Hur livskraften skulle besegra döden

Inledning
För hedningarna var sexualiteten, fertiliteten och skapandet den absoluta motsatsen till döden. Genom att fylla gravarna med erotisk symbolik och könssymboler, både manliga och kvinnliga, skapade man en magisk laddning som skulle övervinna dödens kyla och garantera att den döde föddes på nytt i nästa värld, oavsett om det var hos Hel, Oden eller Freja.

Skeppssättningar och båtgravar (det kvinnliga):
Ett skepp är till formen mandelformat eller ovalt. Arkeologer har dragit tydliga paralleller mellan att läggas i ett skepp i jorden och att återvända till moder jord eller gudinnans sköte. Båten blir en symbol för livmodern, den plats där nytt liv formas. Att begravas i en båt var att placeras i en behållare som skulle transportera en till nästa liv, precis som en födsel.

Bildstenar och resta stenar (det manliga):
De gotländska bildstenarna och många runstenar är medvetet utformade som resta phallosar. Den falliska symbolen representerar den manliga skaparkraften, fertilitet och liv. Att resa en sådan sten över en grav var inte bara ett minnesmärke, det var en magisk handling för att säkra att livskraften segrade över döden.

Begravningen vid Volga (kvinnligt och manligt förenas)
Det var den arabiske diplomaten Ibn Fadlan som år 922 bevittnade hur en nordisk hövding begravdes. Det han beskriver är långt ifrån en tyst och sorgsen begravning. Det var en rituell orgie där en slavflicka valde att följa hövdingen i döden. Innan hon offrades, ströps och knivhöggs, fick hon ha rituellt sex med hövdingens närmaste män. När hon utförde dessa akter sa hon att hon gjorde det för att hälsa hövdingen och att hon såg sin herre sitta i paradiset, som var grönt och vackert, och kallade på henne. Det brutala rituella erotiken var inte till för nöjes skull, utan det var en sorts magisk handling, en övergångsrit för att slussa den döde över till andra sidan med full livskraft.