WordPress lät meddela idag att Ideell Kulturkamp nu funnits i sex år. Ja det började skrivas månaden därpå men ändå. Sex års hedniskt bloggande har vi hunnit med och vi hoppas kunna hålla på intill ragnarök!
Poem: Sweet Lust of Freyja
Nyttiga idioter och goda vänner!
Trots att staten erkänner asatro som varande en riktig religion samt att alla nästan alla politiska partier såväl de som är representerade i riksdagen såväl de övriga tror på religionsfrihet så anser en del människor att asatro inte är en riktig religion. Varför de inte kan inse att asatro är en riktig religion handlar ofta om en sak de är monoteister. De tror på en, notera en gudamakt. Sedan om denna gudamakt ikläds i judisk, kristen, muslimsk är mindre viktig. Att det bara finns en gud alternativ ingen gud alls så man resonerar man. Det handlar mest om gammal vana. Hade dessa människor levt i ett samhälle där polyteism är norm men inte monoteismen så hade nog de som bara tror på en enda gud funnits vara konstiga. Monoteism normen måste hela tiden utmanas och ifrågasättas annars kommer inte hedendomen erkännas som riktig religion. Men på vår väg mot ökad tolerans har vi hjälp av såväl nyttiga idioter som goda vänner.
Muslimer får här sägas vara nyttiga idioter. Ja de största idioterna är ju talibaner och anhängare av islamiska staten. det är bara att säga till alla som inte anser asatron vara riktig religion följande: Så du anser att islam är en riktig religion, då anser du muslimska terroristers religion är en riktig religion?
Men vi har inte att förglömma goda vänner. Hinduismen är världens äldsta världsreligion och den är polyteistisk. Med över 3000 000 gudamakter så ligger de flesta ja även asatron med sina 147 namngivna makter i lä. Fråga folk följande. Om du inte anser att asatro är en riktig religion för att man åkallar många gudar och gudinnor då anser du inte heller att hinduismen som har över en miljard anhängare är en riktig religion?
Nyttig men inte duktig idiot. Monoteismen i sin prydno!
Goda vänner som tror på flera gudamakter. Världens äldsta världsreligion med rötterna i mänsklighetens äldsta tid, inte rötterna i en öken där man får solsting.
Tor och Olof, den populäraste guden blir det populäraste helgonet
Tor och Olof, den populäraste guden blir det populäraste helgonet
Olof Haraldsson
Harald Grenske och hans maka Astrid fick i mitten av 990-talet en son som fick namnet Olof eller som den norska namnfomen lyder Olov. Fadern dog dock innan sonen föddes norska Ringerike. Modern gifte om sig med en man vid namn Sigurd Syr. Olof som var av kungligbörd gav sig ut som viking och plundrade och härjade. I Rouen antog han kristendomen. Olof beslöt dock att försöka ta makten i Norge och år 1015 vt var han i Norge och kallade sig för konung. Efter att krossat ladejarlen Sven Håkansson styrde nu Olof som kung. Men Olof var fanatisk i sin nya tro och norrmännen skulle kristnas. Våld och mord var medel som användes. Hans släkting Olof Tryggvason hade gjort samma sak några år tidigare. Olof var hårdhänt, även de kristna fick känna på hans vrede och det var nog inte alla som sörjde när Knut den store, kung av England och Danmark fördrev honom 1028. Olof flydde till Ryssland men beslöt att via Sverige försöka återfå sin tron.
Men norrmännen samlade en här och vid Stiklestad blev det strid. Olof som dagen till ära hade en förgylld hjälm och ett kors målat på sin sköld var lätt att känna igen stupade. Tre män, varav två med mycket hedniska namn lät döda honom. Torstein Knarresmed gav kungen ett hugg med en yxa som träffade i låret. Tore Hund stack honom i magen med ett spjut. Kalv Arnesson träffade sedan den sårade Olof med ett svärdshugg i halsen. Olof begravdes i närheten av slagfältet men tidigt började komma påstående att mirakler förkom och den döde grävdes upp och begravdes i Nidaros. Datumet för slaget den 29 juli blev det nya helgonets dag. Helgonets attribut blev en yxa, den finns med i runkalendern för denna dag och den norske kungen avbildades ibland stående på en drake eller på en hedning. Många källor som hade gott vatten helgades år Olof.
Olof blev den mest kände av de nordbor som förklarades som helgon. Genom hela medeltiden var hans reliker i Nidaros en populär vallfartsort. Bönder och sjöfarare var helgonet beskyddare för. En anledning att kulten blev så populär lär bero på att den dödes halvbror Harald Hårdråde som styrde Norge i över tjugoårs tid, 1045-1066 främjade kulten.
Tor
Men varför kunde då kulten blir så populär? Svaret är nog det att Olof ersatte den mest populäre och folklige av asatrons gudamakter Tor. Odens son Tor är ju böndernas främste gud och som sådan god att åkalla när det gäller grödor och väderlek. Tor strider med sin hammare vid ragnarök mot Midgårdsormen och stupar. Olof stred med sin yxa och han brukar som redan nämnts avbildas stående eller i strid med en drake. Båda förlorar med segrar ändå. Tor tar ju nio steg efter att ormen dödats och över lever en kort tid sin fiende. Olof stupade men återuppstod som helgon. Olof må ha ersatts Tor, men han två av hans banemän hade namnformer som härstammar från Tor.
Olov den brutale makthavaren som blev populär efter sin död.
Tor avbildad på Altunastenen. Notera att Olov har yxa och Tor hammare.
Poem: Call to Frigg, Mother of the folk
Rösta inte!
Satir: I think burkas are disgraceful
Tack alla vänner som hjälper oss!
Många av våra läsare tipsar om oss på olika social medier på nätet. Vi tackar så mycket. Ideell Kulturkamp synd mer och mer och dess artiklar läses av allt fler. Hedendomen kommer tillbaka tack vare er vänner!
Må Freja, Gefion och Eir välsigna er alla goda och glada hedningar som gör reklam för oss!
Dikt: Nerthus
Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918
Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918
En av Sveriges mest kända fartygskatastrofer ägde rum onsdagen 20 november 1918. Då förliste S/S Per Brahe och alla ombordvarande drunknade. Platsen för tragedin var Vättern, Sveriges näst största sjö känd för sitt plötsliga väderombyte. Ena stunder sol, nästa storm och orkan, så är Vätterns väder. En av anledningarna till att denna förlisning blivit känd och gett upphov till stort antal böcker och artikel beror på att den kände konstnären John Bauer med familj tillhörde de som omkom.
Per Brahe började byggas i Motala 1855. Två år senare kom ångfartygets jungfrufärd. Resan gick från Jönköping upp till Stockholm via Göta kanal. Många långresor gjordes men det var främst i Vättern fartyget vistades. Reparationer och underhåll gjordes och 1870 byggdes fartyget ut för att kunna ta fler passagerare. Troligen var det nu en ny ångmaskin tillkom.
Girighet är mänsklighetens signum. För att få ut så stor vinst lät fartygets ägare lasta så mycket som möjligt på fartyget. Man försökte även få med så många resande också ska tilläggas. Berättelser att Per Brahe var så tungt lastat att resa omöjliggjordes finns men också att andra fartyg kommit till hjälp genom att delar av lasten flyttades över. Troligen har det också fuskats med lastlistor. Allt nog, Per Brahe hade ofta mer last än vad som var tillåtet.
Tisdagen den 19 november 1918 lastade Per Brahe såväl gods som människor. Platsen för detta var den lilla småländska staden Gränna. Omkring klockan elva på kvällen avgick Per Brahe och resan skulle till Hästholmen på andra sidan sjön. Inalles var det 24 personer ombord. 16 tillhör besättningen och de andra är passagerare. Kapten, styrman, två maskinister, en rorgängare, två eldare, fem matroser, en restauratris med två biträden samt en städerska. Innan Per Brahe anlänt till Gränna hade Jönköping tidigare på dagen besökts och last hade tagits ombord. I last fanns järnspisar, plogbillar och symaskiner tillverkade i Huskvarna. I Gränna lastades det fruktmos, staden är berömd för sina päron. Moset var placerat i stora kaggar på mellan 300-800 kilo. 75 kaggar fanns ombord. Förutom frukt fanns det omkring sex ton potatis med i lasten. Lastningen hade tagit tid och fruktmoset blir lätt förstört i dålig väderlek så man gav sig av trots att det var sent på kvällen och lasten dålig surrad. Värdet på lasten ska i dåtidens pengavärde varit omkring 300 000 kronor. Det var natten mellan 19 och 20 november kallt och snöstorm. ”Går det inte på tok den här gången, går det aldrig på tok” ska Boija sagt innan avfärden.
Resan påbörjades men strax utanför Hästholmen, kanske så nära som 500 meter från land gick S/S Per Brahe under. När ångfartyget skulle vända in mot Hästholmen hade vinden tilltagit och blivit storm. Nu tog lasten som inte surrats och försköts mot styrbord. En del av lasten föll överbord och fören lättade. Fartygets akter låg dock fortfarande tungt lastad och vatten strömmade in. Lasten på däck hamnade framför dörrarna och hindrade dessvärre nu de ombordvarande för att komma ut. De som var ombord bland dem kapten Boija hade redan av vågorna hamnat i vattnet. Förlisningen gick troligen fort och Per Brahe hamnade på Vätterns botten 32 meter under vattenytan. Fören låg högre än aktern. Redan morgonen därefter insåg man vad som hänt. Last och annat flöt i land bland annat en sko tillhörande treårige Bengt Bauer. Några personer boende vid Hästholmen sa senare att de hört ett ”starkt brus utifrån sjön” under katastrofnatten. Troligen hörde de när vattnet strömmade in i fartyget.
Per Brahe bärgades. Fyra år efter den fruktansvärda katastrofen såg ångfartyget åter dagens ljus. De flesta som var ombord hittades. John Bauer hittade i en trappa, troligen hade han försökt komma ut. Hans fru Esther och sonen låg i sin hytt omfamnade varandra. En passagerare hittades nedbäddad i sin säng medan två andra kvinnor hittade omfamnade varandra. Kaptenens kropp hittades inte och det fanns skrönor om att han tagit de pengar som skulle funnits ombord och smitit till Amerika. Per Brahe visades runt som ett slags bisarrt nöje där folk kunde beskåda tragedin. Men efter nyhetens behag såldes fartyget vidare. Det ska sägas att ångmaskinen ombord fungerade efter fyra år på Vätterns botten.
Bastedalens varv i Närke restaurerade fartyget och namnet ändrades till Östergyllen. Efter några år döptes den om till Kallerö och sedan till Åland II. Då gick ångfartyget mellan Mariehamn och Åbo. 1958 togs den ur trafik och högs upp två år senare.
Litteratur
Bergqvist Per Brahes undergång och bärgning 1980 .P.A Nordstetds & Söners förlag. Malmö.
Jörälv Sällsamheter kring Vättern 1986. Rabén & Sjögren. Kristianstad.
Lindorm Gustav V och hans tid 1907-1918 en bokfilm 1943. Wahlström & Widstrand. Stockholm.
Ångfartyget S/S Per Brahe
Troligen ungdom porträtt av kapen Boija. Theodor Boija föddes 1878 i Norrland, Blev kapten 1906.
John Bauer målade många motiv från asatron. Fru Esther ska suttit modell till gudinna Freja. Måhända det är Vättern som syns i bakgrunden?













