Väkterska inte förkläde

Väkterska inte förkläde

Den nordiska religionen, asatron reduceras ofta till en grabbig berättelse om storslagna strider och åskgudar som svingar tunga hammare. När kvinnliga gestalter väl lyfts fram blir de lätt placerade i snäva, kristnade fack där de antingen förvandlas till passiva offer eller strikta moralpoliser. En av de mest missförstådda gestalterna i denna rika tradition är Gefjon, en gudinna vars eftermäle länge har tyngts av historiska feltolkningar och moraliserande glasögon. Snorre Sturluson hävdade i sina skrifter att Gefjon tar emot alla kvinnor som dör som jungfrur, vilket har fått eftervärlden att felaktigt måla upp henne som en kyskhetens väktare. Men den som skrapar på ytan finner en helt annan karaktär, en gudinna som är gatusmart, självständig och som fungerar som en livvakt snarare än ett förkläde.

För att förstå Gefjon måste man först rensa bort den moderna synen på ordet jungfru. På fornnordiska handlade begreppet snarare om att vara en ogift, självständig kvinna som stod utanför det traditionella familjesystemet och inte ägdes av en äkta man. Gefjon var inte intresserad av att kontrollera unga kvinnors dygd eller agera någon moralisk övervakare. Hennes sal var i stället en fristad och en trygg hamn för de kvinnor som valt eller tvingats gå en egen väg i livet. Hon erbjöd status och beskydd i en värld där ensamma kvinnor ofta var extremt utsatta, och hon gjorde det utan att döma.

Gefjons eget liv visar med all önskvärd tydlighet att hon inte var något kyskhetsideal. Hon var en pragmatisk och handlingskraftig gudinna som ägde sin egen sexualitet och använde sin list för att uppnå sina mål. När hon behövde land förförde hon en jätte, födde fyra starka söner och förvandlade dem till oxar för att plöja upp det som i dag är Mälaren och Själland. Loke anklagade henne dessutom för att ha sålt sin famn till en vacker yngling i utbyte mot ett glänsande smycke. Hon visste exakt hur hård och full av politiska ränker världen var, vilket gjorde henne till den ultimata beskyddaren för de kvinnor som behövde stå på egna ben.

Asatron saknar helt den svartvita syndamoral som senare kom att prägla Norden. Gefjon älskar glansfulla smycken, gifte sig strategiskt med kung Skjöld och blev anmoder till en hel dansk kungasläkt, samtidigt som hon förblir de ogifta kvinnornas trofasta värdinna i efterlivet. Genom att betrakta henne som en livvakt i stället för en moraltant faller alla teologiska pusselbitar på plats. Hon vakar inte över sina kvinnors oskuld, hon vakar över deras säkerhet och självständighet med samma urkraft som hon använde för att plöja upp nya riken ur havet.

Lämna en kommentar