Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918

Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918

En av Sveriges mest kända fartygskatastrofer ägde rum onsdagen 20 november 1918. Då förliste S/S Per Brahe och alla ombordvarande drunknade. Platsen för tragedin var Vättern, Sveriges näst största sjö känd för sitt plötsliga väderombyte. Ena stunder sol, nästa storm och orkan, så är Vätterns väder. En av anledningarna till att denna förlisning blivit känd och gett upphov till stort antal böcker och artikel beror på att den kände konstnären John Bauer med familj tillhörde de som omkom.

Per Brahe började byggas i Motala 1855. Två år senare kom ångfartygets jungfrufärd. Resan gick från Jönköping upp till Stockholm via Göta kanal. Många långresor gjordes men det var främst i Vättern fartyget vistades. Reparationer och underhåll gjordes och 1870 byggdes fartyget ut för att kunna ta fler passagerare. Troligen var det nu en ny ångmaskin tillkom.

Girighet är mänsklighetens signum. För att få ut så stor vinst lät fartygets ägare lasta så mycket som möjligt på fartyget. Man försökte även få med så många resande också ska tilläggas. Berättelser att Per Brahe var så tungt lastat att resa omöjliggjordes finns men också att andra fartyg kommit till hjälp genom att delar av lasten flyttades över. Troligen har det också fuskats med lastlistor. Allt nog, Per Brahe hade ofta mer last än vad som var tillåtet.

Tisdagen den 19 november 1918 lastade Per Brahe såväl gods som människor. Platsen för detta var den lilla småländska staden Gränna. Omkring klockan elva på kvällen avgick Per Brahe och resan skulle till Hästholmen på andra sidan sjön. Inalles var det 24 personer ombord. 16 tillhör besättningen och de andra är passagerare. Kapten, styrman, två maskinister, en rorgängare, två eldare, fem matroser, en restauratris med två biträden samt en städerska. Innan Per Brahe anlänt till Gränna hade Jönköping tidigare på dagen besökts och last hade tagits ombord. I last fanns järnspisar, plogbillar och symaskiner tillverkade i Huskvarna. I Gränna lastades det fruktmos, staden är berömd för sina päron. Moset var placerat i stora kaggar på mellan 300-800 kilo. 75 kaggar fanns ombord. Förutom frukt fanns det omkring sex ton potatis med i lasten. Lastningen hade tagit tid och fruktmoset blir lätt förstört i dålig väderlek så man gav sig av trots att det var sent på kvällen och lasten dålig surrad. Värdet på lasten ska i dåtidens pengavärde varit omkring 300 000 kronor. Det var natten mellan 19 och 20 november kallt och snöstorm. ”Går det inte på tok den här gången, går det aldrig på tok” ska Boija sagt innan avfärden.

Resan påbörjades men strax utanför Hästholmen, kanske så nära som 500 meter från land gick S/S Per Brahe under. När ångfartyget skulle vända in mot Hästholmen hade vinden tilltagit och blivit storm. Nu tog lasten som inte surrats och försköts mot styrbord. En del av lasten föll överbord och fören lättade. Fartygets akter låg dock fortfarande tungt lastad och vatten strömmade in. Lasten på däck hamnade framför dörrarna och hindrade dessvärre nu de ombordvarande för att komma ut. De som var ombord bland dem kapten Boija hade redan av vågorna hamnat i vattnet. Förlisningen gick troligen fort och Per Brahe hamnade på Vätterns botten 32 meter under vattenytan. Fören låg högre än aktern. Redan morgonen därefter insåg man vad som hänt. Last och annat flöt i land bland annat en sko tillhörande treårige Bengt Bauer. Några personer boende vid Hästholmen sa senare att de hört ett ”starkt brus utifrån sjön” under katastrofnatten. Troligen hörde de när vattnet strömmade in i fartyget.

Per Brahe bärgades. Fyra år efter den fruktansvärda katastrofen såg ångfartyget åter dagens ljus. De flesta som var ombord hittades. John Bauer hittade i en trappa, troligen hade han försökt komma ut.  Hans fru Esther och sonen låg i sin hytt omfamnade varandra. En passagerare hittades nedbäddad i sin säng medan två andra kvinnor hittade omfamnade varandra.  Kaptenens kropp hittades inte och det fanns skrönor om att han tagit de pengar som skulle funnits ombord och smitit till Amerika. Per Brahe visades runt som ett slags bisarrt nöje där folk kunde beskåda tragedin. Men efter nyhetens behag såldes fartyget vidare. Det ska sägas att ångmaskinen ombord fungerade efter fyra år på Vätterns botten.

Bastedalens varv i Närke restaurerade fartyget och namnet ändrades till Östergyllen. Efter några år döptes den om till Kallerö och sedan till Åland II. Då gick ångfartyget mellan Mariehamn och Åbo. 1958 togs den ur trafik och högs upp två år senare.

Litteratur
Bergqvist Per Brahes undergång och bärgning 1980 .P.A Nordstetds & Söners förlag. Malmö.
Jörälv Sällsamheter kring Vättern 1986. Rabén & Sjögren. Kristianstad.
Lindorm Gustav V och hans tid 1907-1918 en bokfilm 1943. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Ångfartyget S/S Per Brahe

Troligen ungdom porträtt av kapen Boija. Theodor Boija föddes 1878 i Norrland, Blev kapten 1906.

John Bauer målade många motiv från asatron. Fru Esther ska suttit modell till gudinna Freja. Måhända det är Vättern som syns i bakgrunden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s