Jag gick förbi en kyrka idag. Kyrkans torn hade på toppen ett kors. På korset fanns fäst en åskledare. Denna åskledare stack upp ovanför korset. Lite poetiskt sagt kan man säga att Tor är över korset och att de kristna fruktar honom. Denna kyrka jag passerade brann faktiskt ner på 1800-talet på grund av ett blixtnedslag.

Tor alltid starkast, Tor alltid med oss.

Henrik Andersson, ”skärtorsdagen” 2018 ayps.

De kristna tror inte på Tor, men de fruktar honom!

De som är för mångkultur måste argumentera bättre

Jag vill rikta ett stort varmt och uppriktigt tack till Edvard Hollertz för hans ledare i MT 12/4. Jag citerar: Fram tills för några år sedan var det många på båda sidor om den politiska mitten som tjusades av tanken på Sverige som en dynamisk smältdegel av kulturer – ett New York i nationsformat.

Ja, så kom äntligen en förklaring varför vi har mångkultur. Varför vi har gått från ett land där de flesta hade sina rötter i det gamla bondesamhället till ett globalt mångkulturellt samhälle där i princip alla världens folk bor och vistas.

Ja, jag anklagar inte någon, men argumenten varför vi har mångkultur samt varför vi inte får kritisera denna har varit bristfälliga, rent av obefintliga. Men varför är det så? Jag tror ärligt talat att det beror på följande:

För det första så anser anhängarna till förändringarna att det är så bra att de inte behöver förklara. Det är bra, det är positivt. Ungefär som kristna inte kan förklara varför det är bra att tro på gud. Det är så självklart.

För det andra anledning är att de flesta anhängarna umgås och rör sig i kretsar där man har samma syn på saker och ting.

För det tredje. Visionerna om det nya globala toleranta mångkulturella samhället delas inte av alla. New York nämndes, i alla polisfilmer säger de alltid. Du har rätt att hålla tyst, allt du säger kan användas emot dig. Man håller tyst för de största kritikerna är nationalister av olika färg, från sverigeblått, via svart till brunt. Att ge nationalsocialister argument är många demokrater livrädda för. Bättre då hålla tyst och bara diskutera med de som har samma värdegrund. Säger anhängarna till mångkulturen och invandring av utomeuropéer att de vill bygga upp ett nytt samhälle hör deras opponenter att de vill utrota den vita rasen och krossa nationalstaten!

Som avslutning. Året innan SD kom in i riksdagen skrev jag en insändare i en tidning. Jag skrev att de som var för mångkulturen måste argumentera bättre. Ingen, allra minst någon politiker kände sig manade att med egna ord försöka förklara och försvara sina ideal. SD kom in i riksdagen och sedan fick till och med NMR plats i två kommuner.

Henrik Andersson

Insändaren publicerades i Mariestads Tidningen 2019-04-18

I såväl Tyskland som Storbritannien lever den äldre benämningen kvar på den högtid som vi i Sverige kallar påsk. Ostern i Tyskland och Easter i Storbritannien. Namn på högtiden kommer från gudinna Ostara. Intressant nog så döpte tyskar och britter om julen till mer kristna begrepp. Däremot lät de den högtid som är den viktigaste inom den kristna mytologin få ett hedniskt namn. Påsken är den viktigaste högtiden för då dödad Jesus för att återuppstå.

I Sverige har man allt sedan andra delen av 1800-talet med andra ord för cirka 150 år sedan kommit i kontakt med Ostaras följeslagare haren. Haren, eller rättare sagt hararna som delar ut färgglada ägg heter om man översätter tyska och engelska till just Ostaras hare. Borde då inte vi hedningar i Sverige göra likadant och sluta tala om påskharen och istället kalla den för Ostaras hare?

Ett teologiskt spörsmål. Borde på påskharen kallas för ostaraharen?

Notre Dame den mest kända av alla franska kyrkor står i lågor. IKF beklagar detta. det är en viktig kulturhistorisk byggnad. Vi ogillar kristendomen men vi har respekt för kultur och konst. Vi har skrattat mycket åt att en modern och ful kyrka i Skövde rivits men det är inte samma sak. Det historiska värdet var ringa i Sankt Markus kyrkan. men Notre Dame är en viktig kulturhistorisk byggnad.

Vi hoppas dock att ingen terrorist ligger bakom eldsvådan i Paris, samt att händelsen inte leder till att fler fransmän börjar intressera sig för den katolska kristendomen.

IKF

Bibi Andersson är död

Skådespelerska Bibi Andersson har avlidit den 14 april. Hon föddes 11 november 1935 i Stockholm och döptes till Berit Elisabeth Andersson. Tidigt började hon intressera sig för skådespeleri och var i barndomen med i en teatergrupp som kallade sig Kottarna.  Bibi Andersson studerade vid Terserus teaterskola, därpå 1954–56 Dramatens elevskola. 1954-1956. Samma år och fram till 1959 var hon vid Malmö stadsteater. 1962 engagerade hon vid Uppsala stadsteater. Många teaterroller blev det, den sista gjordes 2004. Bibi Andersson var även verksam som regissör vid Dramaten. Men det är som filmskådespelerska Bibi Andersson blev känd, i Sverige som utomlands. Mest förknippad blev hon för sitt samarbete med Ingmar Bergman. Rollerna i filmerna Smultronstället, Det sjunde inseglet och Persona är nog de mest kända. Sistnämnda film fick hon en guldbagge för, den första av fyra.

Privat var hon engagerad i en hel del samhällsfrågor men också i andliga frågor. 1982 var hin med att bilda gruppen Fritänkarna som strävade efter en ny sorts andlighet. Som kuriosa kan nämnas att i den så kallade skatteaffären 1975 då Ingmar Bergman beskylldes för ekonomisk brottslighet, han frikändes, häktades Bibi Andersson ett dygn av polisen. 2009 drabbades Andersson av en svår hjärnblödning och drog sig tillbaka. Privat var hon gift tre gånger och hade en dotter.

Må hon vila i frid. Thalia vakar över henne.

Bibi Andersson i Det sjunde inseglet tillsammans med Max von Sydow. Hennes kanske mest förtjusande roll.

Bibi Andersson och liv Ullman i Persona. För sin rollprestation fick Andersson priset guldbaggen.

Filmroller     

Bilder från lekstugan (2009)

Arn – riket vid vägens slut (2008)

Arn: tempelriddaren (2007)

Bror & syster (2007)

När mörkret faller (2006)

Elina – som om jag inte fanns (2003)

Ljuset håller mig sällskap (2000)

Anna (2000)

Det blir aldrig som man tänkt sig (2000)

Längtans blåa blomma (1998)

I rollerna tre (1996)

Sjörövarfilmen & Musikbussen (1995)

Lilly (1995)

Musikbussen (1994)

Drömspel (1994)

Blank päls och starka tassar (1993)

Till Julia (1991)

Måsen (1988)

Fordringsägare (1988)

Svart gryning (1987)

Babettes gästabud (1987)

Wallenberg – historien om en hjälte (1985)

Fridas flykt (1985)

Sista leken (1984)

Exposed (1983)

Gråtvalsen (1983)

Svarta fåglar (1983)

Berget på månens baksida (1983)

Jag rodnar (1981)

Marmeladupproret (1980)

Quintet (1979)

Airport 80 – Concorde (1979)

Barnförbjudet (1979)

Ingen dans på rosor (1977)

Vårbrytning (1977)

En dåres försvarstal (1976)

Scener ur ett äktenskap (1974)

Avskedets timme (1973)

Scener ur ett äktenskap (1973)

Mannen från andra sidan (1972)

Ingmar Bergmans värld (1972)

Beröringen (1971)

Farligt återseende (1970)

Brevet till Kreml (1970)

Tänk på ett tal (1969)

En passion (1969)

Svarta palmkronor (1968)

Flickorna (1968)

Sandrews journal 1967 (1967)

Övergreppet (1967)

Ön (1966)

Duell i Diablo (1966)

Persona (1966)

Syskonbädd 1782 (1966)

Testfilm Syskonbädd 1782 Bibi Andersson, Per Oscarsson m fl (1965)

SF-journalen 1964-1965 (1965)

Juninatt (1965)

För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964)

Testfilm Juninatt (1964)

Oidentifierad Intervjuer för BBC (1964)

Dansen kring Guldbaggen (1964)

Kort är sommaren (1962)

Älskarinnan (1962)

Karneval (1961)

Lustgården (1961)

Bröllopsdagen (1960)

Djävulens öga (1960)

Den kära leken (1959)

Ansiktet (1958)

Rabies : Scener ur människolivet (1958)

Nära livet (1958)

Du är mitt äventyr (1958)

Det sjunde inseglet (1957)

Sommarnöje sökes (1957)

Herr Sleeman kommer (1957)

Smultronstället (1957)

Egen ingång (1956)

Sista paret ut (1956)

Sommarnattens leende (1955)

Flickan i regnet (1955)

Herr Arnes penningar (1954)

Din dagliga dryck (1954)

En natt på Glimmingehus (1954)

Provfilm Gerd Andersson Bibi Andersson Hästhandlarens flickor (1954)

Vingslag i natten (1953)

Dumbom (1953)

Reklamfilm Bris. Prinsessan och svinaherden (1953)

Det handlar om cyklar (1953)

Ubåt 39 (1952)

Fröken Julie (1951)

Hedniska furstar del IV: Kung Radbod av Friesland

För 1200 år sedan dödades den frisiske kung Radbod av de kristna. Han är värd att minnas och hedras. Här kommer berättelsen av kungen som vägrade döpa sig. Olika namnformer finns av denne regent Radbod, Radbed, Raudbod och Raedbed men här får hjälten heta Radbod.

Friserna ett germanskt folkslag boende i det som är dagens Nederländerna hade vid Nordsjön etablerat et eget rike. Troligen gjordes detta på 600-talet enligt den tidräkning vi använder. Friserna hade tidigt kontakt med danerna och norrmännen. Likheter fanns mellan folken och de talade likartade språk och hade likartat religion. En av de viktigaste gudarna hos friserna var Fosite som nordmännen kallade för Forsete. Religionsforskare har menat på att dyrkan av Forsete kommer från just friserna.

Väster om sitt rike bodde frankerna. Dessa hade antagit kristendomen och de började med våld förkunna sin lära. Frankerna var starka och de lyckades förmå kung Aldgisl att övergå till deras religion. Källorna är svaga och knapphändiga. Omkring 680 avled den kristne kungen som dock ibland kallas hertig av frankerna Aldgisl och Radbod tog över Friesland. Troligen var den nye kungen släkt, kanske son till den förre men helt säkert är det inte.

Radbod var troligen född i mitten av 700-talet och kanske hade han i sin ungdom varit i Danmark vid något kungahov. Radbod försökte hävda sin självständighet men lyckades inte alltid. Efter slaget vid Dorestad 690 mot frankerna tvingades Radbod ge upp en del av sitt rike. Senare lär Radbod i en fredshandling gifta bort sin dotter Thiadsvind med den frankiske rikshovsmästaren Pippin av Herstal eller som hans latinska titel var major domus son Grimoald som dock avled 714. Det har påståtts att mördaren var lejd av Radbod. Kort efter sonens död avled även Pippin och Radbod försökte ta tillbaka delar av sitt rike som han tvingats avstå till de kristna.

Kriget gick med framgång. Friserna anföll de kristna, de förstörde kyrkor och lät bygga upp hedniska helgedomar som förstörts. Kriget fortsatte och 716 stod Radbods här utanför Köln. Den frankiske krigaren och major domus, Karl Martell halvbror till Pippin kom till Kölns undsättning men han och hans här besegrades. Karl Martell blev senare känd för att ha besegrat en stor muslimsk armé vid Tours 732 led sitt enda egentliga nederlag vid Köln.

Staden Köln intogs aldrig av hedningarna. Förhandlingar gjorde och Radbod fick en stor summa pengar för att inte bränna ner staden. Den friske kungen hade återfått sitt rike och mer därtill. De kristna präster och missionärer som fanns i Radbods rike fördrevs. Kung Radbod avled sommaren eller hösten 719.troligen i sjukdom. Frankerna kom åter och krig mellan hedningar och korsfarare fortsatte. Radbods efterträdare Bubo fortsatte kriget innan han stupade 734.

Det finns en berättelse som säger att Radbod i en fredsförhandling med frankerna faktiskt övertalades att döpa sig. Vid denna tid praktiserades seden att den som döptes skulle dopa hela kroppen i vatten. Radbod var på väg att gå ner i ”badkaret” men hejdade sig. Det sägs att det som fick honom att avstå från den ovärdiga ceremonin var att för det första så fanns ingen av hans släktingar i himlen. De var ju hedningar och brann därför i helvetet. Rabod fördrog att hellre brinna med sina förfäder än att vara utan deras sällskap i paradiset. För det andra så kändes det inte så tilltalande att vistas i himmelriket med frankerna, ett folk Radbod hjärtligen avskydde. Radbod är nu vid sina hedniska förfäder och skålar med Fosite.

2018 kom en film som handlar om Radbod. Filmen namn är Redbad och är regisserad av Roel Reiné.

Kungen avbryter dopet. Gobeläng från 1600-talet.

Bloggen War2War brukar vi tipsa om och det gör vi nu igen. Det handlar om andra världskriget och det tas upp på ett opolitiskt sätt. Det finns dock en del artiklar som faktiskt tar upp svenskar som delar i kriget. Läs själva: http://war2war.wordpress.com

Svensk frivillig i Finland under fortsättningskriget. Bilden kommer från War2War.

Trevlig Tibertusdag 2019! Nu börjar sommarhalvåret, nu sägs det att björnen vaknar ur sitt ide. Nu stundar ljusa tider, kanske rentav varmare tider och sommaren kommer!

Den gamla tidräkningen som säger att sommarhalvåret börjar vid Tibertus 14 april och pågår till Calixtus 14 oktober måhända inte riktigt då vi inte längre använder den julianska kalendern men kan ju för nöjes skull ändå ihågkommas.