Det visuella uttrycket skiljer sig markant mellan historisk nordisk hedendom och de abrahamitiska religionerna islam och judendom. I den hedniska traditionen spelade det konkreta och synliga en central roll för kulten. Människor skapade fysiska avbildningar i trä och metall, reste monumentala bildstenar med mytologiska motiv och bar synliga symboler som Tors hammare för skydd. Religionen tog form genom det man kunde se, ta på och uppleva direkt i naturens landskap.

Islam och judendomen vilar istället på principen om anikonism, vilket innebär ett strikt bildförbud för att förhindra avgudadyrkan. Gud anses vara bortom mänsklig föreställningsförmåga och kan därför inte fångas på bild. Istället för visuella porträtt har dessa religioner utvecklat en rik kultur kring det skrivna och talade ordet. I synagogor och moskéer ersätts mänskliga gestalter av helig skrift, avancerad kalligrafi och komplexa geometriska mönster, vilket flyttar fokus från det ögat ser till den andliga textens innebörd.

Vi visar några hedniska bilder och visst är hedendomen mer visuellt tilltalande än öknens trista religioner? Tack gudinnor för att vi får avbilda er!