Fredmans sånger, n:o 12 Huruledes han bjöd hela olympen på kalas
  
      Venus, Minerva,
      Mars bland de djärva,
han, som med trummor och döden går på,
      Pallas och klio,
      muserna nio,
Jupiter, Pluto, Apollo också,
      gudar, gudinnor,
      hjältar, hjältinnor,
hela olympen, gutår i min vrå!

      Eder till ära
      törs jag begära
av era nåder den lycka och grace,
      utan att ljuga,
      att i min stuga
hålla till godo ett litet kalas?
      Värden är ringa:
      skinka och bringa,
pepparot, senap och vin några glas…

      Bacchus han språka
      hur han skull åka
uti en vagn med Pan och Sylvan.
      Phoebus ej mäktar,
      han sig ursäktar,
gubben har durklopp och dras med kvartan.
      Ja, Melpomene
      har ont i bene —
fröken dock skicka mig en parmesan.

      Juno har snuva —
      nattrock och huva
ärna gudinnan att kläda sig i,
      jag blev villrådig;
      dock var hon nådig,
sade: ”jag kommer uti chauve-souris.”
      Vördnad i hjärta,
      bävan och smärta —
Gudar, gudinnor, kom gören parti!

      Men, jag mig stärker,
      fast jag förmärker
att från Olympen är icke en själ.
      Sorgen å sido!
      Bacchus, Kupido!
När jag har er, jag ej ledsnar ihjäl.
      Lappri i skymfen!
      Strunt i Olympen!
Tyst — jag nu somnar så roligt… Farväl!

 (Carl Michael Bellman)