Gudarnas tjänare: Hyrrokkin

Gudarnas tjänare: Hyrrokkin

Kanske är titeln på artikeln något missvisande. Men Hyrrokkin tjänar ju asarna när Balder ska begravas. Hyrrokkin vars lär betyda namn rökt av eld eller den av eld hopsjunkna. Jättekvinnan är av eldjättarnas ätt. Hyrrokkin spelar en liten men viktig roll i berättelsen om Balder och Nannas död. Från den prosaiska eddan lånar vi följande rader:

”Hringhorne hette Balders skepp. Det var det största skepp, och det ville gudarna skjuta ut och ordna Balders bålfärd på det, men skeppet stod ej att rubba. Då skickade man bud till Jotunheim efter en jättinna som hette Hyrrokkin; men när hon kom ridande på en varg och hade en huggorm till tygel, då steg hon av hästen sin, och Odin ropade på fyra bärsärkar som skulle ta hand om hästen, men de kunde inte hålla honom förrän de fällde omkull honom. Då gick Hyrrokkin till skeppets framstam och sköt ut det i första taget, så att det stod eld om lunnorna och allt landet skalv. Då vart Tor vred och grep hammarn och skulle ha krossat huvudet på henne, om inte alla gudarna hade bett honom att skona henne.”

Som synes har jättekvinnan en viktig funktion i berättelsen. Tors beteende är ganska förklarligt, förutom avundsjukan, så har folk ofta haft en ambivalent inställning till folk som sköter om begravningar. I många kulturer har de som tar hand om döda kroppar en ganska låg status. Att ta hand om de döda är ett måste, men för det flesta är det ett otrevligt arbete. Dödgrävare, likbjudare och andra i ”begravningsbranschen” har alltid setts som lite underliga och gör kanske så än idag. Hyrrokkin förknippas med eld och Balder och hans maka bränns ju och kremeras. Lite påminner Hyrrokkin om den äldre kvinna som sköter de sista detaljerna vid en begravning som Ahmad ibn Fadlan år 921 vt bevittnade då en äldre kvinna med hjälp av några män tar en trälinna av daga innan begravningen kan fullbordas. Döden är ju femininum inom asatron. Nästan alla makter som har med döden att göra är kvinnliga sådana. Hel, Ran, Freja och valkyriorna för att nämna några.

Förutom i prosaiska eddan skriven av Snorre Sturlasson nämns Hyrrokkini en dikt av Ulf Uggason som brukar kallas Husdrapan i de så kallade namntulorna där Hyrrokkin är ett av 63 trollkvinnonamn. Skalden Torbjörn disaskald skriver en strof där han nämner att Hyrrokkin tillsammans med andra jättekvinnor dödats av Tor. Om det är samma person vet vi inte, men det är väl inte otroligt att Tor dödar Hyrrokkin. Han har ju redan gjort ett försök.

Vid en av de stenar som bildar det så kallade Hunnestadsmonumentet i Skåne avbildas en gestalt som tros föreställa jättekvinna som medverkade vi Balders likbål. Stenen finns nu att beskåda vid Kulturen i Lund.

Avbildning av den ”gudomliga begravningsentreprenören” från år 1843.

En insändare i Skaraborgsbygden: Ser ingen mening med kyrkan som norm

Svar till Björn Sjöstedt (Skaraborgsbygden 29 januari 2019)

Ärligt talat så är det inte så många som blir förvånade. Svenska kyrkan tappar medlemmar och begär 67 605 personer aktivt utträde betyder det att folk inte ser någon mening med att vara med i detta samfund.

Jag är som sagt inte medlem i Björns samfund och ser ingen meningen med att detta samfund är norm för hur religion ska tolkas och tydas. Skadeglädje kände nog den gud Björn åkallar när han sände dödsängeln för att ta död på egyptiska barn.

Även asatroende utbrister Björn inom med både parentes och utropstecken.  Här ser vi tydligt att intoleransen är stor. Björn avslöjar att han inte anser att asatron som erkänns av staten inte är en riktig religion samt att hans egen religion är något förmer. Sådan kristen inskränkthet har skördat miljontals liv genom historien.

Att jag inte tror att den kristne guden finns, att Jesus var guds son, arvsynden, himmelriket, helvetet eller att man ska stena folk som begår äktenskapsbrott eller att kvinnor ska föda i smärta, har förstås ingenting med saken att göra. Vill inte att någon hetero eller homo ska gifta sig i kyrkan.

Sifforna talar sitt eget språk. Många hoppar av Svenska kyrkan.  Mellan 2009 -2018 har 648 346 personer lämnat aktivt Björns trossamfund. Idag är omkring 6 av 10 svenska medborgare medlemmar i Svenska kyrkan. Ett rejält manfall sedan religionsfriheten infördes 1951.

Historiskt sett så har nog kristendomen och med den Svenska kyrkan gjort skillnad mellan människor. Kyrktagningseden som hävdade att kvinnor som fött barn var orena och måste renas är ett exempel på hur man i Björns religion behandlar folk. Tack vare kyrkan har man gjort skillnad mellan barn födda i äktenskapet och de som föddes utanför.

Angående Trump, så är han vald i ett demokratiskt val till att vara det amerikanska folkets statschef. Står Björn och hans religion över det amerikanska folkets vilja. Står Björn över demokratin? Staten bidrar årligen med stor summa pengar för att Svenska kyrkan ska kunna ta hand om kulturhistoriskt betydelsefulla platser.

Bättre vore om staten övertog de för Sveriges kulturhistoria viktiga plaster som Uppsala domkyrka, Varnhems klosterkyrka, Härkeberga kyrka och Stockholms storkyrka för att nämna några.  Staten ger stora summor omkring 90 miljoner kronor till olika samfund för att de ska driva verksamhet.  Däribland Svenska kyrkan som i tillgångar har minst 75 miljarder svenska kronor. Fattigdomsidealet råder inte riktigt inom kristendomen…

Björn hoppas att han lyckats övertyga mig och mina meningsfränder om att Kyrkan är av mycket stor betydelse, även om kyrkan inte är perfekt.

Nej blir svaret. Om kyrkan inte är perfekt är väl en ett argument så gott som något att gå ur. Den kristne guden är fullkomligt och ofelbar men inte hans kyrka. Inte mycket till allsmäktighet där inte!

Ha det så bra Björn Sjöstedt, jag har ingenting emot dig som privatperson!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida 2019-02-05 http://skaraborgsbygden.se

Sista avrättningen på Island

Sista avrättningen på Island

1944 blev Island självständigt. Ingen avrättning har skett efter att Island blev republik och dödsstraff finns inte. Faktum är att ingen på Island har avrättats sedan 1830. Men då halshöggs å andra sidan två personer.

Natan Ketilsson född 1794 hade levt ett omständligt liv. Hans far dog tidigt men han hade ändå lyckats ta sig till Danmark och studerat medicin i Köpenhamn. Det blev inga riktiga resultat av studierna och Ketilsson reste hem till Island. Han praktiserade en del medicin men var också i kläm med rättvisan.  Kvinnokarl syns han ha varit och hans sades vara rik. 1826 flyttade Ketilsson till gården llugastöðum vid Vatnsnes som ligger vid Vatnsdalur cirka 16 mil nordost från Reykjavik. Vid tiden för flytten anställde den nye ägaren en piga vid namn Sigríði Guðmundsdóttur. Till gården kom senare även Agnes Magnúsdóttir. Den senare blev Ketilssons älskarinna.

Agnes Magnúsdóttir var född 1795. Hon hade levt på flera platser på Island och haft tidigare relationer med män men hade aldrig blivit gift. Troligen hoppades hon på att bli gift med Ketilsson. Men ägaren till llugastöðum hade nog tänkt gifta sig med sin piga Sigríði som var 16 år, Agnes var nästan det dubbla. En ung man Friðrik Sigurðsson var dock förälskad i Sigríði.

För att göra en lång historia något kortare och lättförklarlig kan man säga att Agnes Magnúsdóttir och Friðrik Sigurðsson bestämde sig för att mörda Natan Ketilsson. Troligen ville Agnes ha hämnd för att Ketilsson föredrog den yngre kvinnan i hushållet samt för att komma över pengar. Det sades att Ketilsson var rik. Friðrik vill nog ha Sigríði för sig själv. Sigríði tycks vara införstådd med mordplanen och tycke väl Natan var för gammal för henne.

14 mars på kvällen mördade Friðrik Sigurðsson med en hammare Natan Ketilsson och Pétur Jónsson. Sistnämnde var en bekant till Ketilsson och hade bara oturen att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Efter dådet tog Agnes och Friðrik och satte eld på huset där de döda låg i sina sängar. Unga Sigríði verkar inte ha varit med i mordet eller branden men hon verkar ha känt till planerna och kan ha stulit en del värdeföremål från den döde.

Gården stacks som nämnts i brand och Agnes sprang för att väcka folk för att få släckt eldsvådan. Elens släcktes men kropparna av de döda männen var inte förkolnade. Friðrik Sigurðsson påstod att de måste ha dött i sina sängar men kropparna visade spår av våld. Detta trodde ingen på och de fängslades.

Under förhör erkände man att det varit mord. Alla tre inblandade dömdes till döden. Sigríði Guðmundsdóttur med sina 16 år benådades av danske kungen. Men de båda övriga skulle inte få nåd. Straffet blev offentlig halshuggning med bila. Ingen avrättning hade dock utförts sedan 1790. En handbila fick införskaffas från Danmark. Avrättningen som ägde rum den 12 januari 1830 blev som sagt offentlig. Vid Þrístapar skulle straffen utdömas.

Det kallades till spetsgård och omkring 150 islänningar bildade en sådan. Först att mista huvudet var Friðrik. Agnes hölls en bit bort från platsen då avrättningen utfördes. Sedan var det hennes tur. Liken av de döda begravdes på platsen utan någon begravning men huvudena sattes upp på stänger som varning. Kort efter avrättningen var de borta. Den som utförde avrättningarna var Guðmundur Ketilsson bror till Natan. För pengarna han fick för halshuggningarna gav han bort till välgörenhet.

På 1900-talet grävdes de döda upp och lades i en gemensam grav på en kyrkogård. Det har sagts att en synsk kvinna fick kontakt med den döda Agnes som önskade att hon och hennes medbrottsling hade önskan om att få frid. Det vilar onekligen något av isländsk ättesaga över mordet.

Platsen där avrättningarna ägde rum. En minnessten pryder den otäcka platsen.

Handbilan som användes vid avrättningarna.

De avrättades gravar i nutid. Men var deras huvuden är vet ingen med säkerhet.

 

Trolljägarna

Trolljägarna

Det grymma trollet skrek av feghet då Tyr beväpnad med svärd,

rände sin klinga genom otygets kropp.

 

 Modigt och beslutsamt red Hermod in i hopen av troll,

hästen stampade ihjäl många, i skräck flyr de övriga.

 

Tor skrockar förnöjt. Efter att ha dödat mängder med tursar är

det gott med ombyte. Tursar byts mot troll. Troll som får beträda Hels stig.

 

Ulls båge dödar troligen mest. Tre pilar åt gången skjuter Sivs son.

Trollen skriker, väser men dör slutligen då de träffas.

 

Inte behöver man svärd till denna lek skrattar Frej;

hjorthorn duger gått att spetsa troll med.

 

Hugg, hugg, hugg. Yxan tar äntligen och skiljer trollets huvud från halsen.

Trud ler belåtet och håller upp den dräptes huvud i triumf.

 

Skade ler blaserat. Nio troll har redan träffats av hennes pilar.

Sista trollet skriker till när Njords makas båge träffar.

 

Vidar klyver med mångårig vana och precision ett troll på mitten.

Svärdet är alldeles rött, han har inte räknat hur många han dödat.

 

Mode säger glatt; Troll har intet mod.

Nio troll ligger döda vid hans fötter bevis på asagudens sanna ord.

 

Men i Lidskjalf sitter Oden och ser på, bister till sinnet.

Denna vapenlek är trots allt bara en övning inför ragnarök.