Olrun Ǫlrún

Olrun är namnet på en av Odens valkyrior.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Det finns två sorters demokrati.

Det är nog inte för mycket sagt att det finns två sorters demokrati, i alla fall i västra delen av Europa. Vi kan kalla dem för enkelhets skull för den grekiska och den franska. Den grekiska är den som inspireras av de grekiska stadsstater som fanns under antiken. Dessa med Aten i spetsen hade demokrati, ett ord som kommer från just grekiskan. Här är det frågan om direktdemokrati och rösträtt för de som är fullvärdiga medborgare. Demokratin kom till då den militära utvecklingen lett fram till en sorts tungt infanteri där soldaten hade hjälm, harnesk, benskenor, sköld och ett långt spjut samt svärd som vapen. Detta kostade en hel del att skaffa och det blev ganska dyrt att skaffa sådan utrustning. För att uppmana folk att bli hopliter, som dessa soldater kallades fick man lova dem vissa förmåner som exempelvis rösträtt. Rösträtten i det gamla Grekland var förbehållen män av grekisk börd, eller rättare de som var atenare fick rösta i Aten. Utlänningar, slavar och kvinnor fick inte rösta. Man kommer osökt att tänka på sverigedemokraterna när man tänker på den grekiska versionen av folkstyre.

Den franska demokratin kom till under franska revolutionen. Borgarskapet som stånd ökade och fick mer inflytande över ekonomin i Frankrike. Men i detta land var det så att adeln var självskriven för de flesta högre ämbetena inom såväl det civila som det militära.  Det adlades förvisso folk men det skedde inte i större utsträckning. Borgarna som hade såväl kunskap som kapital var förstås missnöjda. Borgarna kunde ju inte för skams skull säga att de borde få mer makt utan hävdade istället att människan föddes fri och att ingen borde födas med privilegier. Revolutionen av år 1789 är starten på den demokrati vi lever i idag. Den största skillnaden mellan den antika grekiska demokratin och den moderna franska är att den sistnämnda lär ut att människan föds med rättighet samt att alla är lika mycket värde. Vare sig vi räknar i vikt eller volym så är alla lika mycket värda. Grekerna hade som redan nämnts slavar och hade aldrig någon tanke på att exportera sin direktdemokrati till resten av världen. Anhängarna av den franska demokratin anser just att demokratin ska spridas över hela världen och att alla ska vara demokrater och tro på och verka för demokratins värdegrund.

Det är nog inte för mycket sagt att franska demokrater anser att deklarationen om de mänskliga fri och rättigheterna är en helig skrift, ungefär som bibeln eller koranen. Det finns faktiskt de som kallat deklarationen för just ”ateisternas bibel”. Spridandet av denna demokrati har ibland skett med våld. Europa och större delen av världen var faktiskt i ett slags världskrig åren 1792-1815 och det beroende på att fransmännen ville sprida sina ideal om ”frihet, jämlikhet och broderskap”. I Aten trodde man bara på frihet, sin egen frihet. Människor som hyllar mångkultur, globalisering och avskaffande av gränser är anhängare till den franska ideologin, eller ska man kanske säga trossystemet? Ofta försöker franska demokrater mena på att demokrati inte bara är att rösta lite då och då utan är en livsstil, ett förhållningssätt till livet och lite därtill. Gamla greker ansåg att demokrati mestadels vara att rösta och en del av det politiska livet. Tron på Olympens gudar och kulturella likheter med andra stadsstater var det som i viss mån skulle bygga gemensamma band med makedonier och spartaner, de sistnämnda gitte aldrig skapa demokrati. Skulle man bygga ett samhälle byggt på det krigiska Spartas ideal, då skulle man nog beskyllas för att vara fascist!

I våra dagar så bråkar ”greker” och ”fransmän”. Sverigedemokraterna eller ska vi kalla dem grekdemorater? Hävdar ofta att de flesta svenskar tycker att Sverige har förmycket invandrare och anser att det ska folkomröstas om flyktningar. ”Fransmännen” vare sig de är röda eller blå, visst kommer man osökt att tänka på trikoloren, det vita kan ju vara vårt utländska kungahus anser att man absolut inte kan rösta om flyktingar, man får helt enkelt inte rösta i sådana fall för då kränker man tron på allas lika värde. Tron på allas lika värde är heligare än majoritetsprincipen säger fransmännen och fransyskorna. Grekerna med Åkesson tycker tvärtom. De är som sina kollegor i Akropolis, de är inte så där jätteintresserade av vad utlänningar, barbarer tycker och har ganska begränsade vyer. Att demokratin skulle frälsa mänskligheten det är det ingen som tror.

Och här står vi idag och ser på att två olika former av demokrati som har lite gemensamt men mycket som skiljer dem åt. Både fransmän och greker kallar dock den andre för antidemokrat.

Vad är du kär läsare? Grek eller fransman? Eller är du en sån där som sympatiserar med tysk(nationalsocialism), italiensk (fascism), ryskt (kommunism) eller kanske rent av någon annan form av ideologi?

Krongädda

Gäddan Esox lucius har hamnat i myternas värld och här ska vi berätta lite om krongäddan.

Nuförtiden används ordet ”krongädda” som begrepp om gäddor som fångats och har ett gammalt fiskedrag i munnen. Detta ligger väl inom trovärdighetens område.

Men förr var krongäddan namnet på en gädda som bar en rovfågel på ryggen! Reinhold Ericson 1845-1928 skriver i sin bok ”Fiskekåserier” om krongäddan:

”…. att hafsörnen, som söker sin föda bland vattnets inbyggare, understundom slår sig fast i ryggen på en gädda, som är så stor och så tung att örnen ej kan lyfta henne ur vattnet samt så stark, att fisken drar ned sin angripare i djupet och dränker honom. Men från de krökta klorna, som huggit sig djupt in i köttet och stelnat i döden, kan sedan den stackars fisken ej frigöra sig utan måste hela lifvet släpa den döda fågeln med sig genom sitt våta element. … Först falla då fjädrarna af, så ruttnar köttet. Benstommen håller länge tillsammans, men del efter del af densamma lossnar så småningom, och efter många år har den gamla gäddan kvar endast de vid klorna  segt fasthängande benen att bära på sin en gång så grymt sårade rygg — bära dem som ett segertecken.

De hafsörnar, som sluta på detta tragiska sätt äro säkerligen många fler än man gärna föreställer sig. Åtminstone ha vi hört  talas och läst om krongäddor från flera håll.”

Tyvärr så finns det ingen bild av en krongädda, vare sig fotografi eller teckning. I en tid där rovfåglar är sällsynta blir nog krongäddor ännu sällsyntare. Gäddorna klagar nog inte.

Fiskgjuse i kamp mot gädda. Gäddan klarade sig och fiskgjusen blev utan byte. Å andra sidan blev det ingen krongädda.

Torgerd Holgabrud, Þorgerðr Hǫlgabrúðr

Torgerd Holgabrud är syster till Irpa. Håkan Sigurdsson Ladejarl var Norges härskare 970-995. Danske kungen Harald Blåtand tvingade honom att döpa sig. Håkan vägrade tro på den nya religionen, tvärtom, asatron fick ett uppsving under ladejarlens tid. Norge hotades av en invaderande vikingaflotta av danska kristna vikingar. Danskar och norrmän möttes vid slaget vid Hjörungavåg 985. Inför slaget blotade Håkan Sigurdsson till gudinnorna Torgerd och Irpa. Dessa två systrar och gudinnor har koppling till Tor. Jämför Odens sons namn med Torgerds. Såväl Tor som Torgerd och Irpa tillbads och hade bildstoder vid vilka folk blotade. Snorre skriver om Torgerd och Irpa och de nämns även i Njals saga.

Lokala gudinnor kan man säga att systrarna är, men kommer man till Norge och besöker de takter de tillbads kan man ju åkalla dem.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Njorun, Njǫrun

Drömmarnas gudinna är Njorun. Namnet är lite likt Njord och troligen är Njorun från vanernas stam. Den som vill ha vackra drömmar bör nog sända en tanke till denna gudinna. I dikten Alvíssmál omnämns Njorun.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Ideella Kulturföreningen introducerar nu en ny form av hälsning. En hednisk hälsning som alla polyteister oavsett vilken tro de har kan använda. Det är en mycket enkel hälsning. En öppen handflata med särade fingrar. Fingrarna symboliserar att det finns flera gudamakter, men kan också symbolisera solen. solen är en viktig gudamakt i princip alla hedniska religioner. Den öppna handen med särade fingrar är också en symbol för fred. Handen med särade fingrar kan knappast användas till något våldsamt. Hälsningen är en religiös sådan, inte en politisk.

En hednisk hand.

I dagens Sverige med ökande flyktingmottagning kan det kanske vara på sin plats att påminna sig om verserna 35 och 40 i Havamal. Visst kan man hjälpa folk, men det får ju inte ske till priset av sin egen välgång.

Vers 35 riktar sig till emigranterna, flyktingarna och lycksökarna, vers 40 till svenskarna, men också till alla folk i Europa som tar emot ”gäster”.

Gå skall man,

ej är gott, att gäst

är ständigt på samma ställe.

Ljuv bliver led,

om länge kvar

på en annans bänk han bliver.

Den som välstånd

förvärvat har,

skall torftighet ej tåla;

ofta spars åt okär,

vad åt älskling var ämnat;

mycket går värre, än man väntat.

Odens råd gäller ännu.

Sjöfn, Sjǫfn

Sjöfn är asynja, hennes uppgift är att ha hand om åtrå och passion. Sjöfn ser till att män och kvinnor fattar tycke för varandra. I frågor som gäller erotik är det bra att åkalla denna asynja.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Konstnärer del XIX Carl Emil Doepler

Tysken Carl Emil Doepler föddes 8 mars 1824 och avled 20 augusti 1905 i Berlin. Doepler studerade konst i München men reste 1849 till New York. Efter sex år i det nya landet återvände Doepler. Doepler illustrerade ofta i tidningar som Fligende blätter men också böcker.  Doepler gifte sig och sonen Emil Doepler blev även han en känd konstnär, delvis i faderns efterföljd. 1860-1870 var Carl Emil Doepler kostymtecknare på teatern i Weimar men var också lärare i kostymdesign. 1870 fick Doepler titeln professor. Även väggmålningar hos rika privatpersoner utförde Doepler. Richard Wagner och Doepler möttes och det bestämdes att Doepler skulle göra kostymerna till Wagners operor som skulle spelas vid premiären i Bayreuth 1876.

Doepler gjorde ett gediget förarbete, omkring 500 teckningar gjordes och arkeologiska fynd studerades. Dessvärre var det ofta osorterade fynd från såväl antiken, som folkvandringstiden och äldre medeltid som tjänade som inspiration. Det är Carl Emil Doepler som har den tvivelaktiga äran att allt sedan slutet av 1800-talet varit den som försett våra förfäder vikingarna med horn, vingar och annan grannlåt på hjälmarna. Måhända hade redan någon konstnär ägnat sig åt sådant innan, men nu blev det legio att göra dylika avbildningar.

Bilderna nedan är dock ganska befriade från de värsta horn och vingexcesserna.