Katolska fältherrar del II: Albrecht von Wallenstein

Katolska fältherrar del II: Albrecht von Wallenstein

En gång i tiden innan historieämnet försummades på 1950-talet ansågs Sveriges inbladning i det krig som fick namnet det trettiåriga vara något av nationens höjdpunkt. Lejonet från Norden, Gustav Adolf den store och hans ingripande i kriget 1630-1632 var kan man säga Sveriges viktigaste insats i Europas politiska historia. En bieffekt av detta var att man också förväntades veta namnen på kungens fiender och Tilly, Pappenheim och Wallenstein var något man förväntades känna till.

Albrecht Wenzel Eusebius von Wallenstein föddes de 14 september 1583. Familjen var protestantisk. Föräldrarna, Vilém och Markéta var tjecker. Fader dog 1595, modern hade dött två år innan. En morbror tog hand om den föräldralöse unge mannen och satte honom i skola. Utbildningen ändades med en längre resa i Tyska riket, men också i Frankrike och Italien. Som så många andra adelsmän sökte sig Wallenstein till kriget. Han tog tjänst hos Giorgio Basta, en härförare som stred för kejsaren mot turkarna. 1604-1606 var Wallenstein i krig innan freden slöts. Wallenstein hade nu konverterat till katolicismen. Några år gick, Wallenstein var en tid kammarherre hos kejsare Mattias. 1609 gifte sig Wallenstein med en änka vid namn Lucretia. Hon nämns som mycket äldre i en del litteratur men hon var bara tre år yngre än den nye maken. Lucretia var dock mycket rik och Wallenstein blev nu vid 25 års ålder en av de rikaste männen i riket. Äktenskapet varade tills 1614 då fru Wallenstein avled. Wallenstein använde en del av pengarna han nu hade till att sätta upp en styrka ryttare när kejsaren stred mot Venedig i en mindre konflikt 1615-1618.

När den stora konflikten utbröt 1618 ställde sig Wallenstein sig på kejsarens sida. De flesta tjecker var motståndare till kejsaren och en del av Wallensteins gods i Böhmen konfiskerades av de upproriska. Efter kejsarens seger över de upproriska kunde Wallenstein återfå sina ägor men också köpa upp och rent av att konfiskera andra områden och nu började det som senare blev Wallensteins hertigdöme Freidland ta form. Kriget fortsatte och kejsaren hade ont om pengar. Wallenstein erbjöd sig att sätta upp en här på 50 000 man utan kostnad bara han själv fick befälet. Efter ett visst motstånd från olika grupper vid hovet i Wien godkändes detta. Wallensteins armé besegrade Gábor Bethlen och hans trupper och tågade norrut. Kriget gick vidare och Danmark besegrades. Den kejserliga under Wallenstein och den ligistiska under Tilly tvingade Danmark ut ur kriget. Mecklenburg som varit i förbund med Danmark besattes och Wallenstein närde drömmen om att inte bara vara befälhavare till lands utan även till havs. En kejserlig flotta skulle buggas. Denna flotta skulle besegra holländarna men också kunna ingripa mot danskar och svenskar. Kejsaren Ferdinand II utnämnde Wallenstein till general över det baltiska och oceaniska havet.

Hitintills hade kriget gått bra för Wallenstein, men nu ändrades det. Staden Stralsund vägrade ge sig och belägrades. Danskar men även svenskar kom till stadens undsättning och fast general över det baltiska och oceaniska havet själv övertog belägringen kunde inte staden intas. En hjälpstyrka som sändes till Polen för att strida mot svenskarna lyckades inte åstadkomma någon ändring i kriget. Sverige och Polen slöt stillestånd och Gustav II Adolf började planera att gå med i kriget på allvar. En mindre framgång var att Danmark slöt fred 1629. Många av de tyska furstarna var rädda för att kejsarens makt skulle öka. För att minska kejsarens makt ansåg de att Wallenstein måste bort. Vid ett möte vid Regensburg 1630 tvingades Ferdinand II lova att avskeda Wallenstein, samtidigt som svenskarna började sitt krig i norr. Wallenstein drog sig tillbaka och skötte sina gods. det verkar som Wallenstein haft hemliga underhandlingar med svenskarna att stödja dem men svenske kungen verkade inte vara intresserad. Bakslagen för de kejserliga åren 1631 och våren året därpå gjorde att kejsaren åter tog Wallenstein i sin tjänst. På några veckor lyckades Wallenstein sätta upp en ny här och drev bor sachsarna från Böhmen. Utanför Nürnberg vid en gammal slottsruin ” die Alte-Feste” förskansade sig Wallenstein den 24 augusti. Svenskarna försökte förgäves storma fästet och gav upp den nionde september. Wallenstein drog nu sin här norrut för att tvinga Sachsen ut ur kriget. Svenskarna följde efter och de båda härarna möttes vid Lützen. Wallenstein förlorade det kända slaget men svenskarna miste sin konung.

Nu börjar sista akten i Wallensteins liv. Trots kejsaren uppmaning var hans fältherre påfallande passiv år 1633. Istället började Wallenstein bedriva underhandlingar med sachsare, svenskar och andra grupperingar. Kejsaren var missnöjd, en enda egentlig framgång hade Wallenstein detta år då han besegrade en svensk här vid slaget vid Steinau och tillfånga tog deras befälhavare en böhmare som var i svensk tjänst. Kejsaren var missnöjd med Wallenstein som åter bestämde att Wallenstein skulle få avsked. Detta bestämdes i början av 1634. Wallenstein fortsatte dock att intrigera. Varför? Troligen hade Wallenstein som mål att skapa sig ett get rike, troligen i Böhmen. Samtidigt insåg han måhända att kriget måste få något slut. Wallenstein förstod att makthavarna i Wien var misstänksamma mot honom och Wallenstein samlade sina högre officerare till ett möte i Pilsen där de förmåddes skriva under en lojalitetsförklaring till honom. När budet om detta möte kom till Wien började man allmänt se Wallenstein som en förrädare. Flera av Wallensteins närmaste män slöt sig till kejsaren och en av dem Johann von Aldringen fick order att gripa Wallenstein döde eller levande. Wallenstein flydde från Pilsen till Eger men där kommendaten bjöd in Wallenstein. Flyktingen som inte trodde att man i Eger viste om att han var på flykt accepterade detta. Men på natten då han skulle gå till sängs stormade knektar in i hans rum och en av dem, en irländsk legoknekt vid namn Walter Devereux stötte sin hillebard i Wallenstein.

Albrecht von Wallenstein var inte särskilt intresserad av religion, men däremot astrologi vilket vid denna tid ansågs vara en vetenskap. Wallenstein gifte om sig 1623 med Isabella Katharina dotter till förmögen greve. Två barn föddes men bara en av dem, en dotter överlevde till vuxen ålder. 1625 blev Wallenstein hertig av Freidland och 1627 av Mecklenburg. Egentligen hette Wallenstein Albrecht Václav Eusebius z Valdštejna då han var av tjeckisk börd. Men hans tyska namn har gjort honom känd.

Wallenstein

Wallenstein avbildad som krigsguden Mars. Takmålning från ett palats Wallenstein lät uppföra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s