Katolska fältherrar del IV: Matthias Gallas

Katolska fältherrar del IV: Matthias Gallas

I den italienska staden Trento föddes i september Matthias Gallas. Han blev föräldrarna, Pancrazio och Annunziatas enda barn. Gallas tillhörde en lågadlig ätt, nämnd första gången 1163. Som många adelsmän tog Gallas tjänst i spanska armén och stred i Flandern mot Nederländernas trupper. Senare när det stora kriget utbröt gick Gallas i ligans tjänst och stred i slaget vid Stadtlohn sommaren 1623 där Tilly besegrade Christian von Braunschweig-Wolfenbüttel trupper. Gallas fick beröm för sin insats under slaget. Den militära karriären fortsatte, Galls blev befordrad, efter några års strider i Italien kom Gallas till Wallensteins här för att strida mot svenskarna. Matthias Gallas var med vid Alte feste och Lützen. Gallas steg i graderna ytterligare och var nu Wallensteins närmaste man. Vid konflikten mellan kejsaren och Wallenstein valde Gallas att stå på den förstnämndes sida. Som tack för sitt stöd till den tysk-romerske kejsaren blev nu Gallas den högste befälhavaren. Vid slaget vid Nördlingen 1634 ledde Gallas den kejserliga hären och besegrade svenskarna och deras allierade ordentligt. Nu stod Gallas på höjden av sin bana. Gallas gifte sig med grevinnan Dorothea Anna von Lodron med vilken han fick fyra barn.

Fortsättningen blev inte lika framgångsrik. Gustav Horn, svenskarna befälhavare som tog tillfånga vid Nördlingen hade ersatts av Johan Banér. Den nye befälhavaren lyckades ordna en ny svensk här och segrade vid Wittstock 1636. Gallas ledde sin här emot svenskarna som drog sig norrut. Banérs här undkom förföljarna som drabbades av motgångar. Kriget hade nu pågått länge. Förnödenheter blev allt svårare att få tag i och de svenska trupperna lämnade ingenting som kunde användas till förföljarna. Dessa samt andra motgångar gjorde att kejsaren avskedade Gallas 1639.

Svenskarna började nu ett fälttåg mot Danmark. Kejsaren beslöt hjälpa danskarna och Gallas återinsattes och satte med sin här efter svenskarna. Men framgången uteblev. När befälhavaren Melchior von Hatzfeldt i slaget vid Jankow tillfångatogs och miste sin armé fick Gallas åter avsked. Gallas lade nu ner sitt befäl och drog sig tillbaka. Redan samtiden gav Gallas öknamnet ”härfördärvaren”. Två år senare, 1647 avled Matthis Gallas.

Gallas lyckades aldrig organisera försörjningsförbindelser eller skaffa fram förråd åt sina soldater. Han hade också motståndare som var honom taktiskt överlägsna. Svenskarna Johan banér och Lennart Torstensson var får man säga större härförare. Gallas var med tidens mått en något äldre herre och lyckades väl inte alltid ordna med disciplinen inom sin här. I litteraturen om denne kejserlige befälhavare nämns det alltid en viss fallenhet för starka drycker och dobbel, det inverkade nog på befälsutövandet. Mattihas Gallas trohet mot kejsaren gav dock utdelning, från lågadel till hertig, kejsaren utnämnde Gallas till hertig av Lucera, är det en lång resa, nästan lika lång som Gallas egna fälttåg.

Två avbildningar av Gallas, ett porträtt och ett kopparstick från tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s