Några enkla tips till den som vill höja sin livskvalité:

Begär utträde ur monoteistisk religiöst samfund.

Bli hedning.

Drick mjöd. Lite söt ja. men man vänjer sig.

Läs Ideell Kulturkamp.

Njut av livet.

Ja mycket dikt är det, och mer dikter och poem kommer det att bli. Asatron är ju som bekant poesins religion. Hedningarna i äldre och bättre tider ägnade stor möda och mycken tid åt att hedra makterna med skaldekonst. Högste guden Oden själv har ju skapat denna form av kulturyttring. I eddans sånger finns nyckeln till förståelsen om asatron. Det var sångerna vid bloten som de kristna vägrade nedteckna. Troligen var många blot rena poesiaftnar där man lyssnade på skalder och drack mjöd, denna söta goda dryck. Kan man inte uppskatta poesi har man svårt att förstå den nordiska hedendomens innersta väsen.

Dikt: September

Septemberluft och septemberdag
i glödande, sydländsk färg –
Vid horisonten en furuskog
står mörk mot det gråa berg; –
De glittrande, grågröna pilars rad
försilvrade, darra i solens bad,
och från de rödgula lönnar
hörs falla de vissnade blad.

Septemberluft och septemberdag,
din himmel är stråligt blå
med luftiga, vita sommarmoln,
som sväva i flockar därpå.
I solskenet genom det gröna land
där glittrar ett ljust och slingrande band –
en å, med gulnande alar
invid den sluttande strand.

Septemberluft och septemberdag, –
du samlat all sommarens fröjd,
dess skönhet, dess färgprakt och solskensglans
hos dig nått sin strålande höjd. –
Det är, som ett sista farväl du bjöd
i frukternas sötma och blommornas glöd, –
ty kanske vid nästa vindfläkt
du redan är vissnad och död.

(Erik Axel Karlfeldt)

“Sommaren går mot sitt slut, hösten kommer, och den som skulle vilja ha det på något annat sätt skulle haft högvatten och fullmåne varenda kväll.” 

Hal Borland, amerikansk författare

Om Hösten

Nu är det höst och de gyllene fåglarna
flyga alla hem över djupblå vatten;
på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret
och avskedet susar genom grenarna.
Avskedet är stort, skilsmässan förestående,
men återseendet är visst.
Därför blir sömnen lätt när jag somnar med armen under huvudet.
Jag känner en moders andedräkt på mina ögon
och en moders mun mot mitt hjärta:
sov och slumra mitt barn, ty solen är borta. –

(Edith Södergran)

IKF säger nu inte bara farväl till sommaren utan även välkommen hösten. September kallades i äldre tider för höstmånaden. Alla årstider har sin charm så och den vår de svaga kallar höst.

Hlin binamn eller gudinna i sin egen rätt?

Asynjan Hlin även stavat Lin är en av de mer okända makterna inom den förkristna religionen eller som vi idag då tron på dessa makter återkommit asatron. Hlin nämns sällan men sägs tillhöra kretsen av asynjor som står Frigg nära. För den som läser böcker om nordisk mytologi så får man ofta höra den teori som säger att Hlin är ett binamn på Frigg som sedan har uppfattats som en egen gudinna.

Men samhället förändras och tanken på att någon form av urmonoteism som all religion ska härstamma ifrån har gett vika. Nu har tankar lanserats att Hlin faktiskt inte är ett binamn på Frigg. I Valans spådom nämns Hlin. I vers 53 nämns hon:

”Ett andra lidande
för Lin då kommer,
när Oden går
mot ulven att strida,
och Beles bjärte
bane mot Surt;
falla då skall
Friggs älskade.”

Det är denna vers som gjort religionshistorikerna böjda för att tro att det är ett binamn på Odens maka Frigg. Nuförtiden har en ny teori lanserats. Hlin eller lins första lidande är Balders död. För trots att Hlin är en gudinna som skyddar på Friggs befallning så kunde inte ens hon, eller för den delen någon annan gudamakt förhindra mordet. Hlin kan heller inte förhindra att Oden ska stupa, vilket då är det andra lidandet.

Förvisso kan man tänka sig att asynjan Hlin står så nära sin härskarinna Frigg att det kan vara svårt att urskilja hennes egenhet och särdrag, men vi polyteistiska hedningar bör tro i ordet egentliga mening att Hlin är en egen gudinna och asynja.