Juryns motivering: Med kungligt beskydd, en stinn kassakista, fastighetsinnehav och prestigen i att dela ut världens finaste litteraturpris hade Svenska Akademien kunnat välja att tryggt vila på lagrarna, lyfta sina jetonger, endast göra bekväma val och hösta in kulturetablissemangets välsignelser. Men så icke! Med en generositet som torde ha kostat på har dessa herrar i frack och damer i aftonklänning i stället bjudit på ett ständigt flöde av spränghett skvallerstoff liksom grunder för underhållande polariserande kulturdebatter och allmänt häckel – allt sådant som får ses som ett uppmuntransvärt beteende i sann Bode-anda.
Faktum är att akademien redan under ett antal år legat väl till för ett Johnny Bode-pris. I år utgjorde den dock ett självklart val.
Akademien får priset för en enastående dramaturgisk duperingsbragd. Efter de senaste årens svårslagna formtopp av skandaler och interna pajkastningar har man först invaggat massorna i tron att man slutligen tagit till sig av den externa kritiken, bara för att sedan likt en perfekt fekalieträff i bordsfläkten slå till med att utse en folkmordsförnekare till Nobelpristagare. Givetvis toppat med åtföljande interna avståndstaganden och nya avhopp. Bom succés, som Johnny Bode brukade uttrycka det!
Priset bör dock även ses som en uppskattning av den flera sekler långa och trogna tjänst i de mer eller mindre litterärt spirituella skandalernas tecken, som akademien presterat.