En insändare i SLA: Låt Karl XIII förbli Sveriges siste krigarkung!

En insändare i SLA: Låt Karl XIII förbli Sveriges siste krigarkung!

Nato

29 juli 1814 ockuperade den svenska flottan de norska Hvaleröarna. Flottan leddes av kung Karl XIII, en av Sveriges mest okända regenter. Han hade blivit kung 1809 när brorsonen Gustav IV Adolf avsattes i en militärkupp. Gamle Karl led av sviterna av en hjärnblödning, men ville ändå vara med när svenska krigsmakten tänkte tvinga in Norge i en union. Karl hade varit amiral en gång i tiden när brodern Gustav III styrde landet. Flottan leddes av kungen, men den som de facto var dess befälhavare var Johan af Puke. Karl gjorde inte mycket, men det sägs att den gamle mannen roade sig med att sticka förbipasserande med en nål under sjöfärden!

29 juli gick svenska flottan till attack. Öarna intogs trots att norrmännen sköt en hel del. Norrmännen flydde och svenskarna intog öarna till priset av tre döda. Denna sista strid där en svensk konung förde befälet slutade i svensk seger. Kriget vanns några veckor senare. Gott och väl, låt nu den gamle Karl XIII förbli den siste krigarkungen. Låt inte vår nuvarande regent Carl XVI Gustaf få den tvivelaktiga äran att bli krigarkung.

Och hur undviker vi det då? Jo vi går inte med i försvars-, eller rättare, krigsalliansen Nato! Vi har haft fred sedan 1814, visst det har varit lite si och så med neutraliteten men fred har det varit. Freden har gett oss välstånd och en ganska tryggt och harmoniskt samhälle. Det är ju lite si och så med det sistnämnda idag. Natos krigshetsare bidrar inte till tryggheten i Sverige.

En del vill att vi ska gå med i Nato. Varför? Jo de skyller på Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har inte gått i den riktning som USA och de andra västmakterna hoppats. Det var väl lite outtalat att ryssarna skulle bli som folk i väster efter kalla kriget. Nu blev det inte så, efter en lång tid av kaos har makten samlats i en president som anser att Ryssland ska gå en annan väg än den som leder västerut. Det finns inget reellt hot att Ryssland ska börja krig mot Sverige i dagsläget. Mycket av rysshatet, tyvärr, det finns inget annat ord, handlar dels om missnöje med Putins styre, men också för att man vill få in Sverige i Nato av politiska skäl.

Sverige är ett land som är med i EU. Men kritiken mot denna överstatliga organisation är ganska stark, många vill lämna EU eller åtminstone ha EU på den nivå det är idag, inget mer inflytande till Bryssel, det räcker som det är. Men anhängarna till EU försöker då skrämmas med Putin. Ryssland statschef är farlig, gå med i Nato, lyder budskapet. Nato är de facto EU:s väpnade gren. Går Sverige med i Nato, ja då blir det svårare att lämna EU. Men går Sverige med i Nato som hetsar mot Ryssland, ökar risken för krig. Ryssarna kan ju inte gärna se på när Nato hotar dess gränser och sedan är det ett nytt kallt krig som kanske följs av ett varmt. Så låt oss stanna utanför Nato, låt det vara fred, sluta med rysshatet. Låt Karl XIII förbli den siste krigarkungen!

Henrik Andersson

http://www.sla.se

 

Asatroende har dödat en utländsk kristen missionär i Strängnäs!

Asatroende har dödat en utländsk kristen missionär i Strängnäs!

Asatroende har stenat en kristen missionär och här kommer bakgrunden till denna händelse. En man vid namn Eskillinus, född i England hade på kung Inge Stenkilssons uppmaning kommit till Sverige för att förkunna sin lära. Inge var en fanatisk kristen och försökte med alla medel omvända folk som hellre trodde på Tor och Frej. En hednisk motreaktion sattes in i Svealand. Det är under denna period den siste hedniske kungen, Blot-Sven regerar med de gamla gudarnas tro.

Eskillinus, i Sverige kallad Eskil kom till Strängnäs där ett stort blot skulle hållas. Eskil som likt de flesta kristna inte kan respektera andra kom dit. Han avbröt blotet och började predika, eller rättare sagt, skälla. Folket blev förstås arga på detta och bråk uppkom. Enligt den kristne propagandisten blev en spåman vid namn Spåbodde så arg att han slog till engelsmannen med en sten. En annan hedervärd hedning slog honom med en yxa. Blotstöraren ska därpå släpats bort till kung Blot-sven som gav order om att Eskil kulle dö. Sagt och gjort, folk stenade missdåren.  Platsen där detta ska ha skett heter nu Munkbacken. Eskils proselyter kom senare och hämtade den dödes kropp. Enligt deras propaganda sägs Eskils kropp blivit så tung att de inte kunde bära den. Då beslöt de att bygga en kyrka och platsen kyrkan byggdes fick namnet Eskilstuna.

Denna händelse ska ha skett år 1080 ayps. Men det verkar som om Blot-Sven regerade 1084-87. Det är alltså troligt att händelsen ska skett några år efter 1080. Helgonet, för givetvis blev Eskil förklarad som det och kulten var i full gång redan på 1120-talet, har sin dag den 12 juni.

Sankt Eskils helgonatribut är stenar. Stenarna ska påminna om hans martyrium och han avbildas med tre stenar i sin hand. Enligt runkalendern är den 12 juni en bra dag att så rovor. Rovor kan ju påminn lite om sten, så det passar ju bra.

Men inte ens all sten i Sverige kunde förhindra den nya dumma religionslärans införande. Visst fick Eskil vad han förtjänade?

Eskil

Frimurarna har rest en sten till den kristne bråkstakens minne.

Eskil bild

Sankt Eskil. Klädd som biskop och med tre stenar i handen.

 

Den första mångkulturisten

Den första mångkulturisten

323 före vår tidräkning datumet den 10 juni avled kung Alexander den store. Denne Alexander ärvde sin far, kungen av Makedoniens tron och erövrade övriga grekiska stater, Egypten och senare Persien. Detta hände för mycket länge sedan, men vissa av Alexanders tankar påminner väldigt mycket om dagens makthavares. Ty den makedoniske konungen ville ha mångkultur.

Alexander uppmanade greker att bosätta sig i områden han erövrade, han uppmanade till möten mellan de olika folken och dess kulturer och han gick till och med så långt i sin iver att han påbjöd äktenskap mellan grekiska soldater och persiska kvinnor. Att mången grek var gift och inte vill gifta sig brydde han sig inte om. Vad de persiska damerna tyckte brydde han sig ännu mindre om.

Men varför då denna iver att blanda folk och kulturer? Jo vill man bygga nytt så måste ofta det gamla bort. Alexander hade inga flummiga drömmar om att ett mångkulturellt rike skulle leda till tolerans för toleransen skull eller fred för fredens skull, nej han ville bygga ett nytt rike där alla folk integrerats, vare sig de ville eller ej. Det handlade om makt. Och ärligt talat, det handlar om makt i dag också.

Det är inte för folkens bästa, utan för makthavarnas bästa som globaliseringen för globaliseringens egen skull pågår. Man kan gott kalla Alexander den store för den första mångkulturisten!

 

Alexander den store

Alexander, först med mångkultur?

Ålands gud!

Ålands gud!

Om en gud ska vara företrädare för ålänningarna borde det väl vara ingen mindre än Njord? Havets och sjöfartens gud. Ty folket på Åland har i alla tider varit sjöfarare och varit mer beroende av sjöfart än av jordbruk.

Må Njord vaka över folket på Åland!

njord

Njord

Ålandspannkaka

Man får förmoda att mången ålänning den nionde juni dag äter ålandspannkaka, en slag nationalrätt. Bäst beskrivet är det en åländsk variant av ugnspannkaka. Mannagrynsgröt eller risgrynsgröt blandas i smeten, som därefter smaksätts med kardemumma. Pannkakan serveras med sviskonkräm och vispad grädde.

alandspannkaka

 

Carmina Burana

Carmina Burana

CarminaBurana_wheel

Framsidan till handskriften med lyckohjulet och Fortuna överst i bilden.

Åttonde juni är ett datum att lägga märke till om man gillar klassisk musik. För detta datum uruppfördes verket Carmina Burana 1937. Platsen var Frankfurts operahus. Kompositören för verket var tysken Carl Orff.

År 1803 hittade Johann Andreas Schmeller 1785-1852 en handskrift i klostret Benediktbeuern i kungadömet Bayern. Handskriften som även hade några illustrationer. Handskriften innehöll 243 sånger/dikter. Troligen så kommer handskriften från Seckaus kloster som ligger i dagens Österrike. Schmeller gav skriften namnet Carmina Burana, sånger från Beuern. Språket i dikterna är mestadels latin men också medeltidstyska och medeltidsfranska. Vilka skrev då dikterna? Man vet namnet på några av författarna; Petrus Blesensis, som studerade i Bologna och Paris och som senare blev diplomat. 1135-1203 tros hans levnadsbana varit. Gualterus de Castellione en fransman som levde på 1200-talet och som också han studerat i Paris. Mest intressant är nog den tyske anonyme diktaren som kallats Archipoeta, ärkepoeten och som tros ha dött på 1160-talet. Några av dennes verk handlar om det som Carmina Burna tar upp, fest, nöjen och tragiska följder av detta. Carmina Burna må ha hittats och kanske skapats i kloster. Men det är ingen from kristen skrift. 131 sånger handlar om kärlek och 40 om spel och dryckenskap. Inledningen till Carmina Burana är sången O Fortuna. Den handlar om lyckogudinnan eller rättare sagt ödesgudinnan Fortuna.

O Fortuna
velut luna
statu variabilis,
semper crescis
aut decrescis;
vita detestabilis
nunc obdurat
et tunc curat
ludo mentis aciem,
egestatem,
potestatem
dissolvit ut glaciem.

Sors immanis
et inanis,
rota tu volubilis,
status malus,
vana salus
semper dissolubilis,
obumbrata
et velata
michi quoque niteris;
nunc per ludum
dorsum nudum
fero tui sceleris.

Sors salutis
et virtutis
mihi nunc contraria,
est affectus
et defectus
semper in angaria.
Hac in hora
sine mora
corde pulsum tangite;
quod per sortem
sternit fortem,
mecum omnes plangite!

Meister_der_Carmina_Burana_001

Illustration ur handskriften 

Av alla sånger i verket så är nog Olim lacus colueram som handlar om en svan som fångats, dödats och som nu steks i en ugn!

Orffs verk är ett stort operaverk, körer och solister om vartannat och ett stycke i verket där endast musik används. Dramat börjar och slutar med O Fortuna.

Carl Orff föddes 1895 i Bayern och avled 1982. Familjen var officersläkt och Orff deltog i första världskriget. Efter kriget började Orff bli musiklärare men började också försöka sin lycka som kompositör. Inom musikpedagogiken spelade Orff en stor roll då hans Musik für Kinder i fem band kom ut på 1950-talet, de används ännu. Orff skrev förvisso flera andra verk, men det är Carmina Burana som gett honom världsrykte.