Våga vara hedning II

Många av dem som söker sig till den form av hedendom som kallas forn sed är tydliga exempel på att det sekulära samhällets normer utgör deras egna ideal och moraliska kompass. Eftersom de kommer från en miljö som är sekulär men placerad till vänster på den politiska kartan kan, eller vill, de inte undgå att blanda in politik. Ofta försvaras detta med att det inte handlar om politik, men hur man än vänder och vrider på det är det en politisk handling och gärning att stödja hbtqi, engagera sig i miljöfrågor samt vara för invandring, mångkultur och globalisering. Detta är så viktigt för dem att de inte drar sig för att omtolka och anpassa gudarna till en sekulär humanism.

Å andra sidan har många nationella fascinerats av asatron, men här slutar det ofta med att de nationella hedniska grupperna läggs ner. För dem är nationalismen det absolut viktigaste, och på grund av tidsbrist eller prioriteringar sätts det nationalistiska i främsta rummet. De är starka i ideologin, men inte i teologin. Vänstern anser i sin tur att politiken överskuggar allt. Man skulle kunna tro att religiösa människor borde låta sin religion påverka deras politik, men här gör man tvärtom: politiken ska påverka religionen.

Det är därför de medvetet omtolkar krigsguden Tyr till att bara bli en slags tingets gud, eller låtsas som att Tor är positivt inställd till att klä ut sig till brud, fast det i Eddan tydligt framgår att han är en gud som gör detta högst motvilligt. Lösningen är även här enkel. Låt religionen vara den moraliska kompassen och håll såväl partipolitik som framför allt den så kallade värdegrundspolitiken borta från blotet. Våga släppa på det politiskt korrekta, våga vara hedning.