En norsk anmodersgudinna

Skade är inte en gudinnan vi associerar med begreppet modersgudinna. Men som alla hedningar vet så är hon anmoder till ladejarlarna som härstammade från Tröndelag i Norge. Anmoders gudinna borde hon rätteligen kallas och som anmoder till en av Norges förnämsta ätter borde hon då inte ses som en ”norsk” gudinna?

Skade har med Oden sonen Säming som är anfader till ladejarlarna. Många av ättens medlemmar lever än idag.

Dikt: Jag är vinterns drottning

Jag är vinterns drottning, född ur bergets kalla granit.
Mina steg lämnar spår av frost i kosmos,
och stjärnorna lyder min båges sträng.
Du söker mig inte i de ljumma dalarna,
där människorna kryper i sin bleka fruktan,
du finner mig på topparna, nära avgrunden,
där luften bränner som eld.

Jag bär ingen mans boja.
Njord gav mig havets sång, men jag valde vidderna,
vargarnas yl och de vilda jaktststråken.
Mitt hjärta är en glaciär som ingen sol kan smälta,
min blick är skarpare än norrskenets pilar.

Hör mig, du lilla jordiska varelse:
Jag är inte skapad för att behaga.
Jag är skapad för att härska över kylan,
stor, stolt och ensam i min oändliga makt.
Världen darrar när jag andas,
och jag ler mot min egen gudomliga styrka.

Mellan första januari till och med sista maj 2026 har hela 9 626 medborgare av fri vilja lämnat svenska kyrkan. Hur många som avlidit av dess medlemmar finns det ingen statistik på men de kan även de räknas i tusental. Svenska kyrkan är döende och vi firar.

”Flirten är kärlekens akvarell.”

Paul Bourget, fransk poet

Världen brinner (Tor vid ragnarök)

Världen brinner i ett skimmer av blod och aska,
och jag går ensam fram över spillrorna av min himmel.
Mina ögon speglar inte mer era bedjande läppar,
mina bröder blöda på fältet, sköldar krossas mot jorden.
Allt är strid och storm. Trumman slår under min fot.
Ödet har redan kluvit morgondagens dröm.

Jag bär min kraft som ett skinande bälte kring länden,
jag bär mitt liv som en tung och brinnande sten.
Ingen vind blåser mer genom Yggdrasils grenar,
endast tomheten sjunger sin vilda, kalla melodi.
Jag tvekar inte. Min hand griper Mjölner hårt,
med ett grepp så fast att knogarna spricker i vitt.

Ödet är skrivet i stjärnornas frusna tecken,
en väg utan återvändo, dragen före tidens början.
Låt Midgårdsormen komma upp ur det svarta djupet,
låt dess ögon stirra på mig med vinterns förakt.
Jag går emot mitt slut såsom en konung går till sitt bad,
med stoft på min skuldra och eld i mitt bröst.
Ett enda slag mot mörkret,
sedan skall tystnaden få äga sin evighet.

Det gudomliga kretsloppet på åkern

I det gamla nordiska bondesamhället var överlevnaden helt beroende av jordens välvilja och vädrets makter. För att förstå och tämja naturens krafter vände sig människorna till gudarna, och i skördens mitt stod ett fascinerande samspel mellan två par. Genom Frej och Tor, tillsammans med deras respektive gemåler Gerd och Sif, personifierades hela jordbrukets kretslopp från det dolda fröet i mörkret till det mogna, gyllene fältet under sensommarsolen.

Frej representerar den första och mest hemlighetsfulla fasen i detta kretslopp, nämligen livskraften som döljer sig djupt nere i myllan. Han är kornet som läggs i marken och den milda värme som får jorden att vakna efter vinterns dvala. Denna process blir extra tydlig i myten om Frejs intensiva uppvaktning av jättekvinnan Gerd. Religionshistoriker tolkar Gerd som den frusna, hårda och vilda vinterjorden. När Frej förenas med henne symboliserar det hur vinterns tjäle slutligen ger vika för vårens ljus. Det är ett heligt äktenskap där den kosmiska fruktsamheten tämjer den kalla naturen, vilket gör det möjligt för det dolda fröet att slå rot och börja gro i det tysta under jordytan.

När livet väl har brutit igenom marken tar nästa gudomliga par vid för att driva upp och skydda det som har växt fram. Här möter vi väderguden Tor som med sina varma sommarregn och dundrande åska ger livsviktig näring åt grödorna. Tor fungerar också som böndernas främsta beskyddare eftersom han med sin hammare håller frostjättarna och torkan på avstånd. Hans hustru Sif spelar en nyckelroll i denna mognadsprocess. Sif är mest känd för sitt fantastiska hår av rent guld, vilket inom nordisk mytologi nästan uteslutande tolkas som en direkt bild av de mogna, vajande sädesfälten. När Tor dundrar över himlavalvet och skänker sina skurar är det Sifs gyllene hår han vårdar.

Tillsammans bildar dessa fyra gestalter en fulländad enhet som speglar böndernas slitsamma årscykel. Frej och Gerd tänder gnistan i underjorden så att kornet kan vakna till liv, medan Tor och Sif tar vid ovan jord för att leda strået mot ljuset och förvandla fältet till guld. Genom denna urgamla uppdelning förklarade nordborna hur den osynliga kraften i jorden och den dramatiska makten på himmelen samverkade för att i slutändan säkra vinterns matförråd.

Tjugonionde juli är Färöarnas nationaldag. Färöarna är nog den del av Norden de flesta svenskar har sämst koll på om man ska vara ärlig. Men vi hoppas ju vår blogg kan ge lite mer kännedom av denna den mins kända delen av Norden. Förvisso en del av Danmark men med självstyre.

Färöarna uppmärksammas allt mer. I det nya riksvapnet kung Frederik X lät göra har Färöarnas vapen en tydligare placering och nu 2026 är det planer på att Färöarna ska få en egen förtjänstmedalj. Projektet kallas ”Merkisvert” som lär betyda märkvärdigt.

Olsmässkroken den magra tiden då skafferiet gapade tomt

I det gamla svenska bondesamhället fanns det en period på sommaren som var särskilt utmanande för hushållen. Denna tid inföll i slutet av juli och kallades i folkmun för olsmässkroken, eller ibland olsmässokroken. Begreppet syftar på dagarna kring Olofsmässan den tjugonionde juli, en tidpunkt då vinterns och vårens sparade förråd började ta slut samtidigt som den nya skörden ännu inte var redo att bärgas. Detta skapade ett kritiskt glapp i mathållningen som ofta tvingade människor att vända på varje smula.

Denna svåra övergångsperiod benämndes ibland även som brödskarven eftersom lador och sädesbingar ekade tomma innan det nya kornet kunde malas. Det ansågs vid denna tid som djupt oansvarigt och slösaktigt att ställa till med festligheter, eftersom svälten ständigt lade på lur. Om en bonde tvingades börja tröska den nya säden innan den mognat ordentligt sade man att hungerslagorna gick. Hoppet stod istället ofta till tidiga grödor som kunde rädda situationen, vilket gav upphov till det kända talesättet att Olof kommer med potatisen.

Det historiska uttrycket har också satt djupa spår i den svenska geografin, främst i Göteborg. Det är nämligen från detta gamla folkliga begrepp som stadsdelen Olskroken har fått sitt namn. Området finns dokumenterat i skrift sedan mitten av sextonhundratalet och bär än idag med sig namnet från den tid då sommarkroken betydde tomma magar och en längtan efter skördetid.

Referenser

Tryckta källor
Ejdenstam Julius Svenskt folklivslexikon 1992.

Internet
https://www.isof.se/utforska/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/olofsdagen
https://www.matkult.se/jordbruket-och-maten/jordbruksaret/handelser/olsmasskroken.html
https://svenskahogtider.com/tag/olsmassokroken/

Mjölner krossar
makternas fiender,
jättar falla,
jorden skälver.
Åskans herre
åker över himlen
bockar tvenne
drar vagnen.

Färöarnas nationaldag är den tjugonionde juli.