Dackefejden, ett krig mot fundamentalistiska katoliker!
Förord
När Sverige var en del av det katolska väldet var riket ett bakvatten såväl andligt som kulturellt. Makthavarna satt i Rom och det som gällde vid Medelhavet skulle även vara norm vid Östersjön. Skatt skulle betalas till Rom vilket gjorde att riket tömdes på resurser. Men reformationen kom och efter dess införande behövde folk inte längre vända sig till påven. Skatteintäkterna stannade inom riket men folk fick det bättre då många religiösa helger slopades. Det svenska språket utvecklades och på det hela taget var förkastandet av katolicismen bra för Sverige. Hundra år efter Gustav Vasas reformation var Sverige en stormakt under hans sonson Gustav II Adolf! Vi ska vara glada över att Gustav kung i Sverige sedan 1523 lyckades slå ner upproret.
Mycket har skrivits om varför upproret bröt ut. Men en av de viktigaste orsakerna var religionen. Människorna vid denna tid levde i ett samhälle där religionen genomsyrade princip allt. Man kan tycka vad man vill om detta.
Upprorets första fas
Föga förvånade så möttes införandet av protestantismen av motstånd. Kung Gustav fick slå ner ett flertal uppror av vilka det så kallade Dackefejden var den största och farligaste. Upproret startades av en man från socknen Vissefjärda i Småland, Nils Dacke. Mannen som ledde upproret och gett det dess namn var född runt år 1510. Han var gift och hade barn. Han ogillade den nya läran. Redan innan den stora fejden hade han varit inblandad i ett mord tillsammans med en Jon Andersson på en fogde vid namn Inge Arvidsson som betalades med böter. Detta skedde 1536 men oroligheterna i Småland som då var gränsland mot Danmark började åter och Nils Dacke som var en ledargestalt som inte drog sig för att ta till våld blev dess ledare.
Upproret startade 1542, strax innan midsommar då Dacke med några anhängare lät döda en fogde och hans manskap. Sedan gick allt fort, folk i Småland, delar av Östergötland, Västergötland men också Öland hamnade i de upprorsmännens händer. De småländska städerna Kalmar och Jönköping kunde dock inte Dackes män inta. Kung Gustav sände trupper söderut för att slå ner upproret men detta misslyckades. Vid Kisa i Östergötland besegrades en stor kunglig här mest bestående av utländska legoknektar. De kungliga styrkorna drog sig tillbaka norrut. Hela Småland förutom de ovannämnda städerna var nu under Dackes kontroll. Kungen insåg att det var dags för förhandlingar. Stillestånd ingick i november och Dacke blev en slags styrelseman över Småland. Han residerade över slottet Kronoberg utanför Växjö. Många präster i områdena de upproriska tog över sympatiserade med Dacke men frälset ställde sig på kungens sida.
Men Dacke hade svårt att hålla i hop de upproriska. Många av de som deltagit i resningen mot kungen hade gjort det mer eller mindre på egenhand och många lydde inte Dacke. Vidare så började Nils Dacke själv ta ut skatt, men det ogillades fast skatten var mindre än vanligt. Förhandlingar med kungens fiender främst i Tyskland inleddes men det lede inte till något resultat. Självaste kejsaren Karl V svärfader till Kristian II intresserade sig för Dacke. Missnöjet inom de egna leden orsakade splittring bland annat lät Dacke mörda en av de viktigaste ledarna Måns Hane som inte löd Dackes påbud.
Upprorsmännen bråkade inbördes medan kungen i sin tur värvade folk samt sände ut sina män till andra delar av riket för att sprida propaganda och förmå folk att ta avstånd från Dacke och hans anhängare. Den danske kungen Kristian III som även var Gustavs svåger lovade att bistå med en del trupper för att slå ner upproret. Lite ironiskt då en av orsakerna till upproret var att svenske kungen förbjöd sina undersåtar i Småland att bedriva handel med danskarna.
De upproriska tilläts skicka klagomål till Gustav Vasa. Bland de viktigaste skälen till varför uppror rests var just de religiösa. Man tog avstånd från vad man kallade ”Lutherska kätteriet” samt krävde att mässan i kyrkorna skulle hållas på gammal traditionellt sätt. Vidare var man arg över att kyrkor tömts på reliker och att många kyrkklockor tagit ner. Kung Gustav som var en stor propagandist skickade ett skriftligt svar till de upproriska men även till andra delar av riket:
Kungens brev
”Vi have förstått, att ett allmänneligit tal är uppkommet, att allmogen begärer det, som gammalt och fornt varit haver, menandes därmed förminskning uppå skatten och andre utlagor, förhoppandes sig därigenom att komma till store friheter och gott bestånd.
När allmogen riksens ränta så förminska vill, havandes icke akt uppå tiden och lägenheten, så vill det härefter följa, att man litet hovfolk bekommer i riket. Därigenom skulle riksens fiender en god tillgång till riket igen bekomma — som gammalt och fornt varit haver!
Vi have i stället låtit Oss till hjärtat gå den store skada och fördärv, som riket förr övergånget är med rov, mord och brand. Och haver Oss så tyckt nyttigt och för en god ny sedvana vara, att riket förstärkt bliva måtte med väldigt, gott, dugeligit krigsfolk, item med väldige och sköne
örlogsskepp, desslikes dråpelige bössor och värjor, hästar och harnesk och andre krigstillbehöringar, vilket icke gammal sedvana före Oss varit haver! Och hoppas Vi därigenom
icke hava förtjänt någon otack för sådane nye sedvanor. Och till sådan dråpelig hop krigsfolk tillhörer en stor utläggning, mycket större, än hon efter gammal sedvana varit haver, det man intet betänka vill utan ropar alltid ’gammal sedvana’. Så är allmogens mening detta, att de vilja vara försvarade för fienderne och där litit uppå kosta, såsom ett gammalt ord är, att ’man vill gärna hava en varm stuga, men man vill icke bryta vedekasten’.
Den tid de gamle sedvänjor rådde, höll man ganska ringa folk, item en hop skärjebåtar och annat
prackeri, där varken hjälp eller tröst med följde. Vad gagn riket utav sådane gamle sedvanor hade, det give Vi eder själve till att betänka. Ja, detta är det gagn, som riket därutav hade. Först: köpmännen, som riket tillföra skulle salt, humle, kläde och andra nödtorfter, blevo rövade till skepp och gods; folket kastades över bord och dränktes som hundar. Efter alle gamle
sedvanor skola räknas gode, tyckes Oss likväl, efter Vårt förstånd, denne icke vara mycket nyttig. Item vad skada fienderne gjorde på de fattige män, som såto i skärgården, uti gamle
herr Sten Stures tid, i herr Svantes tid och nu senast i unge herr Sten Stures tid med mord, rov och brand, hava de icke ännu förglömt. De förhindrade dem deras fiske, borttogo deras boskap, uppbrände husen; desslikes var de dem uti havklipporna bekommo, vordo de då dränkte som hundar. Item så som det är tillgånget i Västergötland och Uppland esomoftast både i kung Hans’ och nu senast i den gamle konung Kristierns tid med mord och brandskattning, detta är ock gammal sedvana! Där låg mång fattig svensk man både för hund och korp och måtte icke komma i kyrkogården. Och sätte Vi till var förståndig, trogen svensk man att överväga, om desse gamle sedvanor vårt fädernerike i så måtto nyttige äro.
Så, käre dannemän alle, förhoppas Oss, att ingen man med skäl eller rätt Oss skall med sanning påsäga annat, än att Vi Vårt fattiga fädernerike och den menige man med all troskap ment have; och vilje Vi icke allenast därför svara i denne värld för människor utan jämväl för den högste dom, som är Guds rättvisa dom, den där rättvisligen dömer ochall sanning vet.”
Upprorets senare fas
På våren 1542 hade kungen samlat stora styrkor i Västergötland och Östergötland och kriget återupptogs. Förra årets krigande hade skett på de upproriska villkor, de stred i skogar där bråtar det vill säga förskansningar av nedhuggna träd stoppat vägarna. Nu lät man ofta knektarna ta omvägar runt dessa. Vid sjön Hjorten i Småland mötte Nils Dacke med sina män en kunglig styrka. Striden blev kort, upprorsledaren sårades i båda benen av ett skott och det uppstod snart oroligheter inom leden som de kungliga utnyttjade. Dacke undkom men många av hans män stupade.
Nils Dacke var ur stridbart skick i två månader, nu började därför upprorsmännen splittras. En del bad om nåd, andra bytte sida medan andra i sin tur fortsatte kampen. Dacke försökte reorganisera sin trupper men det var försent. Dacke som för några månader senare styrt Smålands som slottsherre var nu en flykting. Han drogs sig tillbaka till gränsen till Blekinge där upproret startade året innan. Här i sina hemtrakter upptäcktes Dacke av kungens män och under flykten nedsköts han i augusti. Liket togs in till Kalmar huvudet höggs av kroppen och sattes upp på en stegel. En krona tillverkad av koppar sattes sedan på huvudet. Allt för att visa hur det går om man gör uppror mot kung Gustav Vasa! Kungen hade helst velat få tag i upprorsmannen levande men det blev inte så. Men vid det avhuggna huvudet kunde man läsa följande nidskrift: ”Ett underligt spel jag begynte driva, jag mente jag ville en konung bliva, vilket jag ock vorden är, eftersom jag nu framför Kalmar kronan bär”.
Än var det inte slut på oroligheterna. Dackes son sändes till Stockholm där han avled. Andra medlemmar i familjen straffades liksom många av de upproriska. En del smålänningar sändes österut för att bli knektar i gränsen mot Ryssland. Helt lugnt blev det inte förrän 1545 då de sista av de upproriska besegrats. Kungen stärkte nu sin makt. Nu var det slut med bondeuppror och försök att återinföra katolsk mässa. Några år senare, 1544 infördes även arvriket. Den skicklige realpolitikern Gustav Vasa lyckades svartmåla sin fiendes minne långt in i modern tid.
Litteratur
Mats Adolfsson Svenska uppror: Fogdemakt och bondevrede, 1500-1718
Harrison Dick Uppror och allianser, politiskt våld i 1400-talets svenska bondesamhälle
Hans Hellström Nils Dacke – en avskyvärt elak man?
Hans Hellström Nils Dacke: Den katolske bondehövdingen
Alf Henrikson Svensk historia
Herman Hofberg Svenskt biografiskt handlexikon A-K
Lars-Olof Larsson Historia om Småland
Lars-Olof Larsson Gustav Vasa landsfader eller tyrann?
Vilhelm Moberg Min svenska historia, berättad för folket, från Oden till Dacke
Internet
Historia.nu http://www.historia.nu
Historiesajten http://www.historiesajten.se
Projekt Runeberg http://www.runeberg.com
SO-rummet .http://so-rummet.se/
Svenskt biografiskt lexikon https://riksarkivet.se/sbl
Wikipedia, den fria encyklopedin http://www.wikipedia.org
Nils Dackes huvud med kopparkronan. Enda avbild som är från tiden för upproret. Hade Dacke brunt hår?
Gustav Vasa, mannen som gjorde Sverige till en nationalstat och införde reformationen.
Ideell Kulturkamp 