Hur ett framtida hedniskt samfund bör styras

Att Nordiska Asa-samfundet, NAS, upplösts markerar slutet på en era för den organiserade asatron i Sverige. När landets största samfund lägger ner efter tolv år på grund av interna spänningar, turbulens och svårigheter att hålla ihop samfundet, lämnar det ett stort tomrum, men också viktiga läxor för framtiden.

Texten nedan är förslag ja kanske ett manifest om man så vill för att ett asatro samfund ska kunna verka i framtiden:

Råd och riktlinjer

Det primära fokuset för samfundet ska alltid ligga på religionen eftersom det är tro och andlighet det handlar om. Ett asatrosamfund är inte en vanlig förening, ett företag eller någon annan sekulär organisation, utan det är ett andligt hem som existerar på sina egna villkor. Verksamheten kräver ett mod att våga vara religiös fullt ut, vilket innebär att man måste förkasta alla former av undanflykter, omskrivningar eller försök att tona ned tron för att passa utomstående.

För att säkra samfundets överlevnad och långsiktiga stabilitet är det helt avgörande att hålla verksamheten opolitisk. Landets lagar ska självklart följas, men politiska opinioner och ideologier har ingen plats i samfundet. Ledningen måste definiera vad som utgör politik så strikt och tydligt att ingen ges utrymme att hitta kryphål, eller tillåts rättfärdiga politiska budskap genom att kalla dem för allmän godhet, rättvisa eller liknande. Denna princip ska tillämpas helt konsekvent i alla lägen.

Samfundet har också tydliga krav på de personer som söker sig till gemenskapen. Det är en självklarhet att den som är medlem ska vara religiös, praktisera asatro och tro på religionen och dess gudamakter. Det är även nödvändigt att erkänna gemensamma dogmer, då alla religioner vilar på grundläggande lärosatser. Inget samfund kan överleva i längden om var och en tillåts tro vad de vill eller inte tro alls, vilket gör en gemensam teologisk kärna oumbärlig. Detta krav på seriositet sträcker sig särskilt till ledarskapet, där full öppenhet krävs. De personer som har ledande positioner får finna sig i att vara offentliga personer. Inget smygande med alias eller dolda profilbilder tillåts inom ledningen, eftersom dolda identiteter tyder på att man har något att dölja, vilket omedelbart skadar samfundets trovärdighet.

En stor utmaning är att många moderna hedningar kommer från sekulära miljöer och bär med sig utomstående värderingar. Det är nödvändigt att medlemmarna inser att det sekulära samhällets normer stannar utanför samfundets område, så att den religiösa praktiken och respekten för det heliga får sätta reglerna. På samma sätt måste samfundet göra en total frigörelse från kristendomen och annan monoteism. Dessa religioners normer, moralbegrepp och teologiska strukturer ska varken helt eller delvis tillåtas bli asatrons normer, utan samfundet måste definiera sina egna värden utifrån en polyteistisk världsbild.

Asatron har ett absolut egenvärde och är helt och hållet sig själv nog. Religionen behöver inte vara samhällstillvänd, och den har inget behov av att söka bekräftelse eller bevisa sin relevans för det moderna samhället genom att anpassa sig efter sekulära trender. Till skillnad från monoteistiska kyrkor finns det inte heller några krav på att samfundet ska bedriva välgörenhet eller socialt arbete, utan kulten, ritualerna och den direkta relationen till gudamakterna utgör ett fullständigt syfte i sig självt.

Detta innebär också att samfundet helt vägrar att följa flyktiga trender eller underkasta sig det moderna samhällets politiska korrekthet. Hedendomen ska aldrig anpassa sig efter ett samhälle där monoteism och sekulär humanism utgör normen. Istället är målet det omvända, att det är samhället som ska anpassa sig och bli hedniskt. Samfundet står fast som en orubblig pelare, och det är omvärlden som måste förändras och foga sig efter de hedniska principerna, inte tvärtom.