Sista avrättningen på Island
1944 blev Island självständigt. Ingen avrättning har skett efter att Island blev republik och dödsstraff finns inte. Faktum är att ingen på Island har avrättats sedan 1830. Men då halshöggs å andra sidan två personer.
Natan Ketilsson född 1794 hade levt ett omständligt liv. Hans far dog tidigt men han hade ändå lyckats ta sig till Danmark och studerat medicin i Köpenhamn. Det blev inga riktiga resultat av studierna och Ketilsson reste hem till Island. Han praktiserade en del medicin men var också i kläm med rättvisan. Kvinnokarl syns han ha varit och hans sades vara rik. 1826 flyttade Ketilsson till gården llugastöðum vid Vatnsnes som ligger vid Vatnsdalur cirka 16 mil nordost från Reykjavik. Vid tiden för flytten anställde den nye ägaren en piga vid namn Sigríði Guðmundsdóttur. Till gården kom senare även Agnes Magnúsdóttir. Den senare blev Ketilssons älskarinna.
Agnes Magnúsdóttir var född 1795. Hon hade levt på flera platser på Island och haft tidigare relationer med män men hade aldrig blivit gift. Troligen hoppades hon på att bli gift med Ketilsson. Men ägaren till llugastöðum hade nog tänkt gifta sig med sin piga Sigríði som var 16 år, Agnes var nästan det dubbla. En ung man Friðrik Sigurðsson var dock förälskad i Sigríði.
För att göra en lång historia något kortare och lättförklarlig kan man säga att Agnes Magnúsdóttir och Friðrik Sigurðsson bestämde sig för att mörda Natan Ketilsson. Troligen ville Agnes ha hämnd för att Ketilsson föredrog den yngre kvinnan i hushållet samt för att komma över pengar. Det sades att Ketilsson var rik. Friðrik vill nog ha Sigríði för sig själv. Sigríði tycks vara införstådd med mordplanen och tycke väl Natan var för gammal för henne.
14 mars på kvällen mördade Friðrik Sigurðsson med en hammare Natan Ketilsson och Pétur Jónsson. Sistnämnde var en bekant till Ketilsson och hade bara oturen att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Efter dådet tog Agnes och Friðrik och satte eld på huset där de döda låg i sina sängar. Unga Sigríði verkar inte ha varit med i mordet eller branden men hon verkar ha känt till planerna och kan ha stulit en del värdeföremål från den döde.
Gården stacks som nämnts i brand och Agnes sprang för att väcka folk för att få släckt eldsvådan. Elens släcktes men kropparna av de döda männen var inte förkolnade. Friðrik Sigurðsson påstod att de måste ha dött i sina sängar men kropparna visade spår av våld. Detta trodde ingen på och de fängslades.
Under förhör erkände man att det varit mord. Alla tre inblandade dömdes till döden. Sigríði Guðmundsdóttur med sina 16 år benådades av danske kungen. Men de båda övriga skulle inte få nåd. Straffet blev offentlig halshuggning med bila. Ingen avrättning hade dock utförts sedan 1790. En handbila fick införskaffas från Danmark. Avrättningen som ägde rum den 12 januari 1830 blev som sagt offentlig. Vid Þrístapar skulle straffen utdömas.
Det kallades till spetsgård och omkring 150 islänningar bildade en sådan. Först att mista huvudet var Friðrik. Agnes hölls en bit bort från platsen då avrättningen utfördes. Sedan var det hennes tur. Liken av de döda begravdes på platsen utan någon begravning men huvudena sattes upp på stänger som varning. Kort efter avrättningen var de borta. Den som utförde avrättningarna var Guðmundur Ketilsson bror till Natan. För pengarna han fick för halshuggningarna gav han bort till välgörenhet.
På 1900-talet grävdes de döda upp och lades i en gemensam grav på en kyrkogård. Det har sagts att en synsk kvinna fick kontakt med den döda Agnes som önskade att hon och hennes medbrottsling hade önskan om att få frid. Det vilar onekligen något av isländsk ättesaga över mordet.
Platsen där avrättningarna ägde rum. En minnessten pryder den otäcka platsen.
Handbilan som användes vid avrättningarna.
De avrättades gravar i nutid. Men var deras huvuden är vet ingen med säkerhet.
