Till linets gudinna Härn

Från himlens blå till jordens mull,
du spinner trådar av rent gull.
O, linets drottning, vävens dis,
vi sjunger Härns lovsång och pris.

Ditt hår är ljust som sommarens strå,
dina ögon lyser i linets blå.
Du vakar över frö och stjälk,
vid bäckens silverklara stänk.

När spinnrockshjulet troget går,
och tråden dras i tusen spår,
du vakar över spolens gång,
och fyller stugan med din sång.

Från grov och sträv och bunden tåga,
till skimrande och mjuk tillgång,
du lär oss tålamodets konst,
och ger åt fliten din gunst.

Så klär du kung och klär du slav,
i lakan vit som skummande hav.
Välsignad vare din milda hand,
som binder samman folk och land.