Katolska fältherrar del VII: Ambrogio Spinola

Katolska fältherrar del VII: Ambrogio Spinola

I svensk historieskrivning spelar inte Ambrogio Spinola någon större roll, men han var faktiskt en av Spaniens främsta fältherrar och det var kanske tur för svenskarna att han stupade 1631 innan svenskarna på allvar kommit i konflikt med Spanien. Ätten Habsburgs styrde såväl Österike som Spanien och var allierade under kriget så Spinola måste vara med i berättelsen om de katolska fältherrarna.

Ambrogio Spinola föddes 1569 i Genua. Fadern var markis och familjen tillhörde de mäktiga i staden som styrdes av spanske kungen. Ambrogio äktade grevinnan Giovanna Bacciadonne med vilken han fick två söner och en dotter. Ätten Spinola låg i konflikt med Doria, en annan av stadens mest betydelsefulla familjer. I den maktkamp som var förlorade Spinola och Ambrigo och hans bror Federico att träda i tjänst hos spanske kungen. Frederico satte 1602 upp en flotta men hade ingen större lycka, Ambrogio satte upp en här på 9000 man och stred mot holländarna. Frederico stupade året därpå. Den överlevande brodern fortsatte den militära karriären och ledde belägringen av staden Oostende som kapitulerade 1604. Efter denna händelse blev Spinola utnämnd till riddare av det gyllene skinnets ordern. Kriget fortsatte och även om Spinola hade framgång lyckades han inte komma med någon framgång som kunde avgöra kriget. 1609 ingick spanjorer och holländare ett stillestånd på 12 år. Spinola hade bekostat mycket av krigskostnaderna ur egen ficka och var nästan ruinerad, men 1611 utnämndes hans till grand av Spanien. 1614 deltog Spinola i det kortvariga konflikt som fått namnet jülichska tronföljdskriget.

Sensommaren 1620 ledde Spinola en spansk här från Bryssel på 25 000 man som skulle hjälpa kejsaren av att bekämpa ”vinterkonungen” Fredrik av Pfalz, nu inträdde Spinola i det krig som kallats det trettioåriga. Kampanjen blev framgångrik, spanska, kejserliga och ligistiska trupper övertog kurfurstens rike. Flera städer och befästningar intog och kriget hade kunnat avslutas tidigare om det inte varit för sjukdomar som spreds hos trupperna. Kriget mot holländarna hade nu åter tagit fart och Spinola ledde från år 1622 sina trupper mot de upproriska. 1624-1625 belägrade Spinola den befästa staden Breda. Holländarna hade i staden runt 7000 man. Belägringen drog ut på tiden men Spinola lyckades inte bara belägra staden utan även driva bort holländare och engelsmän som försökte undsätta staden. Efter 11 månader kapitulerade staden och Spinola hade skördats sin största militära triumf.

Efter denna händelse gjorde den spanske mästaren Diego Velázquez sin berömda målning ”Bredas kapitulation” som visar Spinola motta Bredas nycklar av Julius av Nassau som var stadens kommendant.

Spinola belönades rikligt för Bredas intagand, men han for till Spanien och hamnade i konflikt med de styrande. Frågor om hur kriget skulle skötas och beskostas gjorde att Spinola bestämde sig för att inte delta med i kriget i Flandern. En ny konflikt hade dock blossat upp, mantuanska tronföljdskriget som handlade om vem som skulle överta hertigdömet Mantua., Hertig Ferrante II av Guastalla stöddes av kejsaren och Spanien. Karl hertig av Nevers stöddes av fransmännen och Venedig. Spinola ledde en belägring av staden Casale som hölls av franska trupper, stupade Spinola 25 september 1630.

Spinola, den mäktige spanske härföraren som var från Italien. Samtida kopparstick.

Den berömda målning ”Bredas kapitulation”. Spinola är mannen till höger med röd fältbindel. Rött användes som igenkänningstecken av spanjorer, ligan och de kejserliga under kriget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s