Hild, Hildr
Hild är namnet på en av Odens valkyrior.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Homosexuella accepteras mer och mer i samhället. De som av olika anledningar inte tycker detta är en bra utveckling förföljs. Homolobbyn har tvingat folk att acceptera en ny syn på homosexualitet. Samtidigt vägrar homolobbyn diskutera om det är normalt med ”samkönad” sex. De vågar inte diskutera om det är normalt eller ej. Det finns en uppenbar rädsla i samhället att diskutera sådana saker då man är rädd för att såväl diskutera som kritisera samhälles förment tro på allas lika värde.
Men ska asatron acceptera homosexualitet? Ja eller nej. Men om ni röstar, så kan ni också ha tid att göra en kommentar. Observera dock att detta är en omröstning för asatroende och därför är en omröstning av religiös art. Vi skriver och publicerar detta inlägg i religionsfrihetens namn.
Oberoende staten Kroatien, en berättelse om det självständiga Kroatien 1941 – 1945.
Förhistoria
Kroatien var ett kungarike som bildades 925 då fursten Tomislav kröntes till kung. Denna kroatiska statsbildning hade rötterna i folkvandringstiden några århundraden tidigare då kroaternas förfäder anlände till Balkan. Kroatien blev dock redan 1102 under ungerskt styre även om de till en början var tal om en personalunion mellan länderna. Kroatien blev sedan en del av det Habsburgska riket och i Sverige blev kroaterna under trettioåriga kriget kända som ”krabater” då de utgjorde en del av kejsarens krigsmakt. Kroaterna var främst ryttare och deras lätta kavalleri var bland annat med vid Lützen.
Nationalismen kom till Kroatien under 1800-talet men Österrike-Ungern som Kroatien var en del av förblev en stat, trots ökade motsättningar mellan de olika folken inom dubbelmonarkin. Efter första världskriget tog Serbien som varit med och startat kriget genom mordet på österikes tronföljare 1914 i Sarajevo över makten i Kroatien. Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike bildades 1918 och bytte efter några år namnet till Jugoslavien. Många kroater var missnöjda med att deras land tagits över och införlivats i vad många kroater ansåg vara ett Storserbien, där de andra folken spelade en underordnad roll. Serbien blev självständigt från Osmanska riket på 1800-talet. Serberna hade en annan religion och annan historisk och kulturell bakgrund och var enkelt uttryckt en del av Östeuropa medan Kroatien och Slovenien var mer riktat västerut.
De flesta kroater var katoliker. Kroaterna må ha förstått serbernas språk, men de använde latinska alfabetet. Få kroater kände någon större gemenskap med ortodoxa serber som skrev med kyrilliska bokstäver. Landet splittrades av en öst-väst konflikt av det lilla formatet. Missnöjet ledde till att ustaša, en nationell rörelse uppstod. Ustaša betyder ”de upproriska”. Medlemmarna i denna organisation som såg dagens ljus 1929 hade som mål ett självständigt Kroatien., helst då ett Storkroatien. Strax innan den kroatiska rörelsen bildats hade Jugoslaviens kung Alexander I utropat en kunglig diktatur för att hålla ordning i landet. Ustaša var en direkt reaktion mot det kungliga enväldet.
Ante Pavelic´och vägen till makten
Ante Pavelić, född 14 juli 1889 i Bradina och till yrket advokat blev ledare för de upproriska. Myndigheterna svarade omedelbart med att förbjuda ustaša. Pavelić gick i exil och började samarbeta med Vatreshna Makedonska Revolyutsionna Organizatsiya, VMRO. Denna makedoniska organisation ville ha ett självständigt Makedonien oberoende av greker och serber men i förbund med Bulgarien. Kroater och makedonier låg bakom mordet på kung Alexander då denne besökte Paris 1934.
Pavelić hade strax efter sin exil fått kontakt med italiensk underrättelsetjänsten. Italien var missnöjd med att områden som beboddes av italienare var under Jugoslavisk kontroll. Italien bistod med pengar och träningsläger för medlemmar i ustaša. Helt friktionsfritt var dock inte samarbetet. Fransmännen som var arga för mordet 1934 krävde att ledaren för kroaterna fängslades och Ante Pavelić satt några månader i arrest. 1939 började andra världskriget, Italien gick med i kriget året därpå. Jugoslavien styrdes av prins Paul i väntan på att Alexanders son Peter skulle bli myndig undertecknade tremaktspakten med Tyskland 1941 i mars månad. Serberna var missnöjda med detta och gjorde statskupp. Paul avsattes och Peter blev kung. Brytningen med Tyskland gjorde att axelmakterna Tyskland, Italien, och Ungern anföll. Nu passade kroaterna på att utropa sig självständiga. Invasionen kom den 6 april, den 10 tog Slavko Kvaternik en före detta officer och medlem i ustaša och utropade landets självständighet. Den förste som erbjöds ta över den nya staten var dock inte de upproriskas ledare utan bondepartiets ledare Vladko Macek. Denne vägrade så erbjudandet att bli det nya landets ledare gick till Ante Pavelic´.
NDH
Oberoende staten Kroatien, Nezavisna Država Hrvatska hade bildats. Det nya landets ledare blev Pavelic´ men statchefen blev den italienske prinsen Aimone som var kusin med den italienske kungen. Kroaterna var inte direkt glada över detta, men Benito Mussolini, Italiens starke man vill genom att utse en italiensk prins försäkra sig över inflytande över det nya landet. Aimone blev kung Tomislav II. Namnet har en hyllning till den förste kroatiske kungen. Men Tomislav II satte aldrig sin fot i sitt kungarike. Formellt var det för att det fanns vissa gränsmotsättningar mellan Italien och Kroatien och han vile att dessa skulle lösas först. Pavelic´ styre som en slags riksföreståndare och hade titeln poglovnik. Denna titel kan bät översätta till svenskans ”överhuvud” men hade för kroaterna samma klang som tyskans führer och italienskans duce. Relationerna mellan italienare och kroater var aldrig riktigt goda, bättre var då relationerna mellan kroater och tyskar. Ustašapartiet brukar beskrivas som ett fascistiskt part, det hade ombildats från organisation till parti efter maktövertagandet. Men det får nog sägas vara ett nationalsocialistiskt. Partiet hade en raspolitik. Kroatien skulle bestå av kroater, judar, zigenare och serber skulle drivas ur landet. Kroatien bestod även av Bosnien-Hercegovina ett område som tidigare var under osmanskt styre. Denna del av det nya kungariket var etniskt splittrat mellan serber, kroater och en del andra minoriteter. Många i Bosnien och Hercegovina var muslimer allt sedan osmanernas invasion på 1400-talet. De nya makthavarna i Kroatien ansåg dock att muslimerna som bodde här var etniska kroater och var en del av det kroatiska folket. Man menade även på att dessa kroater av muslimsk tro faktiskt var bland de mest ur rassynpunkt värdefulla kroaterna. Det verkar dock som synen på judar var mer antisemitisk ur religiös än raslig. Det ryktas om att det fanns konverterade judar inom leden och att bland annat ska såväl poglovnikens fru Mara Lovrencic haft judiskt påbrå och det ska även gällt för Slavko Kvaterniks fru.
Nationalsången blev Lijepa naša domovino, vårt vackra hemland. Statsvapnet blev šahovnica, den schackrutiga vapenskölden som använts sedan medeltiden som symbol för Kroatien men med ett U som en slags rangkrona. U:et stod för ustaša. Za dom spremni, för fosterlandet redo var en hälsning som användes samtidigt som man hälsade med utsträckt högerarm.
Diplomatiska relationer med Tyskland, Italien, Ungern, Slovakien, Bulgarien, Finland, Spanien och Japan upprättades. Kontakterna med Vatikanen var ganska starka, inflytelserika kretsar i katolska kyrkan såg i den nya staten en allierad. Däremot så vägrade påven erkänna den nya staten. Man hänvisade till principen att inte erkänna stater som bildats genom våldshandlingar, samt att man fortfarande hade diplomatiska relationer med Jugoslavien. Zagrebs ärkebiskop och högste ledaren för katolska kyrkan i Kroatien Alojzije Stepinac ställde sig bakom den nya staten och dess politik. Efter kriget blev Alojzije Stepinac dömd till ett långt fängelsestraff av Tito.
Ustaša hävdade att kroaterna, oavsett religion inte var ett slaviskt folk utan ett germanskt. Man påpekade att man var släkt med de östgoter som bott i det som nu är dagens Ukraina och som sedan hamnade på Balkan på 700-talet. Tyskarna menade att det fanns sanning i dessa teorier och ansåg kroaterna vara de bästa på Balkan. Speciellt Heinrich Himmler, SS ledaren var intresserad av de med muslimsk tro. En waffen-ss division bestående av främst muslimer sattes upp. Termen ”muselgermanen”, muslimgermaner började användas.
Kroaterna tackade sina tyska och italienska allierade genom att sända trupper till Sovjetunionen. Mest känd är Verstärktes Kroatisches Infanterie-Regiment 369, eller som den hette på kroatiska 369:e pojačana pješačka pukovnij en del av tyska wehrmacht som deltog bland annat i Stalingrad. En tredjedel av soldaterna var muslimer i ett krig som beskrevs som ett korståg mot bolsjevismen. 1943 drogs denna enhet bort från Sovjet. Även det kroatiska flygvapnet deltog i kriget mot Stalin med omkring 1500 flyguppdrag likväl som Hrvatska pomorska legija, en frivillig kontingent från kroatiska flottan som var stationerad i Svarta havet och som hemförlovades 1944. Annars var det i Adriatiska havet av förklarliga skäl som flottan var mest aktiv. Jasenovac och Stara Gradiška, var namnet på två arbetsläger där politiska fångar, judar och andra ickeönskvärda hamnade.
Under hela NDH statens existens var det krig, främst var det krig mot Titos kommunistiska partisaner men också mot serbiska četniker som ville bygga upp ett Storserbien och som fick bistånd från västmakterna. När Italien drog sig ur kriget 1943 tog kroatiska trupper och avväpnade de italienska trupper som fanns på Balkan tillsammans med sina tyska allierade. Nu fick Kroatien en del nya landområden som förut tillhört Italien. Nu avgick även kung Tomislav II. Kroatien förblev dock formellt ett kungadöme men nu var poglovnik Pavelic´ även statschef.
Kroatien förklarade formellt krig mot USA och Storbritannien och landet utsattes för en del bombningar av de allierade.
Kroatien hade blivit en enpartistat där ustaša styrde, ett parlament fanns likaså en regering under Pavelic´. Förutom moderpartiet ustaša fanns ungdomsorganisation vid namn Ustaška mladež ”Ustaša ungdom” för barn och ungdomar mellan 7 och 21 år. Ungdomsorganisationen delades in i flick- och pojkavdelningar där man bland annat lärde ut militär utbildning, kroatisk historia och politik. Organisationen hade den tyska ungdomsorganisationen Hitlerjugend som förebild. Ustaška mladež utgav även en egen tidning som hette just Ustaška mladež.
Två waffen-ss divisioner sattes upp, 13. Waffen Gebirgs Division der SS Handschar (Kroatische Nr1) är den mest kända. Den andra divisionen Kama var bara verksam några månader innan de lades ner och personalen överfördes till den 13 divisionen.
Himmler var mycket intresserad av islam och menade rent av att islam var en bättre religion än kristendomen. Islam ansågs vara en bättre religion då han tyckte att den var en tro för krigare. Tanken på att få muslimska soldater i SS var lockande och 1943 sattes den trettonde divisionen upp. Myndigheterna i Kroatien var till en början tveksamma men accepterade rekryteringen. Alla soldater var dock inte muslimer; 20 % var katoliker. Ett mindre antal soldater var slovener och albaner. Även folktyskar var med. Soldaterna sändes till Frankrike för utbildning. Kommunistiska infiltratörer i divisionen lyckades starta ett myteri. Ett flertal av de tyska befälen dödades innan en imam lyckades få slut på konflikten. 14 soldater avrättades dock för sin inblandning i upproret.
Handschar användes till partisanbekämpning och var i många fall framgångsrik. Både SS och partisanerna gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser. Mot Röda armén gick det sämre. När det blev order om reträtt från Bosnien Hercegovina lämnade många soldater divisionen. De muslimska soldaterna som blev kvar lämnades ut till Titos partisaner av britterna då det som var kvar av divisionen gav upp i Österrike. Handschar är namnet på en kroksabel som använts på Balkan. Soldaterna med muslimsk tro fick som huvudbonad en fez. En röd fez användes i parad och under ledighet och en grå i fält. Även imamer för soldaternas själavård fanns och man såg till att maten inte innehöll griskött.
Andra militär enheter fanns, Poglavnikova tjelesna bojna, poglovnikens livgarde som var en elit styrka samt Crna legija, svarta legionen som bekämpade serber. Sistnämnda styrka blev men några andra milisenheter en del av den kroatiska armén 1944.
1944 fick de allierade allt mer övertaget på Balkan. Tito var framgångsrik och hade i den interna maktkampen mellan kommunister och storserber vunnit. Ett försök till statskupp i Kroatien gjordes av inrikesminister Mladen Lorković och försvarsminister, Ante Vokić. Denna kupp slogs fort ner. Våren 1945 rykte röda armén och Titos mannar fram och vare sig kroater eller tyskar kunde stoppa dem. Den kroatiska regeringen lämnade huvudstaden Zagreb och den 6 maj 1945 lämnade poglovnik landet. Regeringen som nu var i Slovenien höll ett sista möte två dagar senare. Samma dag tog andra världskriget formellt slut i Europa. Men kriget på Balkan var fortfarande i full gång. I maj en vecka efter kriget slut började den så kallade Bleiburgmassakern där Titos manskap dödade kanske så många som 95 000 människor, främst kroater men även en del slovener och serber som flytt. Staden Odžak höll ut ännu längre och det var gerillakrig på sina håll fram till 1947.
Efter kriget
Ante Pavelic´ flydde och hamnade i Spanien hos Franco. Tito försökte ta död på honom och 1957 Skades han svårt i ett attentat. Den förre kroatiske statchefen överlevde men återhämtade sig aldrig och avled två år senare av skadorna. Slavko Kvaternik avrättades 1947 av kommunisterna.
Tomislav II avgick som nämnts 1943, saknad av få. I slutet av andra världskriget fick han befäl över en del italienska flottstyrkor som stred mot tyskarna. Men det hjälpte inte. Han ansågs vara för komprometterad för sitt ”fascistiska” förflutna liksom flesta kungligheter och gick i exil. Italien blev republik. I Argentina avled Aimone 1948.
Kampen för ett fritt Kroatien fortsatte och 1992 blev landet åter fritt. En märklig detalj är att färgerna i statsvapnet kastats om, en liten men intressant påminnelse att alla i Kroatien inte har ett alldeles odelat positivt förhållande till perioden 1941-1945.
Ante Pavelic´
Slavko Kvaternik
NHD statens flagga. Notera U:et.
Två kartor över Kroatien under kriget. Efter 1943 fick landet sin största utbredning. Dagens Kroatien är mycket mindre.
Il duce och poglovnik i samtal.
Kroatiens ledare träffade Tysklands.
Flickor i ungdomsförbundets uniform.
Kroatiska flygvapnet stred på östfronten. Observera ”schackbrädet”.
Kroatiska soldater ur olika vapengrenar.
En soldat i armén. Huvudbonaden visar att han är av muslimsk konfession.
Vid Molins fontän
Jacques Brel föddes 8 april 1929 i Belgien och avled 9 oktober 1978, 49 år gammal. I Sverige blev han egentligen känd först efter sin död men några år innan närmre bestämt 1974 gjordes en översättning av Brels Le bourgeois som var med i en revy av ”Hasseåtage”, där sjöng Tommy Körberg en svensk version som väl kan sägas ge en ganska öm men också något elak dagsedel åt såväl snorvalpar som flörtar med kommunism och annat otyg i ungdomen och herrar som vältrar sig i det överflöd som kapitalismen kan ge.
Annars ska kort återges att brel flyttade 1953 till Frankrike och fick efter en tid framgång som såväl artist som låtskrivare. Han blev känd i den engelsktalande världen då några av hans verk översattes något fritt till detta språk. Vid Molins fontän är väl även den något fri i översättningen…
Brel var även aktiv som skådespelare vid scenen och vita duken. Cancer tog hans liv, Han efterlämnade tre barn. Modersmålet var flamländska men det var franskan som främst användes i hans verk.
Vi hedrar Brel på hans födelsedag 8 april 2016.
Vid Molins fontän (Le bourgeois)
Blodet varmt och rött, vinet varmt och sött
tre gymnasister vid Molins fontän
det var Lundin och jag och Harald Blom var med
under Kungsträdgårdens lövträn
Lundin citerade Clarté
och Blom han körde med sin Lenin
men jag fick ingen bra idé
så jag, jag tog mej en klunk rödvin
Framåt klockan tolv kom noblessen ut
i frack och lack från Operakällaren
vi var där med ett språng och öppna våran trut
i denna sång
Bourgeoisin det är feta svin
kaviar och champagne, fina vita dukar
vi ska pinka i erat vin
vi ska hänga upp er i era…
Men tiden gick…
Blodet kallt och trött, vinet dyrt och rött
tre affärsmän på Operakällaren
det var Lundin och jag och Harald Blom var med
a la Cartemenyn, du, ta hit den!
Lundin tog vin med sträv bouquet
och Blom han körde med sitt Rhenvin
men jag tog sillbord som entré
så jag beställde öl och brännvin
Framåt klockan tolv när vi kommit ut
förstår konstapeln, vid Molins fontän
där stod ett skäggigt gäng
och öppnade sin trut med vilda skrän
”Bourgeoisin, det är feta svin”
och de hade synpunkter på att vi ätit på vita dukar
de skulle förorena vårt vin och hänga upp oss i våra …
Men tiden gick …
Blodet mera svalt, livet är betalt
tre äldre herrar vid Molins fontän
det är Lundin och jag och Harald Blom är med
under Kungsträdgårdens lövträn
Lundin han känner sig passé
och Blom är förtidspensionerad
och jag, jag vet hur livet är
när guldklockan är utkvitterad
Där kommer dagens män, de unga lejonen
små pampar ifrån Operakällaren
då stultar vi väl dit och sjunger våran bit
åter igen
Bourgeoisin det är feta svin
kaviar och champagne, fina vita dukar
vi ska pinka i erat vin
vi ska hänga upp er i era slipsar
Död åt Zog! En berättelse om den italienska invasionen av Albanien
Död åt Zog! De orden kunde man nog höra i Italien och Albanien i april 1939. På långfredagen den 7 april detta år anföll Italien grannlandet Albanien. Albanien var ett land som vunnit självständighet från Osmanska riket 1912. Landet hade varit först monarki men sedan republik för att återigen bli monarki. Landet var fattigt och det inrikespolitiska läget instabilt. Ahmet Bey Zogu, född hösten 1895 var son till en adelsman och klanhövding. Denne Ahmet Zogu blev president 1925. Några år senare närmare bestämt 1928 lät han utropa sig till kung och tog namnet Zogu eller som han ofta kallats kung Zog I. De övriga monarkerna i Europa betraktade väl aldrig Zog som en jämlike och han hittade inte en ”riktig” prinsessa att gifta sig med, men dottern till en ungersk adelsman fann han och 1938 fick albanerna sin drottning Geraldine.
Italien var sedan 1922 en konstitutionell monarki med fascistiskt ideologi. Den starke mannen i Italien Benito Mussolini insåg ganska snart att det kunde vara bra att ha en allierad i grannlandet. Mussolini stödde både ekonomiskt och politiskt Zog I. Redan innan Zog blev kung började många betrakta Albanien som ett italiensk lydrike. 1936 accepterade albanernas kung att mot stora ekonomiska lån att Italien fick monopol på handel, styre över hamnarna i adriatiska havet men också att Italien fick militärbaser, främst vid kusten. Durrës, var den viktigaste hamnstaden som italienarna övertog. Italienarna övertog mer eller mindre den albanska armén och de flesta officerare var italienare och den italienska överbefälhavaren i Albanien var i praktiken den som skötte landets armé. Tullunion infördes men också rätt att folken i de båda länderna hade rätt att flytta till grannlandet. Mest italienare som utnyttjade denna rätt ska kanske tilläggas.
Zog var förstås inte helt glad åt utvecklingen. Han blev i praktiken en vasall under den italienska kronan. Zog började försöka visa sig självständig. 7 april utbröt kriget efter att Mussolini 25 mars påpekat missnöje mot Zog. Betalningarna av lånen kom inte i tid och Zog försökte få stöd hos britterna.
Varför anföll då Italien? Ja enklast att förklara det är nog med att säga att de kunde. Lika bra att överta styret helt än att indirekt styra en något motsträvig Zog. För att visa att Italien var en kraft att räkna med i europeisk politik helt enkelt.
5 april blev Zog och Geraldine föräldrar då sonen Leka föddes, långfredagen var som redan nämnts den 7, vare sig de flesta albaner eller britter hade väntat sig en invasion. Första skotten i kriget kom då italienska fartyg öppnade eld. Dagen innan hade italienskt fly redan ”bombat” med flygblad och uppmanade landet att togs över av Italien.
Zog sa i ett radiotal att han uppmanade folket att göra motstånd, samtidigt som de styrande med kungen i spetsen gjorde sig redo att lämna landet! Många soldater i albanska armén märkte att italienarna redan saboterat en del vapen och annan utrustning, officerarna var ju från grannlandet!
I Durrës blev det strider då 360 albanska gendarmer samt några civila gjorde starkt motstånd trots att de bara hade handeldvapen. Redan första dagen av invasionen var alla hamnar under italiensk kontroll. Zog lämnade huvudstaden Tirana och tog med sig albanska guldreserven. När folket i staden hörde detta utbröt kravaller. Huvudstaden intogs av italienare den 8 april. Shkodër, Fier och Elbasan, tre strategiskt viktiga städer intogs. I Shkodër, vid slottet Rozafa gav två albanska officerare order om att man skulle strida tills all ammunition var slut. Striden varade i 12 timmar. Italienarna gav albanerna som försvarat slottet en hel del beröm för deras mod.
12 april röstade det albanska parlamentet att förena landet med Italien. Victor Emmanuel III erbjöds den albanska kronan, och italienarna inrätta en fascistisk regering under Shefqet Verlaci. Denne Shefqet Verlaci hade en gås oplockad med Zog. Kungen hade nämligen varit förlovad med Verlacis dotter men bröt med henne då han blev kung. Shefqet Verlaci var några dagar i april en slags riksföreståndare över Albanien innan den italienska kungen tog över och Verlaci var sedan några år regeringschef.
400 flygplan, 170 örlogsfartyg och 35 000 soldater under general Alfredo Guzzoni anföll Albanien som kanske hade 15 000 soldater. Förlusterna har i efterhand varit beräknade till uppemot 700 döda på italiensk sida och kanske 1000 på den albanska. Det är orimligt. Få strider och få dagars krig kan knappast kostat så många livet. Någon terrorbombning av städer gjorde inte italienska flyget, man ville ju ta över ett land, inte förstöra det. Italienarna sa efter invasionen att 12 soldater stupat. Det är kanske i underkant men mellan 25 och 50 på den italienska sidan och några hundratal albaner är en mer trolig beräkning.
Italien och Albanien var sedan förenade i en personalunion med samma kung, en fascistisk rörelse i Albanien efter italiensk modell, Partia Fashiste e Shqipërisë bildades. Albanerna var väl inte så glada över den politiska utvecklingen, men italienarna belönade albanerna då erövringar under andra världskriget gjorde Albanien större. 1943 störtades fascismen i Italien och tyskarna tog över. Motstånd fanns det ändå i Albanien som efter andra världskriget blev en av de strängaste kommunistdiktaturerna. Kung Zog, vad hände med honom? Efter att ha flytt utomlands och sedan bott i Storbritannien gjorde han ett försökt att komma tillbaka. Kommunisterna fick redan på planen som ställdes in. Zog levde med sin familj och guldreserven i behåll i Frankrike de sista åren och där avled han nästan på årsdagen av den italienska invasionen 9 april 1961.
Kung Zog I
Ovanstående bilder visar italienska trupper under invasionen.
Efterspel, albanska soldater med italienska officerare svär trohet till den italienske kungen.
Om två veckor gästas Göteborg av nordisk esoterisk folkmusik i form av Wardruna. Onsdagen 20/4 uppträder de på Lorenbergsteatern. Wardruna vars frontman även gör musik till den populära tv-serien Vikings gör sitt första besök i Sverige. Här på bloggen finns i arkivet en redogörelse för när undertecknad såg dessa i Norge tidigare.
Bandets måtto är att så nya frön och därmed stärka gamla rötter.
Detta är tidlös och stärkande toner/galdrar i en tid tyngd av kulturmarxism ala Schlagerfestivalen och P3.
Lyssna, eggas och njut!
Recension från konserten kommer sedan upp här på bloggen.
/S.