Gud hjälper de som vågar, Audentes deus ipse iuuat, skrev romaren Ovidius. Troligen var han inte först med detta uttryck som i en lite modernare variant blev till gud hjälper den som hjälper sig självt.

I Eddans hjältesånger tar Helge Hudingsbane och dräper kung Högne. Dennes son Dag svär dock Helge trohet, han är en ung man och livet hans sparas. Men Dag anser ändå att han måste hämnas fadern. Dag offrar till Oden som lånar ut sitt spjut Gungnir till Dag som dräper Helge. Oden hjälper Dag att hämnas men dag får göra arbetet själv. Om detta verkligen skedde och inte bara är en god berättelse så kanske Dag offrade till Oden och fick inspiration att hämnas och spjutet mer är en metafor? Hur som helst, Oden hjälper de som vågar. Oden ser förövrigt till att Helge hamnar i Valhall. ”Sällan liggande ulv ett lårben får eller sovande man seger.”

Men att hjälpa sig självt och inte endast förlita sig på gud har inte alltid varit så populärt bland monoteister. Det finns en berättelse om en man på medeltiden som skulle ta nattvarden, men då han misstänkte att någon lagt gift i vinet, spottade han ut detta. Kritik kom, han borde ju förlita sig på gud. Men det gjorde inte mannen han hjälpte sig själv.

För några år sedan höll hans majestät konungen i sitt jultal 2020: ”Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.” Klander fick statschefen för detta men det är hur man än vrider och vänder på saken sant. Sant nu, sant då och sant i hednisk tid.

Hjälp dig själv. Lyckas du inte så har du försökt och ingen kan klandra dig om du gjort så bra du kunnat!