lyda!

Asatron levde vidare i sagorna: Bockarna Bruse, Tors bockar och Heimdall

Den norska folksagans handling är följande: Tre bockar, lilla bocken Bruse, mellanbocken Bruse och stora bocken Bruse beslutar sig för att gå till sätern för att äta sig tjocka och feta. På vägen måste de korsa en fors, genom att gå över en bro. Under bron lever ett troll, som störs av ljudet från bockarnas trippande. Trollet hotar med att äta upp lilla bocken Bruse och sedan mellanbocken Bruse. Dessa två bockar kommer undan trollet då de lyckas övertala trollet att skäppa förbi dem och sedan invänta den stora bocken. Den tredje bocken kommer. Trollet hotar med att komma upp på bron och äta upp honom. Stora bocken Bruse säger till trollet att komma. Väl uppe på bron inser trollet sitt misstag. Men innan trollet kan fly stångas han ner i vattnet.

Tors bockar

Troll är vid sidan av jättar fiender till gudamakterna inom asatron. Människorna ser också trollen som något farligt. Den störste fienden till dessa makter som gudar och människor ogillar är Tor. Han fördriver mycket tid med att dräpa sådana varelser. Till sin hjälp har Tor förutom sin berömda hammare Mjölner en vagn som dras av två bockarna Tanngnjost och Tanngrisner.

Hemidall

Väktarguden inom asatron är Heimdall. Denne gud bevakar bron, Bifrost till gudarnas boning Asgård. Kommer det faror över bron tar Heimdall och blåser i sitt horn Gjallarhornet och då kommer gudarna och stoppar inkräktarna. Vid ragnarök ska Gjallarhornet ljuda i alla de nio världarna. Baggen eller väduren är ett djur som associeras med den nordiske väktarguden. Baggen påminner lite om de bockar som figurerar i den norska folksagan.

Sagan kan tolkas följande: Tor med sina bockar far ut från Asgård, de låter trollet vara så länge trollet håller sig under bron, i sin lya. Men när trollet kommer upp på bron då kommer den siste bocken och oskadliggör trollet.

Sagan har ingen direkt motsvarighet till de dikter och sägner som överlevde kristendomens intrång i Norden, men det finns hednisk tradition i sagan. Sagan om bockarna Bruse och trollet är kanske inte en genuin hednisk rätt. Men det finns hedniska ingredienser i den. Denna folksaga är ett exempel på att asatron levde vidare i sagorna.

Bockarna Bruse och trollet

Tor med sina bockar

Väktarguden Heimdall

Norrköpings tidning publicerade en artikel om asatro den femte november:

http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/asatroende-hedrade-de-doda-om4367828.aspx

Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.

Konstnärer del XXVII Carl Wahlbom

Ibland blir ett verk känt men dess upphovsman blir det inte. Wahlboms ”Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen” är nog dem mest kända historiemålningen i Sverige. Den har prytt omslag på böcker, skivor, vykort med mera. Tavla är känd, men inte Wahlbom, därför kommer en artikel om honom.

Johan Wilhelm Carl Wahlbom föddes 1810 i Kalmar. Fadern var kyrkoherde. Unge Wahlbom skrivs in som kadett vid krigshögskolan Karlberg och kom i kontakt med den svenska gymnastikens fader Per Henrik Ling. 1829 började Carl Wahlbom sina studier vid konstakademin, då hade han bestämt sig för att inte bli militär. Det var dock inte bara teckning och målning Wahlbom intresserade sig för utan även skulptur, det tog faktiskt en tid innan Wahlbom valde att helt koncentrera sig på just denna konstform. Wahlbom arbetade tidvis som gymnastiklärare. 1838 kom Wahlbom ut i världen, och som så ofta när det gäller konstnärer blev det Paris. Det är i den franska huvudstaden Wahlbom beslutar sig för att bara satsa på måleriet. Men åren i Paris var svåra. 1843 reste Wahlbom vidare till Italien. I Italien utvecklar konstnären sin talang och hästar är det motiv som intresserar kalmarsonen mest. Wahlbom blir en mästare, ja kanske rentav en av de bästa att måla dessa djur. Wahlbom är i Italien några år innan färden går hem till Sverige. Wahlbom blir medlem i konstakademin och blir även vice professor i konst.

Åter ger sig Wahlbom ut i Europa, först till Belgien där studiet och målandet av hästar fortsätter och sedan till Italien. Det är nu mellan 1853-55 som de mest berömda historiemålningarna, slaget v görs.  Gustav II Adolf vid Stuhm och Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen. Den förstnämnda inköpt av drottning Josefina och den andra av svenska staten.

Wahlbom hade under stora delar av sitt liv dålig ekonomi, den hjälptes upp ibland av olika mecenater, men det fanns perioder både i Sverige och utomlands där det var ganska eländigt. Wahlbom själv beklagade sig aldrig utan höll huvudet högt. Värre var nog att konstnären drabbades och sjukdomar och hade väl aldrig någon riktigt bra hälsa. Wahlbom reste till London och var där en tid då han drabbades av en hjärnblödning och avled 21 april 1858. Två år innan sin död hade han erhållit titeln professor.

Wahlbom blev mest känd för sina bataljmålningar, de han blev känd för har hästar i centrum för tavlornas handlingar. Han ska själv sagt att han målade historiska motiv just för att han gillade att avbilda hästar.  Men i yngre dagar inspirerades Wahlbom också av nordisk mytologi de var nog Ling som ledde in honom på den banan. Här följer några av Wahlboms många verk, såväl kända som mindre kända.

Memento mori

Se det med ett leende, lutfiskens dag

När infaller då lutfiskens dag? Fredagen före Alla helgons dag. Varför just då kan man undra? Anledningen är helt enkelt den att det senaste årtiondet har lutfisk börjat komma ut i handeln redan vid den tid då alla helgon firas. Borde dagen inte firas istället den nionde december, det är ju då den traditionella dagen för lutfisken. Den ska enligt gammal tradition läggas i lut då. Sedan tar det cirka nio, tio dagar innan den är färdig.

Lutfisken är och får man nog säga vara en ganska traditionell svensk maträtt som just överlevt på grund av att den har anknytning till julen. Fast i äldre tider åt man lutfisk året om. Det var måhända inte vanliga vardagsmat utan något som åts vid högtider. Tiden innan julen vid julfastan åts ofta lutfisk och den ansågs nog extra bra som kristen julmat med dess vita rena färg som symboliserade Jungfru Maria. Efter reformationen när ingen fasta ansågs behövas blev lutfisken vanlig julmat.

Det finns en envis tradition i Sverige som säger att allt som är svenskt kommer utifrån, så ock lutfisken. Den ska härstammat antagligen från Nederländerna eller Tyskland. I dag är det i stort sett bara i Sverige, Finland och Norge den lutade fisken finns. På Jylland finns dock en tradition att tillaga torkad fisk.

Torkad fisk som behandlats i sodalut sägs lutfisken vara enligt nationalencyklopedin, vilken fisk är det då som använts? Vanligtvis långa på latin molva molva, men andra stora fiskar som exempelvis gädda går också att luta.

Lutfisken har ätits på olika sätt och med olika tillbehör och de senaste åren har en del nya variationer sett dagens ljus och gommens njutning. Vanligtvis äts då lutfisken kokt, med vitsås, gröna ärter och potatis samt att de som ska äta efter tycke och smak tillsätter salt, svartpeppar, kryddpeppar eller vitpeppar.

Mer information om den lutade fisken finns på:

www.lutfisk.nu

Den ”snälla” vanatron?

Det finns en del politiskt korrekta personer inom den hedniska världen som ofta hävdar att vanerna är de snälla makterna inom den religion som fanns innan de kristna kom. Asarna, himlens makter är krigiska medan markens makter, vanerna är snälla. Asarna står då för en krigisk och våldsam aspekt av religionen som man av olika skäl förringar eller låsas om inte finns.

Men är då vanerna så snälla?

Syskonen Frej och Freja kommer från vanernas värld. Men de är inte några pacifistiska gudamakter. Freja tar hand om hälften av de som stupar i strid. Resten tar Oden. Freja uppträder ibland som valkyria. Hon är med andra ord en krigsgudinna. En del hedningar, rättare sagt de som kallar sig för fornsedare låtsas inte om hennes krigiska aspekt och degraderar henne till ett våp.

Frej är nog den tuffaste guden vid ragnarök. Oden har sitt spjut, Tor har sin hammare, Frej anfaller Surt med ett hjorthorn! Förvisso kan nog ett hjorthorn vara farligt i handen på en gud. Men det är väl ändå modigare att slåss med ett hjorthorn än med ett vapen. Det finns ingenting som talar för att Frej skulle vara mjuk och snäll.

Frejs tjänare Skirner friar på sin herres uppmaning till jättinnan Gerd. Först genom att hota henne med trolldom ger hon med sig. Snällhet? Knappast.

Riktigt sympatisk är deras far Njord. Han är kanske rentav den mest genuint juste guden i den nordiska tron. Men hans fru Skade är jaktgudinna och det är hon som hänger upp en orm framför ansiktet på Loke när denne ska straffas. Njord visar temperament när Loke i talar illa om syskonen Frej och Freja. Han kan ge svar på tal när så krävs. Ingen mesig gud med andra ord. Frejs tjänare Byggver drar sig inte för att ge samme Loke svar på tal och tvekar inte att försvara sig med mer än bara ord.

Mimer kan nog gå ed på att vanerna inte är överdrivet snälla. Mimer och Häner blev sända till vanerna när Njord, Frej och Freja hamnade hos asarna. Mimer hugg vanerna huvudet av! Snälla gudamakter som är mjuka? Å nej inte vanerna!

Och vem var det som startade kriget mellan asarna och vanerna? Ja det är ju inte ens fel att två bråkar. Gunnar på Lidarände hade som sin favoritgud Frej och det hade han väl knappast haft om han varit en pacifistisk person?

För den som vill ha mjuka och snälla, ja rentav menlösa gudamakter att tillbe finns svenska kyrkan! Vanerna är helt olämpliga som mesgudar. Visst kan vanerna vara snälla, men snällhet och mesighet är inte samma sak.

Frej är en tuff gud. Slåss och stupar vid ragnarök.

Ingen betvivlar inom asatron att Freja är krigets gudinna. De djur som drar hennes vagn är rovdjur.

Skade har ett namn som talar för sig självt.

Skirner övertalar Gerd. det är inte något mjukissnack.

Vem högg huvudet av Mimer? Svaret kommer från Vanaheim.

Byggvir tvekar inte att slåss om han måste.

Tips från en läsare: Föredrag om Gustav II Adolf den sjätte november

Tips från en läsare har kommit. den sjätte november kommer ett föredrag om Gustav II Adolf hållas på Vasamuseet.

http://www.vasamuseet.se/besok/kalender/special/gustav-ii-adolf

http://www.vasamuseet.se/

Tre renässansdanser

Nu kommer en liten artikel om danser som dansades vid hoven i Europa på 1500 och 1600 talen. Dansat hade man gjort sedan hedenhös, det var nu under renässansen som en modern hovkultur uppkom. En hovkultur i ett allt starkare ståndssamhälle som krävde att adeln hade distans till de ofrälse men också visade att man tillhörde de rätta kretsarna. Samtidigt började adeln i Europa gå från att vara en feodaladel som stundom var i konflikt med kungamakten till att bli en hovadel. Att visa sina fina maner vid hovet blev viktigare och dans var ett sätt att visa att man fanns till och kunde hävda sig. Furstarna såg också att adeln hellre lade tid och energi på att tävla på dansgolvet än att de tävlade med furstarna om makten. Danserna som här beskriv kommer från 1500-talet och de dansades in på det följande seklet. Det fanns förstås både regionala som nationella variationer men vissa grundmoment fanns i dem alla. Vi berättar om tre danser, pavane, galliard och volta.

Pavane

Padua i Italien har gett namnet till dansen. Den blev mycket populär. Pavane hade sin storhets tid mellan 153-1670. Dansen var ofta med vid inledningen när flera danser skulle utföras i följd. Pavane kan beskrivas som en processionsdans i långsamt tempo. I Spanien utvecklades även en speciell pavane som framfördes vid begravningar, Den gick nog ännu långsammare än den vanliga.

Hur pavane dansas:

De dansande ställer upp sig i par på ett långt led.

De dansande rör sig sakta framåt. Ett steg åt vänster, ett steg till höger och sedan två steg framåt.

De dansande samlar ihop fötterna mellan varje steg och går upp på tå.

Variation kan ske. Fyra bensparkar med framåtsträckta ben för varje två steg framåt.

Galliard

Galliard var efterdansen till pavane. Den har rötterna i Italien. Den är snabbare i takten och mer livlig. Den har beskrivits som en slags ”hoppdans”.

Hur galliard dansas:

De dansande ställer upp i par och fattar varandras hand och hoppar framåt med sparkande steg. Hoppandet sker med främre delen av foten.

På femte steget görs ett extra kraftigt hopp och spark som avslutas med att båda fötterna landar på marken.

Herren släpper damens hand och hoppar och sparkar runt henne.

Rollerna byts nu. Damen dansar runt sin partner.

Händerna fattas igen och dansen återupprepas.

Volta

Volta är en dans som härstammar från Provence. Om Pavane är en värdig dans och galliard en glad dans så är volta en oanständig sådan. Det som utmärker dansen är att herren ska lyfta sin dam under dansen. Man kan då se damens ben och underkjolar. 1542 finns den nedtecknad första gången och får sägas vara den yngsta av de tre danserna.

Hur volta dansas:

Paret fattar sina händer och hoppar och sparkar som galliard.

Herren lägger sin vänstra arm om damens rygg. Med sin högra hand fattar han damens korsetts nederdel.

Damen låter sin arm vila på herrens axel och ser honom i ögonen.

Herren låter sin dam lyftas och det sker ofta under dansen. För att lyfta damen använder han sitt lår för att så att säga få upp henne i luften. Damen får inte protestera när han gör detta. Ibland blir det nästan så att damen blir sparkad i baken när mannen lyfter låret för att skjutsa upp henne i luften.