Gråljusets tid

Världen har klätt sig i skymningsskrud,
löven har tystnat, lagts till ro.
Frostnypna grenar ger inget ljud,
i mörkret får stillheten bo.

Dimman ligger tät över frusen mark,
dagen är kort, ett flyktigt lån.
Men under en kylig och sliten bark
hörs vinterns lågmälda dån.

Vi tänder ett ljus i novembergrått,
och låter tankarna sakta gå.
Det som har varit, det som vi fått,
i mörkret blir stjärnorna lättare att nå.

(Henrik Andersson)