Gammal-Erik

Gammal-Erik

Gudar som inte dyrkas blir demoner sägs det. När en ny religion eller ibland en ny inriktning av en religion tar över och vinner över den äldre varianten förvandlas ofta den trons makter till onda sådana. Ingenting man får dyrka och åkalla men väl skrämmas med och t avstånd ifrån. Jämför guden Perun med finskans svordom Perkele. Guden förvandlades till en demon eller djävul.

I Äldre tider dyrkades guden Frej. En gud för fruktbarhet men också makt, guden ska varit stamfader för den gamla konungaätten som styrde i Svealand. Men den katolska kristendomen kom och segrade. Frej försvann eller kanske rättare sagt avlöstes av tron på helgonet Erik den helige som i stor sett hade samma funktion som guden. 1160 dog Erik och den stora helgedomen i Uppsala hade då varit förstörd i lite mer än 70 år.

Reformationen kom. Även om kulten av Erik var stark fick den ge vika. Protestanterna menade på att helgonkulten var något satan hittat på, liksom katolikerna avfärdade tron på hedniska makter som något jävelskap när de anlände. Erik eller kanske rättare kulten av honom kom dock någorlunda undan då han varit kung. En kung kunde man inte ta bort ur det kollektiva minnet ju som helst. Man kunde vörda kungen, inte helgonet. Men till slut bleknade även Erik som kunglig förebild, den övertogs av Gustav Vasa.

Sakta men säkert tog förvandlades tron på den gamle Erik till att leva kvar som en slags ond makt. Gammal-Erik blev en benämning på djävulen. Det ska dock tilläggas att andra teorier finns om varför Djävulen kallas Gammal-Erik.

Cederschiöld Gustaf Om ordlekar och andra uppsatser i språkliga och historiska ämnen
Lovém Christian Erikskulten i Uppsala, dubbelhelgonet och den långa stationsvägen
Thordeman Bengt (red) Erik den helige, historia, kult, reliker
Ågren Henrik Erik den helige som protestantisk rikssymbol

Dikt: Utan att tveka

Utan att tveka

Utan att tveka dräpte han Bele,
utan fruktan han ska strida mot Surt,
modige Frej, tvekar ej att att kämpa,
lyckliga äro asarna som har Njords son med sig,
få är så tappra som Gerds make,
vanen som strider utan svärd eller dolk!

Skäran och hammaren

Föreningen brukar uppmärksamma Frej den 18 dagen i blomstermånaden. Som väl alla vet är det dagen då Erik Jedvardsson dödades. men kulten av Erik ersatte den gamla Frejskulten. När de som tror på korset firar sin så kallade frälsares färd till en annan dimension som alltid ska ske på en torsdag, den gud som ofta reser på himlavalvet i sin vagn som dras av två bockar och ofta besöker olika världar passar vi på att minnas Tors fiskefärd då han nästan fick upp Midgårdsormen. Dagen är ju enligt gammal tradition den första metardagen. Skäran är en symbol för Frej. Hammaren för Tor. Vi hyllar dem båda!

En insändare ingen tidning vill publicera: Dags att granska de frireligiösa

Dags att granska de frireligiösa

Vi har väl fortfarande sekten i Knutby i minne? Filadelfiaförsamlingen med dess mord, otrohet och bisarra lära om ”Kristi brud”. Nu har två unga kvinnor med bakgrund i pingströrelsen dömts till mord i det så kallade Tovefallet i Vetlanda.

Det vore på tiden att de så kallade frireligiösa granskas och det med kritiska ögon. Varför händer dessa hemskheter inom olika kristna församlingar? De kristna säger sig ha ett kärleksbudskap men detta budskap tycks ärligt talat mest bestå i att de anser sig vara mer älskade av sin gud och förmer på ett moraliskt plan och därför kan de göra som de vill, till och med bryta mot svensk lag.

Vill vi att Sverige ska vara ett land där man har religionsfrihet som kan betyda frihet från religion och vara ett sekulärt samhälle då får inte kristendomen per automatik ses som en välvillig kraft. Givetvis ska denna kritiska hållning även gälla islam och judendomen.

Henrik Andersson

Ryssland och ragnarök

Rysslands attack på Ukraina ökade risken för kärnvapen krig. Kärnvapen krig riskerar att ragnarök kommer. Vi som är hedningar måste göra vad vi kan för att ragnarök skjuts upp så länge som möjligt. Sålunda måste vi fördöma Putins krig!

Dikt: Maj

Maj

Lätta silfverskyar simma
I den ljumma rymden drifna
Solen sänder genom dimma
Milda strålar, floromgifna.
Insjöns dyning smyger sakta
Intill strandens hvilostad;
Att i spegeln sig betrakta,
Tvagna som af arlabad,
Röra sig de späda blad.

Allt är lugnt, sefiren tiger,
Men i löfvet lätt det ruskar.
Som en suck af trånad stiger
Svällande ur träd och buskar.
Och nu kan jag allt förklara:
Kärleksgudar ur hvar vrå
Myllra fram, bevingad skara.
Samma morgon födt de små
Syskonpiltar, två och två.

De ett tak få brådt att fläta…
Hvem skall hyddan ha’, go’ vänner?
Bord och bänk de ej förgäta,
Flitiga små handtverkssvenner.

Jag kan mig ej nog förundra!
Sol går ner — nu ser jag säll
Amoriner väl de hundra
Dra min flicka till vårt tjäll…
Hvilken dröm, min dag och kväll!

(Carl Snoilsky)