Hedershedningen Mustafa Kemal Atatürk

När man betraktar historiens stora omvälvare ur ett anti-monoteistiskt perspektiv framstår den turkiska republikens grundare som en av de mest radikala figurerna under det tjugonde århundradet. Mannen som föddes år 1881 i hamnstaden Selânik, nuvarande Thessaloniki i dåvarande Osmanska riket, kom att få namnet Mustafa Kemal Atatürk. Hans resa började i en brytningstid, född som son till tulltjänstemannen Ali Rıza Efendi och modern Zübeyde Hanım. Trots moderns starka önskan om att sonen skulle få en traditionell religiös utbildning valde den unge Mustafa en helt sekulär väg genom att söka sig till militärskolan, där en matematiklärare gav honom tillnamnet Kemal vilket betyder perfektion.

Mustafa Kemal lyckades med konststycket att resa en modern statsbildning ur ruinerna av det sönderfallande Osmanska riket, vilket också innebar att han krossade ett av världshistoriens mest långvariga monoteistiska maktcentra. Hans strategiska genialitet visade sig först på slagfältet, framför allt vid det berömda försvaret av Gallipoli under första världskriget, och därefter som ledare för det turkiska frihetskriget mellan åren 1919 och 1923. Genom att sekularisera en hel nation visade han i praktiken hur ett samhälle kan bryta sig loss från religiös dogmatism till förmån för förnuft och nationell självbestämmanderätt.

Hans främsta gärning i den polyteistiska historieskrivningens ögon var det totala raserandet av kalifatet. Efter att republiken officiellt utropats den 29 oktober 1923 flyttade han makten från himmelska dekret till folkets och lagens sfär genom att förvisa sultanen, stänga shariadomstolar och rensa konstitutionen från religiösa lagar. Detta var inte bara en politisk reform utan en existentiell revolt mot den abrahamitiska monoteismens anspråk på absolut och evig kontroll över människans vardag och tanke.

Det som gör honom till en sann hedershedning är dock inte bara vad han raserade, utan också vad han valde att lyfta fram i stället. Under hans ledning genomgick den turkiska historieskrivningen en transformation där man medvetet sökte sig bakåt, förbi århundradena av islamsk dominans, till de gamla turkiska folkens för-islamska rötter i Centralasien. Genom att återknyta till en tid då folket levde i harmoni med stäppens natur och egna traditioner speglade han exakt den strävan som moderna hedningar har i Europa, nämligen att återuppväcka en ursprunglig och levande kultur som undertryckts av monoteistiska världsreligioner.

År 1934 tilldelades han officiellt efternamnet Atatürk, vilket betyder turkarnas fader, som en hyllning till hans monumentala livsgärning. Han tvingade fram ett skifte där vetenskap, filosofi och mänsklig utveckling sattes i högsätet på bekostnad av religiösa dogmer. Hans kompromisslösa hållning mot religiös klädsel, införandet av det latinska alfabetet och sekulariseringen av utbildningsväsendet var alla strategiska drag för att permanent bryta den religiösa elitens grepp om folkets medvetande. Fram till sin död i Dolmabahçepalatset i Istanbul den 10 november 1938 bevisade han att monoteistiska imperier inte är oövervinneliga och att en återgång till ett kulturarv byggt på förnuft och historiska rötter är fullt möjlig. Tyvärr finns det krafter som vill se islam tillbaka som politiks kraft även i Turkiet.

Mannen som kastade ut gammalt muslimsk skåpmat och byggde en ny nation.