Alla har en uppfattning om tid, men få kan beskriva vad tid är. Inom hedendomen tycks det blivit en form av fraktionsstrid var och när högtid ska fras. Vintersolståndet är för några den viktigaste och därmed heligaste dagen. Andra försöker nästan tänka bort dagen.

Men hedendomen är inte som monoteismen som bokstavligen är huggen i sten. Den ende och osynlige guden har skapat allt och allt är evigt och fastställt. Men sten förvittrar. De heliga stenplattorna förvittrar. Den heliga stenen i Kaba är inte längre vad den var då folk petat på den.

Hedendom ett mycket stort och brett begrepp utvecklas likväl som universum utvidgas. Det tar tid och får så göra. Oden själv har utvecklats från son och sonson till de första gudarna eller vad vi nu kunna benämna dem Bor och Bure. Det tar tid att utvecklas och bli övergud en gud som satt Sol och Måne men också Natt och Dag för att tid ska räknas och utmätas. Men även tidsåldrarnas gud stupar vid tidens slut då kaosmakterna och oordnings representanter drabbar samma med ordningens makter vid ragnarök. Men som alla vet så kommer en ny tid.