Insändare i Nya Åland: Jag tror på åklagaren i Palme-fallet

Som alla vet blev Gustav III skjuten på en maskeradbal 1792. Mördaren, för kungen avled först efter 13 dagar, var en man vid namn Jacob Johan Anckarström. När Gustav fick höra att det var Anckarström blev han besviken och ville inte höra talas om denne. Mördaren var ju en allmänt misslyckad och supig person med en fru som var konstant otrogen.

Nu var det ju en stor sammansvärjning som låg bakom mordet, även kungen bror hertig Karl var med på ett hörn om det kan vara någon tröst.

Sångaren och aktivisten John Lennon blev skjuten av Marc David Chapman. En del har haft svårt att ta till sig att deras store idol blev mördad av en sinnesförvirrad och utvecklat många krångliga och bisarra teorier om vem och vilka som ligger bakom. Många som hyllat Lennon har inte velat ta till sig att hans konst och politiska aktivism kanske inte var så betydelsefull eller provocerade mäktiga makthavare till mord. En futtig mördare skänker ingen glans över den avlidne som hyllas som martyr.

Samma sak är det med mordet på president John F Kennedy. Den knepige och misslyckade Lee Harvey Oswald sköt världens mäktigaste man? Nej det är för futtig. CIA, maffian, exilkubaner, sovjetiska agenter, vad som helst bara det inte är Oswald.

Besvikelsen gå igen. Inte kan Olof Palme som var en så stor statsman som utmanade världens mäktiga inte kan han skjutits av en ”levnadskonstnär” som arbetar på ett försäkringsbolag?

Men är det inte då så att de är de lite avsigkomna, de som ses som lite misslyckade och taffliga som har minst att förlora om de mäktiga stupar?

Palmes beundrare är besvikna. Ja, det var inte mäktiga män som samlades på någon herrgård och bakom neddragna gardiner konspirerade. Inget mäktigt lands fruktade säkerhetstjänst, nej det var en herre boende i Täby och varit lokalpolitiker en kort tid.

Tyvärr alla som ville se Palme som en hjälte och martyr, det var Engström. Hade man släppt alla teorier om PKK och Sydafrika hade mordet varit löst och staten sparat mycket pengar.

Tyvärr, Palme var världskänd i Sverige men spelade inte så stor roll som beundrarna vill tro. Jag tror däremot på åklagaren och jag hoppas allt fler inser och tar till sig utredningens resultat!

HENRIK ANDERSSON

Konstnärer del XXXII: Gurr

Konstnärer del XXXII: Gurr

Ett magsår, troligen beroende på ett hektiskt och måhända inte allt för skötsamt liv tog tecknaren med signaturen Gurr från denna värld. Den tragisk dagen var nionde oktober 1962. Gurr eller som han hette i det vanliga och borgerliga livet Rolf Gustafsson hade börjat livets bana 39 år tidigare, han dog några veckor innan sin 40 års dag.

Gurr som först signerade sin verk Gr växte upp i en medelklassmiljö. Skolan gick väl inte helt bra men fadern lät sonen få arbeta, först hos denne men sedan blev det andra yrken, bland annat som journalist.

En typisk teckning av Gurr visar enkla streckgubbar alla utan hår i profil, helst då högerprofil medan damerna har långt mörkt burrigt hår bärande klänning. Gurr skämtade själv om detta och sa att teckningarna kunde spegelvändas om man ville ha variation. En typisk teckning har även en replik som gör de enkla figurerna till konst. Inslag av drastisk, rentav svart humor finns men Rolf Gustafsson ska själv varit en vänlig och hjälpsam herre.

 

Reseförslag: Sparlösastenen

I Västergötland, närmare bestämt i Vara kommun finns vd sidan av Rökstenen i Östergötland Sveriges märkligaste runsten. Sparlösastenen som den kallas kan vara från 800-talet och har såväl urnordiska som senare tiders runor på sig. Även bilder finns på stenen. Sparlösastenen är inte intakt och dess budskap har ingen lyckas tyda.  Den är hursomhelst värt ett besök.

Danska kungar del IX: Olof II

Danska kungar del IX: Olof II

Oluf eller som man säger i Sverige Olofs ursprung kan bäst beskrivas med ordet skandinav. Modern var från Danmark, fadern var född i Sverige men var kung i Norge. Fadern var även en kort tid svensk kung.

Morfadern, den danske kungen Valdemar Atterdag, mest känd i Sverige för sin brandskattning av Visby hade fyra barn, varav en son. Men sonen dog innan fadern. En av döttrarna Margareta gifte sig med norsk-svenske kungen Håkan Magnusson. Håkan och Margareta fick en son Olof. Morfadern Valdemar avled när Olof var sex år gammal. Den avlidne hade gjort en överenskommelse att den svenske kungen Albrekt att dennes son och namne skulle få överta tronen. Detta väckte ovilja bland danskarna samt i en del hansestäder som ogillade att Albrekt som styrde Sverige samt hertigdömet Mecklenburg skulle få för mycket makt. Istället passade man på att utropa den minderårige Olof till kung. Dessvärre dog kung Håkan några år efter. I Norge hade man infört arvkungadöme men Danmark och Sverige valde sina regenter. Modern Margareta tog nu över och styrde i sonens namn. Konflikten med Albrekt av Mecklenburg fortsatte dock.

1385 vid 15 års ålder förklarades Olof för myndig. I Danmark mottogs detta av lättnad då Albrekts krav nu lättare kunde avvisas. Olof reste runt i landet och mottag såväl hyllningar som trohetseder av adeln. Hansestäderna hade sedan en tid tagit kontroll över Skåne, detta för obetalda lån från kung Valdemars tid. Nu återkom denna del av danska riket till kronan. Olof ansåg sig ha anspråk på den svenska tronen, han härstammade ju från den ätt som ömsom kallats folkungaätten ömsom bjölboätten och titulerade sig nu ”sann arvinge till Sverige”.

Modern Margareta fortsatte ha ett stort inflytande, men när hon begav sig på en längre resa ner i Tyskland under några månader 1385 var det Olof som styrde. 1387 undertecknade Olof ett dokument som gav Ronneby stadsprivilegier. I slutet av sommaren samma år blev Olof hastigt sjuk och avled i Falsterbo. Modern Margareta övertog makten i båda rikena och blev två år senare även regent över Sverige. Han fik den sista vilan i Sorø klosterkyrka där morfadern vilade.

Med knappa två år vid makten gjorde inte Olof några större insatser. Men genom att vara ättling till danske, norske och svenske kungen var han ändå med att ena de tre rikena till det som senare kallades Kalmarunionen. Danmark och Norge var förenade ända fram till 1814.

Inget motsatsförhållande mellan religion och vetenskap om man är hedning!

En av de mest underliga saker med monoteism är att de ena stunden hävdar att deras gud skapat allting, såväl människor som djur, samtligt som de förnekar att människan är släkt med apan.  För hur man än vänder på saken så har ju människan och apan samma skapare. Kanske inte är någon större sak för de flesta människor. Men tänk då så här. Om religion i första hand går ut på att förneka naturvetenskapen, ja då är religionen inte av godo. När man medvetet lever i en lögn för att man inte vill veta sanningen då är man ute på fel spår. Inget gott kommer ur detta.

Mänskligheten har gjort stora framsteg då man insett att bibeln, koranen och talmud inte ger svar på alla frågor. Kvasivetenskap som intelligent design är inte bättre det. Allt handlar bara om att en del människor inte kan eller vill inse att de inte är universums måttstock eller medelpunkt.

Hedendomen motsäger inte naturvetenskapen. Oden själv söker kunskap. En bra religion inspirera människor, den sätter inte gränser för kunskap. En bra religion har inte alla svar, en bra religion ställer de stora frågorna. Utan frågor inga svar.

Kusinträff!

Dikt: Gudar har vi många

Gudar har vi många

Gudar har vi många, gudinnor ännu fler,
sommaren är kommen och naturen ler.

Blommor och växter skjuter upp i höjd,
alverna de dansar och allt är lycka och fröjd.

Gudamakterna kommer från sina boningar ner när vi bjuder dem till fest,
alla hedningar skålar och och välkomnar allfader som hedersgäst.

Danska kungar del VIII: Gorm I

Danska kungar del VIII: Gorm I

Anakronistiskt sett borde kung Gorm ha regentnummer I eller som danskarna säger Gorm 1.
Detta passar ju bra för de flesta regentlängder börjar med Gorm som då blir ett.
Men vem var då Gorm? Knapphändiga källor finns och av dessa kan man utläsa följande:
Gorm regerade om inte hela Danmark så åtminstone delar av riket och det gjorde han innan mitten av 930-talet. Han nämns på flera runstenar. Någonstans efter 958 och 965. Han kan ha blivit runt 50 år, kanske inte ås gammalt men om han börjat styra tidigt så var han troligen kung i tre decennier. Undersökningar av kungens kvarlevor tyder på att han var runt 170 cm lång. Troligen hette hans far Knut, källan är Snorre Sturlasson som kallar kungen för Gorm Hardeknutsson.
Gorm var gift och gemålen hette Tyra. Hon avled före maken. Hon har kallats Tyra Danebot tillnamnet lär betyda den danernas prydnad och varit en vis och förståndig dam.
Barn hade han, den mest kände är efterträdaren Harald Blåtand.
År 934 betalade Gorm tribut till tyske kejsaren.
Gorm vägrade låta kristna missionärer komma till Danmark.
Han hade ett maktcentrum i Jellinge på Jylland och blev begravd där.

Sonen Harald bröt mot de dödas frid då han blev kristen. Han lät munkar stänka vigvatten på sina döda föräldrar och begrava dem i kyrkan i Jellinge. Det var fult gjort!

Kvarlevorna av kung Gorm.

Visa till Åland

Visa till Åland

Vad du är rik, min hembygdsö, på tjusande behag.
Din blomsterstrand, din silversjö, i solig sommardag,
Din skog, din lund med fågelsång, din klara rena sky,
De lätta, friska böljors gång, min håg gör ljus och ny.

Min fosterbygd, jag älskar dig, du Ålands väna strand.
Vid dig du evigt fästat mig, med tusen hjärteband.
I morgonsol, i sommarglans, i vinterns kulna lag —
hur du än stod; hos dig städs fanns, de tjusande behag.

Min fagra ros i havets famn, bliv evigt ung och skön!
Bliv ren som vågen vid din hamn, som luften ren kring ön!
Som rymdens klara stjärnepäll, min ö, bliv hög och vid!
Gå uppåt mot Allfaders tjäll, i strålar av Hans frid!

(Erika Lindström)