Katolska fältherrar del IX: Rudolf von Colloredo

Katolska fältherrar del IX: Rudolf von Colloredo

1585 föddes Rudolf von Colloredo. Platsen för denna händelse var staden Budweis belägen i Böhmen och då en del av det Heliga romerska riket av tysk nation. Ätten Colloredo var känd sedan 1030-talet. De första generationerna av Colloredo var bosatta i Italien och först på 1550-talet började några i ätten bosätta sig i Böhmen. Colloredo var lojala mot ätten Habsburg och i Colloredos vapensköld infogades kejsarens symbol, dubbelörnen. Rudolf von Colloredo blev krigare, det brukade adelsmännen bli vid denna tid. Rudolf von Colloredo deltog i Usokkriget mellan kejsaren och Venedig. Colloredos trupper hade stora problem med disciplinen och Colloredo fick kritik för sitt misslyckande att leda trupperna. När kriget, det stora kriget som varade mellan 1618-1648 utbröt fick dock Colloredo värvningspatent för ett regemente som skulle strida mot de upproriska. Colloredo var med i krossandet av de upproriska i Böhmen och i de följande årens strider som på det hela taget var framgångsrika för kejsaren och hans allierade.  1624 upphöjde kejsaren Ferdinand II honom till friherre. Colloredo deltog vid det för danskarna förödande slaget vid Lutter am Barenberge 1626. Förhållandet till Tilly var gott men med Wallenstein råkade Colloredo i osämja. Efter kriget mot danskarna deltog sedan Colloredo i mantuanska tronföljdskriget där han lärde känna Mattihas Gallas, senare kejserlig överbefälhavare.

Vid Lützen året därpå förde Colloredo befäl över den kejserliga härens högerflygel.  I det blodiga slaget där svenskarna konung stupade sårades Colloredo svårt och det syns som att han sårats i huvudet, armen och även efter slaget amputerade det ena benet. Dagen innan slaget hade Colloredo befäl över en mindre styrka som kom i strid med svenskarna och lyckades därmed förvarna att svenskarna var på frammarsch.

När konflikten mellan kejsaren och Wallenstein utbröt var Colloredo lojal mot den förstnämnde. Troheten belönades med stora förläningar i Böhmen. Tidigare samma år hade Colloredo utnämnts till fältmarskalk. En grevetitel kom också den från Wien. Kejsaren hade stort förtroende för Colloredo som blev en av hans rådgivare. När Gallas la ner sitt befäl 1643 ville Ferdinand III att Colloredo skulle ta över. Colloredo tackade dock nej. Colloredo blev guvernör i Prag. När svenskarna under Hans Christoph von Königsmarck sommaren 1648 anföll staden var det Colloredo som förde befälet.  Colloredo och hans knektar samt befolkningen i Prag lyckades hindra svenskarna för att inta staden, men de kunde inte förhindra att svenskarna plundrade den rika stadsdelen och slottet. Svenskarna tog krigsbyte som de berömda skrifterna ”Silverbibeln” och Djävulsbibeln” samt mycket annat, exempelvis 472 tavlor från den gamle kejsaren Rudolfs samlingar. Colloredo lyckades hålla stånd och budbärare lät meddela att kriget var slut och freden slutits.

Rudolf von Colloredo var även medlem i den kristna orden malteserriddarna, i denna orden instiftad redan 1099. Inom orden avancerade Colloredo och blev prior. Efter kriget lät Colloredo bygga det mäktiga Palais Schönborn i Prag. Då Colloredo var enbent efter Lützen byggdes slottet så att han kunde rida in i slottet istället för att använda trapporna.

I februari 1657 avled vid sjuttio års ålder den framgångsrike greven och storpriorn i malteserorden Rudolf Hieronymus Eusebius von Colloredo-Waldsee. Hans grav finns i Prag, den stad som såg kriget bryta ut och avslutas.

Colloredo med malteserordens kors på bröstet och sin vapen sköld med ätten Colloredos vapen.

Kopparstick föreställande porträtt av Colloredo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s