Konstnärer del XXXII: Gurr
Ett magsår, troligen beroende på ett hektiskt och måhända inte allt för skötsamt liv tog tecknaren med signaturen Gurr från denna värld. Den tragisk dagen var nionde oktober 1962. Gurr eller som han hette i det vanliga och borgerliga livet Rolf Gustafsson hade börjat livets bana 39 år tidigare, han dog några veckor innan sin 40 års dag.
Gurr som först signerade sin verk Gr växte upp i en medelklassmiljö. Skolan gick väl inte helt bra men fadern lät sonen få arbeta, först hos denne men sedan blev det andra yrken, bland annat som journalist.
En typisk teckning av Gurr visar enkla streckgubbar alla utan hår i profil, helst då högerprofil medan damerna har långt mörkt burrigt hår bärande klänning. Gurr skämtade själv om detta och sa att teckningarna kunde spegelvändas om man ville ha variation. En typisk teckning har även en replik som gör de enkla figurerna till konst. Inslag av drastisk, rentav svart humor finns men Rolf Gustafsson ska själv varit en vänlig och hjälpsam herre.
Fantastiskt att det finns fler som minns Gurr. I mitt föräldrahem fanns häftet ”Gurrs roligaste” i bokhyllan, och jag flabbade hejdlöst åt pilsnererbjudandet här ovan, samt åt fröken som sa: ”Ni vet att alla snälla barn får vita vingar i himlen. Men lille Sven, som svär så mycket, får säkert svarta vingar”. Varpå lille Sven sa: ”Det ger jag fan i, bara jag kan flyga”.
Tack för kommentaren. Gurr borde återupptäckas!