Sol och Dag, varför asatron skiljer på himlakropp och tillstånd

I det fornnordiska tänkandet är dagen mycket mer än bara meteorologiskt väder eller solsken. Dagen fungerade som ett tillstånd, en tidsrymd och en ram för mänsklig aktivitet.
I det fornnordiska samhället var gränsen mellan natt och dag extremt konkret. När natten red över himlen lades världen i mörker och sömn, men när Dag sedan tog över handlade det inte om att solen plötsligt måste bryta igenom molnen. Det handlade istället om att världen vaknade till liv. Dagen var det tillstånd då ljuset gjorde det möjligt att arbeta, jaga, odla och navigera. Det var livets arena, medan natten tillhörde vilan och de underjordiska krafterna.

Detta speglar precis det du beskriver om att solen inte behöver skina för att det ska vara dag. I mytologin är det hästen Skinfaxes lysande man som lyser upp luften och jorden, vilket visar att man såg dagsljuset som en allmän kraft i atmosfären. Även en helt grå och mulen dag i Norden är det fortfarande dag eftersom ljuset finns där som en grundförutsättning för att se och verka.

Att dagen handlar om vad man ska göra och vilket tillstånd man befinner sig i märks också i språket. Man talade förr om dagverk, vilket var det konkreta arbete som skulle utföras under den ljusa delen av dygnet. Att något kom i dager betydde att det kom fram i ljuset så att man kunde se det tydligt. Din känsla stämmer alltså perfekt med hur man upplevde tillvaron, där solen är en specifik sak på himlen medan dagen är det ljusa tillstånd som gör det möjligt för oss att leva och agera.

Asaguden Dag.