Striktosteorin

Inom religionssociologin finns en etablerad teori som förklarar varför samfund med höga krav ofta blomstrar medan de med låga trösklar tenderar att krympa. Fenomenet kallas för striktosteorin och beskriver hur religiösa gruppers överlevnad hänger på deras förmåga att sätta upp tydliga gränser mot omvärlden.

När ett religiöst samfund helt tar bort sina krav och trösklar förlorar medlemskapet till slut sitt värde. Utan sociala eller personliga kostnader drabbas gruppen lätt av gratispassagerare, vilket innebär att människor konsumerar gemenskapen utan att själva bidra med tid eller engagemang. Dessutom suddas samfundets unika identitet ut om det tycker exakt som det omgivande samhället, vilket gör att medlemmarna inte längre ser någon mening med att tillhöra just den specifika gruppen.

Strikta samfund löser detta genom att kräva synliga uppoffringar, såsom särskilda klädkoder, ekonomiskt givande eller strikta livsregler. Dessa höga trösklar fungerar som ett filter som rensar bort oengagerade personer och höjer värdet på den interna gemenskapen. De som stannar kvar upplever en extremt stark lojalitet eftersom alla runt omkring dem har investerat lika mycket i rörelsen.

Samtidigt finns det en balansgång. Om kraven blir alltför extrema slutar gruppen att växa och övergår i en sluten sekt där kostnaden för att vara med blir högre än vad de flesta människor kan acceptera. Framgångsrika samfund måste därför hitta en optimal nivå av strikthet där dörren är tillräckligt öppen för att välkomna nya, men där kärnan förblir så pass tydlig och krävande att medlemskapet behåller sin unika betydelse.

Detta fenomen gäller ju framförallt svenska kyrkan, men även hedniska samfund och vad blir det för kvalité på ett samfund när kraven är noll, eller enda kravet är att betala medlemsavgift?