Katolska fältherrar del III: Gottfried Heinrich zu Pappenheim

Katolska fältherrar del III: Gottfried Heinrich zu Pappenheim

När det talas om svenskarnas motståndare under trettiåriga kriget kommer alltid tre namn upp, Tilly, Wallenstein och Pappenheim. Därför är det lämpligt att den tredje delen om katolska fältherrar handlar om Gottfried Heinrich zu Pappenheim. Veit zu Pappenheim och hans andra hustru Maria Salome von Preising-Kopfsburg blev föräldrar till den berömde fältherren som såg dagens ljus 29 maj 1594. Familjen tillhörde en adlig ätt med anor från 1100-talet och de hade anammat det protestantiska tron. Veit zu Pappenheims son studerade vid två universitet i sin ungdom, Altdorf och Tübingen. Som vanligt var slutade den unge adelsmannens utbildning med resor. 1614 konverterade Pappenheim till katolicismen en lära som han var en hängiven anhängare till. När det stora kriget utbröt gick Pappenheim i Maximilian av Bajerns tjänst. Maximilian var ledare för den katolska ligan. Vid slaget vid Vita bergen 1620 sårades Pappenheim svårt. Några år följde där Pappenheim var med och stred mot von Mansfelds trupper. 1622 blev Pappenheim överste för ett regemente kyrassiärer, en form av tungt beväpnade och bepansrade ryttare som blev ett kännetecken för de trupper Pappenheim förde befäl över.

Några år följde då Pappenheim tjänade den katolska saken genom att strida för spanjorerna. 1626 kallade dock Maximilian till sig Pappenheim. I Oberösterreich hade protestantiska bönder gjort uppror. Pappenheim slog ner upproret med stor kraft och grymhet. Kejsaren och ligan hade nu kommit i krig mot Danmark och Pappenheim anslöt sig till den armé som leddes av Tilly. Staden Wolfenbüttel som hölls av danskarna belägrades och intogs av Pappenheim. 1628 upphöjde kejsaren Pappenheim till riksgreve, däremot blev han inte furste över Braunschweig-Wolfenbüttel vilket hade eftersträvats. Dessa år i slutet av 1620-talet var framgångsrika för kejsaren och hans allierade, men det skulle ändra sig. 1631 belägrade Tilly och Pappenheim staden Magdeburg. Efter två månaders belägring övertalade Pappenheim Tilly att staden skulle stormas. Så skedde och staden förstördes. Samtiden försräcktes av stadens förstörelse och Pappenheim och Tilly gavs skulden till blodbadet. Kanske dog så många som 25 000 människor under några skräckfyllda dygn. En tid senare stred Tilly mot svenskarna vid Breitenfeld. Befälet över den vänstra flygeln hade Tilly gett Pappenheim. Kyrassiärerna anföll svenskarna bara för att mötas av Gustav II Adolfs nya taktik. Muskötsalva efter muskötslava tvingade bort Pappenheim och hans mannas. Sju gånger gick de till anfall, och lika många gånger fick de dra sig tillbaka. Sedan stred de mot finska och svenska ryttare. Slaget blev en katastrof för de kejserliga och Pappenheim fick liksom de andra i Tillys här fly från slagfältet.

Kriget fortsatte och Pappenheim ledde en här som opererade i Niedersachsen och Westfalen. En tid tjänstgjorde Pappenheim under Isabella Clara Eugenia som styrde Spanska Nederländerna. Pappenheim hjälpte henne att bekämpa holländarna innan han åter for tillbaka och hamnade i Wallensteins här. Nu fick Pappenheim titeln fältmarskalk. Den nye ledaren för kejsarens armé och Pappenheim kom dock inte bra överens. Hösten 1632 hade Wallenstein låtit sina trupper gå i vinterkvarter. Pappenheim fick order att förlägga sina trupper i staden Halle. I Halle befann sig Pappenheim när budet kom att svenskarna var på frammarsch. Slaget vid Lützen utkämpades nu. Wallensteins taktik var att försvara sig mot svenskarnas anfall till Pappenheim kom till undsättning. Pappenheim och hans styrkor på omkring 5000 man kom till slagfältet. De sattes genast in i striden. En kula från en falkonett, en mindre kanon träffade dock Pappenheim som svårt sårad fördes ur striden. Innan han avled hade dock budet kommit att lejonet från Norden, Gustav II Adolf hade stupat. Kanske gav denna nyhet den döende Pappenheim en viss tröst?

Pappenheim var gift två gånger, första hustrun var friherrinnan Anna Ludomilla von Kolowrat-Novohradsky 1601-627 och sedan med Anna Elisabeth von Oettingen-Oettingen 1603-1673. En son Wolf Adam i första äktenskapet överlevde fadern men dog 1647. Även sonen blev fältmarskalk. Omdömet om Pappenheim var att han var modig och djärv, han ledde sina kyrassiärer i första ledet, men någon större fältherre var han inte.

En samtida kopparstick föreställande Pappenheim.

Staty föreställande Pappenheim i Wien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s