Sveriges förhoppningsvis sista krig inleddes 26 juli 1814. Här kommer en liten redogörels om detta krig som ledde till att svenskarna fick in Norge i en union som bestod till 1905.

26-29 juli inleddes kampanjen mot Norge då svenska flottan under Karl XIII invaderade Hvaleröarna. Karl XIII var sedan 1810 svårt slagrörd och hade gjort adoptivsonen Karl Johan till regent. Men som gammal amiral ville han vara med vid flottan. Karl XIII, en av de mest okända kungarna i svensk historia blev Sveriges sista krigakung! Johan Puke var dock den som var den verklige befälhavaren.
Den 29 juli kom det till strid och tre svenskar miste livet. Norrmännen gjorde motstånd för att befolkningen skulle hinna evakueras.

Karl Johan var den verklige befälhavaren över de svenska styrkorna och den kan tilläggas att sonen Oscar senare Oscar I var med som löjtnant och var då kriget varade 15 år.

På land gick det hårdare till. Svenska styrkor gick över gränsen från Värmland och Bohuslän.
1-4 augusti belägrades Fredrikstad som gav sig. Fredrikstens fästning belägrades också men erövrades aldrig. Kommendanten Ohme fick efter kriget hjältestatus hos många norrmän. Karl XII stupade vid Fredriksten 96 år tidigare.

Vid Lier kom det till strid 2 augusti. Svenskarna rykte framåt men stoppades av norrmännen som byggt skansar och hade artilleri. Få norrmän stupade men över 30 svenskar stupade. Tre dagar senare utkämpades slaget vid Matrand, åter segrade norrmännen under befäl av Andreas Samuel Krebs. Generalmajor Gahns styrkor retirerade över gränsen.

Längre söderut vid Langnes skans besegrade överste Hegerman en svensk styrka under general von Vegesack. Denna strid var den största under kriget. 2000 norrmän mot 3000 svenskar. Även här segrade norrmännen.

Sista striden stod norr om Fredrikstad, den 14 augusti samma dag som kriget tog slut. Här vid Kjölbergs bro stupade tre svenskar, den siste svensk som dött i krig var en indelt soldat från Bohuslän. Ett landskap som tidigare varit norskt!

14 augusti undertecknades konventionen i Moss som gjorde att striderna slutade. Kristian Fredrik, norrmännens kung sedan 17 maj lämnade landet och Karl XIII blev unionskung på hösten. I Norge kallades han Karl II.

Svenska trupperna uppgick vid krigets början av 45 523 man. Omkring 400-500 stupade. Norrmännens här bestod som mest av 30 000. Sverige hade även politiskt stöd av Storbritannien och Ryssland medans norrmännen var ensamma. Svenska armén var även bättre övad och erfaren än den norska. Trots att svenskarna segrade gick inte norrmännen lottlösa. Norge blev ett eget kungarike med egen författning i union med Sverige och inte en del av ett svenskt rike.