Bildskäraren

Ur svunna dagars graf,
ur årens mörka klyfta,
när kvällen somnar af,
jag hör ett hjärta snyfta.

Mitt eget hjärtas röst,
vill du med drömmar skrämma?
Du ropar ur mitt bröst,
och dock med fjärran stämma.

Jag snidar på en bild
af andras bragd och smärta.
Sjunk, afton, klar och mild,
och väck mig inte, hjärta!

(Verner von Heidenstam)