Oberoende staten Kroatien, en berättelse om det självständiga Kroatien 1941 – 1945.

Oberoende staten Kroatien, en berättelse om det självständiga Kroatien 1941 – 1945.

Förhistoria

Kroatien var ett kungarike som bildades 925 då fursten Tomislav kröntes till kung. Denna kroatiska statsbildning hade rötterna i folkvandringstiden några århundraden tidigare då kroaternas förfäder anlände till Balkan. Kroatien blev dock redan 1102 under ungerskt styre även om de till en början var tal om en personalunion mellan länderna. Kroatien blev sedan en del av det Habsburgska riket och i Sverige blev kroaterna under trettioåriga kriget kända som ”krabater” då de utgjorde en del av kejsarens krigsmakt. Kroaterna var främst ryttare och deras lätta kavalleri var bland annat med vid Lützen.

Nationalismen kom till Kroatien under 1800-talet men Österrike-Ungern som Kroatien var en del av förblev en stat, trots ökade motsättningar mellan de olika folken inom dubbelmonarkin. Efter första världskriget tog Serbien som varit med och startat kriget genom mordet på österikes tronföljare 1914 i Sarajevo över makten i Kroatien. Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike bildades 1918 och bytte efter några år namnet till Jugoslavien. Många kroater var missnöjda med att deras land tagits över och införlivats i vad många kroater ansåg vara ett Storserbien, där de andra folken spelade en underordnad roll. Serbien blev självständigt från Osmanska riket på 1800-talet. Serberna hade en annan religion och annan historisk och kulturell bakgrund och var enkelt uttryckt en del av Östeuropa medan Kroatien och Slovenien var mer riktat västerut.

De flesta kroater var katoliker. Kroaterna må ha förstått serbernas språk, men de använde latinska alfabetet. Få kroater kände någon större gemenskap med ortodoxa serber som skrev med kyrilliska bokstäver. Landet splittrades av en öst-väst konflikt av det lilla formatet. Missnöjet ledde till att ustaša, en nationell rörelse uppstod. Ustaša betyder ”de upproriska”. Medlemmarna i denna organisation som såg dagens ljus 1929 hade som mål ett självständigt Kroatien., helst då ett Storkroatien. Strax innan den kroatiska rörelsen bildats hade Jugoslaviens kung Alexander I utropat en kunglig diktatur för att hålla ordning i landet. Ustaša var en direkt reaktion mot det kungliga enväldet.

Ante Pavelic´och vägen till makten

Ante Pavelić, född 14 juli 1889 i Bradina och till yrket advokat blev ledare för de upproriska. Myndigheterna svarade omedelbart med att förbjuda ustaša. Pavelić gick i exil och började samarbeta med Vatreshna Makedonska Revolyutsionna Organizatsiya, VMRO. Denna makedoniska organisation ville ha ett självständigt Makedonien oberoende av greker och serber men i förbund med Bulgarien. Kroater och makedonier låg bakom mordet på kung Alexander då denne besökte Paris 1934.

Pavelić hade strax efter sin exil fått kontakt med italiensk underrättelsetjänsten. Italien var missnöjd med att områden som beboddes av italienare var under Jugoslavisk kontroll. Italien bistod med pengar och träningsläger för medlemmar i ustaša. Helt friktionsfritt var dock inte samarbetet. Fransmännen som var arga för mordet 1934 krävde att ledaren för kroaterna fängslades och Ante Pavelić satt några månader i arrest. 1939 började andra världskriget, Italien gick med i kriget året därpå. Jugoslavien styrdes av prins Paul i väntan på att Alexanders son Peter skulle bli myndig undertecknade tremaktspakten med Tyskland 1941 i mars månad. Serberna var missnöjda med detta och gjorde statskupp. Paul avsattes och Peter blev kung. Brytningen med Tyskland gjorde att axelmakterna Tyskland, Italien, och Ungern anföll. Nu passade kroaterna på att utropa sig självständiga. Invasionen kom den 6 april, den 10 tog Slavko Kvaternik en före detta officer och medlem i ustaša och utropade landets självständighet. Den förste som erbjöds ta över den nya staten var dock inte de upproriskas ledare utan bondepartiets ledare Vladko Macek. Denne vägrade så erbjudandet att bli det nya landets ledare gick till Ante Pavelic´.

NDH

Oberoende staten Kroatien, Nezavisna Država Hrvatska hade bildats. Det nya landets ledare blev Pavelic´ men statchefen blev den italienske prinsen Aimone som var kusin med den italienske kungen. Kroaterna var inte direkt glada över detta, men Benito Mussolini, Italiens starke man vill genom att utse en italiensk prins försäkra sig över inflytande över det nya landet. Aimone blev kung Tomislav II. Namnet har en hyllning till den förste kroatiske kungen. Men Tomislav II satte aldrig sin fot i sitt kungarike. Formellt var det för att det fanns vissa gränsmotsättningar mellan Italien och Kroatien och han vile att dessa skulle lösas först. Pavelic´ styre som en slags riksföreståndare och hade titeln poglovnik. Denna titel kan bät översätta till svenskans ”överhuvud” men hade för kroaterna samma klang som tyskans führer och italienskans duce. Relationerna mellan italienare och kroater var aldrig riktigt goda, bättre var då relationerna mellan kroater och tyskar. Ustašapartiet brukar beskrivas som ett fascistiskt part, det hade ombildats från organisation till parti efter maktövertagandet. Men det får nog sägas vara ett nationalsocialistiskt. Partiet hade en raspolitik. Kroatien skulle bestå av kroater, judar, zigenare och serber skulle drivas ur landet. Kroatien bestod även av Bosnien-Hercegovina ett område som tidigare var under osmanskt styre. Denna del av det nya kungariket var etniskt splittrat mellan serber, kroater och en del andra minoriteter. Många i Bosnien och Hercegovina var muslimer allt sedan osmanernas invasion på 1400-talet. De nya makthavarna i Kroatien ansåg dock att muslimerna som bodde här var etniska kroater och var en del av det kroatiska folket. Man menade även på att dessa kroater av muslimsk tro faktiskt var bland de mest ur rassynpunkt värdefulla kroaterna. Det verkar dock som synen på judar var mer antisemitisk ur religiös än raslig. Det ryktas om att det fanns konverterade judar inom leden och att bland annat ska såväl poglovnikens fru Mara Lovrencic haft judiskt påbrå och det ska även gällt för Slavko Kvaterniks fru.

Nationalsången blev Lijepa naša domovino, vårt vackra hemland. Statsvapnet blev šahovnica, den schackrutiga vapenskölden som använts sedan medeltiden som symbol för Kroatien men med ett U som en slags rangkrona. U:et stod för ustaša. Za dom spremni, för fosterlandet redo var en hälsning som användes samtidigt som man hälsade med utsträckt högerarm.

Diplomatiska relationer med Tyskland, Italien, Ungern, Slovakien, Bulgarien, Finland, Spanien och Japan upprättades. Kontakterna med Vatikanen var ganska starka, inflytelserika kretsar i katolska kyrkan såg i den nya staten en allierad. Däremot så vägrade påven erkänna den nya staten. Man hänvisade till principen att inte erkänna stater som bildats genom våldshandlingar, samt att man fortfarande hade diplomatiska relationer med Jugoslavien. Zagrebs ärkebiskop och högste ledaren för katolska kyrkan i Kroatien Alojzije Stepinac ställde sig bakom den nya staten och dess politik. Efter kriget blev Alojzije Stepinac dömd till ett långt fängelsestraff av Tito.

Ustaša hävdade att kroaterna, oavsett religion inte var ett slaviskt folk utan ett germanskt. Man påpekade att man var släkt med de östgoter som bott i det som nu är dagens Ukraina och som sedan hamnade på Balkan på 700-talet. Tyskarna menade att det fanns sanning i dessa teorier och ansåg kroaterna vara de bästa på Balkan. Speciellt Heinrich Himmler, SS ledaren var intresserad av de med muslimsk tro. En waffen-ss division bestående av främst muslimer sattes upp. Termen ”muselgermanen”, muslimgermaner började användas.

Kroaterna tackade sina tyska och italienska allierade genom att sända trupper till Sovjetunionen. Mest känd är Verstärktes Kroatisches Infanterie-Regiment 369, eller som den hette på kroatiska 369:e pojačana pješačka pukovnij en del av tyska wehrmacht som deltog bland annat i Stalingrad. En tredjedel av soldaterna var muslimer i ett krig som beskrevs som ett korståg mot bolsjevismen. 1943 drogs denna enhet bort från Sovjet. Även det kroatiska flygvapnet deltog i kriget mot Stalin med omkring 1500 flyguppdrag likväl som Hrvatska pomorska legija, en frivillig kontingent från kroatiska flottan som var stationerad i Svarta havet och som hemförlovades 1944. Annars var det i Adriatiska havet av förklarliga skäl som flottan var mest aktiv. Jasenovac och Stara Gradiška, var namnet på två arbetsläger där politiska fångar, judar och andra ickeönskvärda hamnade.

Under hela NDH statens existens var det krig, främst var det krig mot Titos kommunistiska partisaner men också mot serbiska četniker som ville bygga upp ett Storserbien och som fick bistånd från västmakterna. När Italien drog sig ur kriget 1943 tog kroatiska trupper och avväpnade de italienska trupper som fanns på Balkan tillsammans med sina tyska allierade. Nu fick Kroatien en del nya landområden som förut tillhört Italien. Nu avgick även kung Tomislav II. Kroatien förblev dock formellt ett kungadöme men nu var poglovnik Pavelic´ även statschef.

Kroatien förklarade formellt krig mot USA och Storbritannien och landet utsattes för en del bombningar av de allierade.

Kroatien hade blivit en enpartistat där ustaša styrde, ett parlament fanns likaså en regering under Pavelic´. Förutom moderpartiet ustaša fanns ungdomsorganisation vid namn Ustaška mladež ”Ustaša ungdom” för barn och ungdomar mellan 7 och 21 år. Ungdomsorganisationen delades in i flick- och pojkavdelningar där man bland annat lärde ut militär utbildning, kroatisk historia och politik. Organisationen hade den tyska ungdomsorganisationen Hitlerjugend som förebild. Ustaška mladež utgav även en egen tidning som hette just Ustaška mladež.

Två waffen-ss divisioner sattes upp, 13. Waffen Gebirgs Division der SS Handschar (Kroatische Nr1) är den mest kända. Den andra divisionen Kama var bara verksam några månader innan de lades ner och personalen överfördes till den 13 divisionen.

Himmler var mycket intresserad av islam och menade rent av att islam var en bättre religion än kristendomen. Islam ansågs vara en bättre religion då han tyckte att den var en tro för krigare. Tanken på att få muslimska soldater i SS var lockande och 1943 sattes den trettonde divisionen upp. Myndigheterna i Kroatien var till en början tveksamma men accepterade rekryteringen. Alla soldater var dock inte muslimer; 20 % var katoliker. Ett mindre antal soldater var slovener och albaner. Även folktyskar var med. Soldaterna sändes till Frankrike för utbildning. Kommunistiska infiltratörer i divisionen lyckades starta ett myteri. Ett flertal av de tyska befälen dödades innan en imam lyckades få slut på konflikten. 14 soldater avrättades dock för sin inblandning i upproret.

Handschar användes till partisanbekämpning och var i många fall framgångsrik. Både SS och partisanerna gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser. Mot Röda armén gick det sämre. När det blev order om reträtt från Bosnien Hercegovina lämnade många soldater divisionen. De muslimska soldaterna som blev kvar lämnades ut till Titos partisaner av britterna då det som var kvar av divisionen gav upp i Österrike. Handschar är namnet på en kroksabel som använts på Balkan. Soldaterna med muslimsk tro fick som huvudbonad en fez. En röd fez användes i parad och under ledighet och en grå i fält. Även imamer för soldaternas själavård fanns och man såg till att maten inte innehöll griskött.

Andra militär enheter fanns, Poglavnikova tjelesna bojna, poglovnikens livgarde som var en elit styrka samt Crna legija, svarta legionen som bekämpade serber. Sistnämnda styrka blev men några andra milisenheter en del av den kroatiska armén 1944.

1944 fick de allierade allt mer övertaget på Balkan. Tito var framgångsrik och hade i den interna maktkampen mellan kommunister och storserber vunnit. Ett försök till statskupp i Kroatien gjordes av inrikesminister Mladen Lorković och försvarsminister, Ante Vokić. Denna kupp slogs fort ner.  Våren 1945 rykte röda armén och Titos mannar fram och vare sig kroater eller tyskar kunde stoppa dem. Den kroatiska regeringen lämnade huvudstaden Zagreb och den 6 maj 1945 lämnade poglovnik landet. Regeringen som nu var i Slovenien höll ett sista möte två dagar senare. Samma dag tog andra världskriget formellt slut i Europa. Men kriget på Balkan var fortfarande i full gång. I maj en vecka efter kriget slut började den så kallade Bleiburgmassakern där Titos manskap dödade kanske så många som 95 000 människor, främst kroater men även en del slovener och serber som flytt. Staden Odžak höll ut ännu längre och det var gerillakrig på sina håll fram till 1947.

Efter kriget

Ante Pavelic´ flydde och hamnade i Spanien hos Franco. Tito försökte ta död på honom och 1957 Skades han svårt i ett attentat. Den förre kroatiske statchefen överlevde men återhämtade sig aldrig och avled två år senare av skadorna. Slavko Kvaternik avrättades 1947 av kommunisterna.

Tomislav II avgick som nämnts 1943, saknad av få. I slutet av andra världskriget fick han befäl över en del italienska flottstyrkor som stred mot tyskarna. Men det hjälpte inte. Han ansågs vara för komprometterad för sitt ”fascistiska” förflutna liksom flesta kungligheter och gick i exil. Italien blev republik. I Argentina avled Aimone 1948.

Kampen för ett fritt Kroatien fortsatte och 1992 blev landet åter fritt. En märklig detalj är att färgerna i statsvapnet kastats om, en liten men intressant påminnelse att alla i Kroatien inte har ett alldeles odelat positivt förhållande till perioden 1941-1945.

 

ante_pavelic

Ante Pavelic´

Slavko Kvaternik

Slavko Kvaternik

NDH Kroatiens flagga

NHD statens flagga. Notera U:et.

 Karta 1 Karta 2

Två kartor över Kroatien under kriget. Efter 1943 fick landet sin största utbredning. Dagens Kroatien är mycket mindre.

Ante Pavelic´och Benito Mussolini

Il duce och poglovnik i samtal.

Adolf Hitler och Ante Pavelic´

Kroatiens ledare träffade Tysklands.

Ustaška mladež.

Flickor i ungdomsförbundets uniform.

Flygplan Kroatien

Kroatiska flygvapnet stred på östfronten. Observera ”schackbrädet”.

kroatiska uniformer

Kroatiska soldater ur olika vapengrenar.

Kroatisk soldat med muslimskt ursprung

En soldat i armén. Huvudbonaden visar att han är av muslimsk konfession.

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s