Två tappra westrogother begav sig till Kålland och Kållandsö i Lidköpings kommun i Västergötland för att besöka Läckö slott. Läckö är mest förknippat med att rikskansler Magnus Gabriele De la Gardie var innehavare av slottet 1652-1681. Han lät bygga om slottet till det barockslott det är än idag. Läckö anlades dock redan 1298 av Brynolf Algotsson som var biskop i Skara. Men av det medeltida slottet finns inte mycket synligt ovan jord.
Årligen anordnas utställningar på slottet med olika teman. På 1990 talet började man dock allt mer att lyfta fram själva slottet. Många utställningar genomåren har nog varit bra men de skulle lika gärna kunna hållas på annan ort än i ett barockslott.

Första stoppet på resan var vid Siggestenen någon kilometer rån slottet. Siggestenen är en runsten och det kan sägas att vid Kålland och Kållandsö finns många fornfynd, det är i dessa trakter man hittat de kända bronsålderssköldarna som nu finns på Västergötlands museum.

I år och åren framåt var dessvärre många föremål på restaurering, målningar, möbler och mycket annat, vilket gjorde att slottet var något tomt. Årets utställning ”steg för steg” har som tema vandringar och pilgrimsfärder. Kanske intressant på sitt sätt, men om man ställer gamla skor i en hylla i ett slott då anser man inte att slottet har ett egenvärde utan bara är en lokal vilken som helst. För Läckö är en barockpärla med få motsvarigheter i Sverige.
En liten mindre utställning fanns också, en stenkonstnär från Kinnekulle, en bildkonstnär från Norge och några andra ställde ut. Men även de kunde lika gärna vara i någon kommunal kulturlokal. Enda undantaget var den utställning som fanns som visade Gunnar Brusewitz teckningar och illustrationer.
Hade gott och väl räckt med Brusewitz som faktiskt visat förut på slottet.
Vill man åka till Läckö kan man gott vänta några år tills många av föremålen kommer tillbaka samt hoppas att utställarna inriktar sig mer på utställningar som kan referera till slottet.

Efter Läckö besöktes fiskeläget Spiken som ligger några kilometer bort. Spiken har dessvärre förlorat lite av sin charm då man byggt ut allt mer. Mer resturanger och större parkeringar men charmen har tappats en del. Spiken hade förut som specialitet rök sik. Många av fiskarna har rökt fisk och främst då sik. Men siken i Vänern är sedan några år förbjuden att äta då människor i sin enfald och dumhet släppt ut gifter. Nu fanns det dock en hel del rökt sik att köpa, men då den kommer från andra vatten än Vänern så blev det ingen sik för föreningens utsända.
Även här kan man vänta några år till siken blir tillåten att äta igen. Om den nu i dessa miljöförstöringensdagar någonsin blir det.