Portugals deltagande i första världskriget

Bland alla de länder som stred under första världskriget är nog Portugal ett av de mest bortglömda, trots att portugisiska trupper deltog i kampen i såväl Europa, Afrika och världshaven. Här kommer en liten historik om Portugals deltagande på ententens sida i det stora kriget 1914-1918.

Portugal hade sedan en lång tid tillbaka haft goda relationer med Storbritannien och länderna hade gemensamt intresse av att samarbeta. Portugal hade som så många andra europeiska länder kolonier i Afrika, delar av detta kolonialvälde gränsade till tyska kolonier. Storbritannien var en viktig affärspartner för Portugal. Trots ländernas goda relationer förklarade sig Portugal neutralt när världskriget utbröt. Dock började redan sommaren 1914 strider i Afrika mot tyska trupper, de båda ländernas kolonier gränsade till varandra och tyska trupper kom över gränsen.  I augusti och september detta år kom det till skärmytslingar mellan tyskar och portugiser.  Tyskarna försökte via Portugals kolonier hålla förbindelserna mellan Tyska Sydvästafrika, Kamerun och Tyska Västafrika öppen, portugiserna stoppade alla handel och en del tyska medborgare som befann sig på portugisiskt område internerades. Portugal sände under resten av året 1914 och året därpå fler trupper till Afrika för att avhålla tyskarna från anfall. I februari 1916 beslagtog Portugal över 30 fartyg i portugisiska hamnar som kom från Tyskland och Österrike-Ungern.

Tyskland ansåg att länderna redan kommit i krig mot varandra och tyska regeringen förklarade Portugal krig nionde mars 1916. Några dagar senare kom också en krigsförklaring från dubbelmonarkin. Portugal stängde sina konsulat i Osmanska riket. Portugal hade inga förbindelser alls med Bulgarien ska tilläggas.

Corpo Expedicionário Português, portugisiska expeditionskåren uppsattes för att delta i striderna på västfronten. 55 000 man beräknas ha varit i Frankrike och Belgien och de deltog i skyttegravskriget. Soldaterna utrustades delvis av britterna och soldaterna hade bland annat brittiska hjälmar och gevär. Skyttegravskriget med dess stora förluster i människoliv och odrägliga förhållanden ledde till att stora delar av franska armén gjorde myteri 1917, det gjorde även många portugisiska soldater våren därpå. Kort efter myteriets start började tyskarna sin våroffensiv och många portugiser deserterade eller blev tillfångatagna. Ordningen återställdes dock och portugiserna började åter strida. En mindre trupp portugiser sändes till Storbritannien för att delta i skogsarbete. De sista portugiser som stred i kriget gjorde det på krigets sista dag 11 november 1918 då en mindre styrka kom i strid mot tyskar trupper.

Portugals flotta kom med i kriget innan soldater kunde sändas till västfronten. Tyska ubåtar anföll såväl Azorerna som Madeira och sänkte flera fartyg som hade portugisisk flagg. Tyska ubåtar gjorde stor skada och även i Lissabons hamn lyckades tyskarna lägga ut minor. Man ska inte heller glömma den portugisiska handelsflottans deltagande i kriget. Materiell och soldater sändes till fronten på portugisiska kölar, 115 handelsskepp sänktes under kriget.

Kriget fortsatte även i Afrika, de tyska kolonierna hade gett upp 1914-1915, men den tyske befälhavaren i Tyska Östafrika, Paul von Lettow-Vorbeck fortsatte med gerillakrig och engagerade stora truppstyrkor från ententen, däribland soldater från Portugal. Tyskarna ska ha försökt få olika stammar i portugisiska kolonierna att göra uppror med varierande framgång.

Kriget kostade Portugal 8145 döda och 13 751 sårade. I freden i Versailles avträdde tyskarna den afrikanska hamnen Kionga till Portugal. Portugal fick en ganska mager seger för sitt deltagande i kriget.

Soldater från Portugal som skall till Afrika.

Soldater från Portugal på västfronten.

Soldaterna är från Portugal,men lägg märke till de brittiska hjälmarna.

Brittiska och portugisiska infanterister som tillfångatagits av tyskarna våren 1918.

Ärade läsare, hjälp oss!

Hjälp oss! Hjälp oss med tips och råd om besöksställen i sommar, medeltidsmarknader, intressanta platser och mycket annat som kan vara av intresse.

Tips kan lämnas via kommentarsfältet eller skickas till ideellkulturkamp@hotmail.se

IKF

Húrra fyrir Ísland!

17/6 2016 ayps

Ärade läsare!

Om ni gör en spännande resa eller bsöker något kulturintressant område i sommar så får ni gärna skriva och berätta om detta. Givetvis får ni också skicka med bilder.

Om ni nu inte reser så kanske ändå ni kan ge resetips eller sända in bilder till platser ni besökt.

Fortsatt trevlig sommar önskar IKF!

En ny blogg om asatro har startat. Den startade faktiskt den 14 juni i år. Den heter Asatru art. Den ska mest handla om konst ure ett asatro perspektiv. Bilder på gudar och gudinnor publiceras. Den är på engelska ska kanske tilläggas. Det verkar vara modern konst och inte ”klassiska” verk om ni förstår vad vi menar. Fast bloggen är som sagt nystartad.

http://www.asatruartblog.wordpress.com

Freya as valkyrie

Kristendomen har gjort sitt!

Tankar om de insändare om kristendom som figurerat i SLA.

En insändare frågar varför folk i dödsannonser har citat från psaltaren och inte nya testamentet, en säger att gud är både han och hon. En gud är rimligtvis en manlig gudom och en gudinna en kvinnlig dito. Men det är klart att monoteismen med sin bara en gud som är osynlig ska krångla till det.

En annan herre påstår att Sverige har tre helgon. Spelar det någon roll om man inte är troende katolik? Egentligen har Sverige fler helgon. ”Rikshelgonet” är västgöten Erik Jedvardsson kallad den helige. Ja, han blev väl inte formellt godkänd av påven, men det behövde man ju inte bli under tidig medeltid. Det finns en uppsjö av ”svenska helgon”. Då katolska kyrkan accepterade dem får man säga att de är de facto helgon.

Medan detta religiösa käbbel skett så har ledarsidan tagit upp tvisten om skolavslutningar i kyrkan, samt om man får sjunga ”Den blomstertid nu kommer”. Själv anser jag att skolavslutningar i kyrkan är onödiga, dels för att folk inte alla gånger bor i någon del av landet där det finns tillräckligt stora kyrkor. Dels för att de svenska kyrkorna är fyllda med symboler som visar en död man fastspikad på ett kors. Ingen trevlig symbol att titta på när sommarlovet ska börja.

Mannen som skrev ”Den blomstertid nu kommer” var en herre som hette Israel Kolmodin, denne herre levde 1643–1709. Psalmer skrev han, men han var också superintendent, en titel som är likvärdig med biskop. I kraft av detta ämbete ledde han en av de sista trolldomsprocesserna i Sverige. Denna undersökning av trolldom skedde på Gotland. Ingeborg Jonsdotter hette en dam som ställdes inför den kristna undersökningsdomstolen. Hon anklagades för att vara häxa. Hon nekade och torterades och avled av sina skador samt köld och hunger årsskiftet 1705–06. Jonsdotter var över 70 år när detta hände. Israel Kolmodin var den som hade ansvaret för detta juridiska övergrepp. Två andra kvinnor anklagades också för trolldom men de friades, dock efter att tortyr använts.

Undertecknad skulle aldrig sjunga Kolmodins sånger, och jag undrar inte om verserna sätter sig i halsen på en och annan om de får reda på vad Kolmodin var för en figur.

Kan vi inte enas om att kristendomen har gjort sitt? I alla fall inom skolan och dess avslutningar.

Henrik Andersson

En insändare i SLA: Låt Karl XIII förbli Sveriges siste krigarkung!

Nato

29 juli 1814 ockuperade den svenska flottan de norska Hvaleröarna. Flottan leddes av kung Karl XIII, en av Sveriges mest okända regenter. Han hade blivit kung 1809 när brorsonen Gustav IV Adolf avsattes i en militärkupp. Gamle Karl led av sviterna av en hjärnblödning, men ville ändå vara med när svenska krigsmakten tänkte tvinga in Norge i en union. Karl hade varit amiral en gång i tiden när brodern Gustav III styrde landet. Flottan leddes av kungen, men den som de facto var dess befälhavare var Johan af Puke. Karl gjorde inte mycket, men det sägs att den gamle mannen roade sig med att sticka förbipasserande med en nål under sjöfärden!

29 juli gick svenska flottan till attack. Öarna intogs trots att norrmännen sköt en hel del. Norrmännen flydde och svenskarna intog öarna till priset av tre döda. Denna sista strid där en svensk konung förde befälet slutade i svensk seger. Kriget vanns några veckor senare. Gott och väl, låt nu den gamle Karl XIII förbli den siste krigarkungen. Låt inte vår nuvarande regent Carl XVI Gustaf få den tvivelaktiga äran att bli krigarkung.

Och hur undviker vi det då? Jo vi går inte med i försvars-, eller rättare, krigsalliansen Nato! Vi har haft fred sedan 1814, visst det har varit lite si och så med neutraliteten men fred har det varit. Freden har gett oss välstånd och en ganska tryggt och harmoniskt samhälle. Det är ju lite si och så med det sistnämnda idag. Natos krigshetsare bidrar inte till tryggheten i Sverige.

En del vill att vi ska gå med i Nato. Varför? Jo de skyller på Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har inte gått i den riktning som USA och de andra västmakterna hoppats. Det var väl lite outtalat att ryssarna skulle bli som folk i väster efter kalla kriget. Nu blev det inte så, efter en lång tid av kaos har makten samlats i en president som anser att Ryssland ska gå en annan väg än den som leder västerut. Det finns inget reellt hot att Ryssland ska börja krig mot Sverige i dagsläget. Mycket av rysshatet, tyvärr, det finns inget annat ord, handlar dels om missnöje med Putins styre, men också för att man vill få in Sverige i Nato av politiska skäl.

Sverige är ett land som är med i EU. Men kritiken mot denna överstatliga organisation är ganska stark, många vill lämna EU eller åtminstone ha EU på den nivå det är idag, inget mer inflytande till Bryssel, det räcker som det är. Men anhängarna till EU försöker då skrämmas med Putin. Ryssland statschef är farlig, gå med i Nato, lyder budskapet. Nato är de facto EU:s väpnade gren. Går Sverige med i Nato, ja då blir det svårare att lämna EU. Men går Sverige med i Nato som hetsar mot Ryssland, ökar risken för krig. Ryssarna kan ju inte gärna se på när Nato hotar dess gränser och sedan är det ett nytt kallt krig som kanske följs av ett varmt. Så låt oss stanna utanför Nato, låt det vara fred, sluta med rysshatet. Låt Karl XIII förbli den siste krigarkungen!

Henrik Andersson

http://www.sla.se

Asatroende har dödat en utländsk kristen missionär i Strängnäs!

Asatroende har stenat en kristen missionär och här kommer bakgrunden till denna händelse. En man vid namn Eskillinus, född i England hade på kung Inge Stenkilssons uppmaning kommit till Sverige för att förkunna sin lära. Inge var en fanatisk kristen och försökte med alla medel omvända folk som hellre trodde på Tor och Frej. En hednisk motreaktion sattes in i Svealand. Det är under denna period den siste hedniske kungen, Blot-Sven regerar med de gamla gudarnas tro.

Eskillinus, i Sverige kallad Eskil kom till Strängnäs där ett stort blot skulle hållas. Eskil som likt de flesta kristna inte kan respektera andra kom dit. Han avbröt blotet och började predika, eller rättare sagt, skälla. Folket blev förstås arga på detta och bråk uppkom. Enligt den kristne propagandisten blev en spåman vid namn Spåbodde så arg att han slog till engelsmannen med en sten. En annan hedervärd hedning slog honom med en yxa. Blotstöraren ska därpå släpats bort till kung Blot-sven som gav order om att Eskil kulle dö. Sagt och gjort, folk stenade missdåren.  Platsen där detta ska ha skett heter nu Munkbacken. Eskils proselyter kom senare och hämtade den dödes kropp. Enligt deras propaganda sägs Eskils kropp blivit så tung att de inte kunde bära den. Då beslöt de att bygga en kyrka och platsen kyrkan byggdes fick namnet Eskilstuna.

Denna händelse ska ha skett år 1080 ayps. Men det verkar som om Blot-Sven regerade 1084-87. Det är alltså troligt att händelsen ska skett några år efter 1080. Helgonet, för givetvis blev Eskil förklarad som det och kulten var i full gång redan på 1120-talet, har sin dag den 12 juni.

Sankt Eskils helgonatribut är stenar. Stenarna ska påminna om hans martyrium och han avbildas med tre stenar i sin hand. Enligt runkalendern är den 12 juni en bra dag att så rovor. Rovor kan ju påminn lite om sten, så det passar ju bra.

Men inte ens all sten i Sverige kunde förhindra den nya dumma religionslärans införande. Visst fick Eskil vad han förtjänade?

Frimurarna har rest en sten till den kristne bråkstakens minne.

Sankt Eskil. Klädd som biskop och med tre stenar i handen.

Tänk vad tråkigt det skulle vara om man bara hade en osynlig gud att dyrka. Tack för att ni finns gudinnor!