Vi lever i Surts tidevarv

Världen brinner och haven stiger runt våra fötter. Det som de flesta i vårt moderna samhälle kallar för en klimatkris är i själva verket något mycket djupare och mer skrämmande för oss som vandrar i fädernas spår. Vi ser hur den gamla ordningen vacklar och vi förstår att vi nu lever i Surts tidevarv, där Muspelheims härskare har släppts lös över Midgård.

När vi ser skogarna stå i ljusan låga under sommarhalvåret är det inte bara meteorologiska grafer vi betraktar, utan vi ser glimten av Surts brinnande svärd som klyver skyn. Kraften från söder, den blinda och förtärande hettan, har rubbat balansen mellan eld och is som en gång skapade denna värld. Människan har i sin girighet och blindhet glömt bort att vörda makterna och naturens helighet, och därmed har vi själva bjudit in eldjätten till våra hem.

Våra förfäder visste att ragnarök inte är en avlägsen saga utan en cyklisk verklighet som kan väckas till liv när balansen går förlorad. När floderna torkar ut och glaciärerna smälter till dånande vattenmassor ser vi hur jorden förbereder sig på att sjunka i havets djup, precis som det spåddes. Surt skiljer inte på fattig eller rik, kung eller träl, utan hans eld förtär allt i sin väg när vreden väl är väckt.

Detta är inte en tid för att misströsta, utan en tid för vaksamhet och rättrådighet. Att leva i Surts tidevarv kräver att vi återfinner vår respekt för jorden och förstår vår plats i den stora väven, innan askan lägger sig över det som en gång var Midgård.

Surt är vår världs fiende. Världens gud kallar man Frej och Frej och Surt kommer strida vid ragnarök.