Historien om den svenska monarkin del I

Historien om den svenska monarkin del I

Inledning

Monarki har vi alltid haft i Sverige. Ja vi kan tom gå så långt att vi kan påstå att monarkin är äldre än Sverige. Med andra ord monarkin är den äldsta instruktionen vi har. Men lika gammal som statsskick lika ofta har monarkin förändrats.Ofta i historien så har monarkin varit en så självklar del av det offentliga livet att den varit en självklarhet. Så är det inte idag. Men trots detta så har monarkin, det vill säga dagens representativa monarki en stark ställning. Inget tyder på att Sverige kommer få ett nytt statsskick. Inte heller att statsskicket kommer förändras. Monarken kommer troligen inte få vare sig mer eller mindre makt.

Så nu börjar på ideell kulturkamp historien om den svenska monarkin!

Förhistoria

Sveriges historia är i månt och mycket höljt i mörker. Arkeologiska fynd talar sällan eller aldrig om vilka härskare som funnits. Man tror sig veta att det funnits hövdingar och stormän. Men vi kan inte säga med säkerhet hur samhällena såg ut. Ej heller har vi någon kunskap om vilka titlar, om det nu fanns som makthavarna kallades. Stenålderns och bronsålderns härskare är okända. Den romerske författaren Cornelius Tacitus skriver i sin Germania år 98 e.Kr. att svionerna har kungar.

Under tidig järnålder, närmare bestämt under den tid vi nu kallar Vendeltiden börjar det klarna något. Men det är ändå bara få ljusglimtar i ett stort historiskt mörker. I det brittiska Beowulfkvädet omnämns tre sveakungar Othere, Onela och Eadgils. Dessa påminner om de sveakungar Snorre Sturlasson skriver om i Heimskringla och där heter de Ottar, Ale och Adils. Någon gång på 500-talet ska de ha levat. Samme författare skriver vidare att den förste kungen hos svearna var Oden som efterträdes av Njord och att hans son Frej tog över. Troligt? Kanske mer troligt är att kungarna försökte påvisa gudomligt ursprung för att på så vis stärka och legitimera sin makt. Den förste som kallade sig kung enligt Snorre var en man vid namn Dyggve. Innan dess hade härskarna titeln drott. Men det motsäger Tacitus uppgifter om att svearna hade kungar. Drott titeln lever vidare i härskarens gemåls titel drottning.

Under vikingatiden börjar det bli lite klarare. Missionären Ansgar ska träffa en kung Björn som styr över Birka. 844 ska samme Björns rike hotas av en tidigare kung Anund som försöker återfå makten. Åtta år senare styr en kung vid namn Olof som inte vill stödja kristendomen. Missionären Adam av Bremen skriver att Birka nu styrs av kung Ring som har två söner Erik och Edmund. Tiden innan 970 ska en Emund Eriksson vara kung. Troligen är han far till Erik Segersäll. Troligt är också att Erik varit samregent med en bror som hetat Olof.

De kungar som ovan beskrivits är kungar med säte i Mälardalen. De andra områden som blir del av Sverige är mer okända. Hur makten ser ut norr om Svealand vet man inte. Inte heller hur den ser ut i Småland och Öland. Gotland är troligen en slags bonderepublik. Västergötland är det stora mysteriet. Kristendomen kommer västerifrån och är etablerad redan på 900-talet. Men inga uppgifter om namn finns. Ändå verkar det funnits någon politisk länk upp till kungarna i nordöst.

Vad innebär det då att vara kung? Jo först och främst att vara rikets militära ledare. Att leda religiösa riter och var en slags högsta juridiska instans. Kungen är även en sammanhållande kraft i det mycket löst förenade riket. Makten är dock svag och personlig. En stark kung kan få sin vilja igenom men en svag får det svårare och kan även riskera att bli av med den. Och sitt liv.

Fördelar med att vara kung är att man får del av de böter och avgifter som utdöms vid tingen. Men viktigare att man får del av de inkomster som ska bekosta kungamakten, dessa kommer från de jordegendomar som kallas för Uppsala öd. Riket är ett valrike. I de gamla landskapslagarna skrivs det att kung ska utses vid Mora stenar och denne sedan ska ut på en färd en eriksgata. Under färden ska ha hyllas som kung och erkänna landskapslagarna. Detta beskriver förvisso främst en tidigt medeltida kungaval men rötterna till den går längre tillbaka. Det verkar vara en allmän praxis att kandidaterna till tronen ska vara av kunglig börd. Och någon är son till en kung ska det räknas till godo. Många detaljer om hur och vilka som får deltaga i valen är dock okända. När kristendomen vinner inträde förlorar kungarna sina sakrala uppgifter som att sköta om blot. Men de backas å andra sidan upp av kyrkan som är den mäktigaste institutionen i Europa. Kungarna börjar då styra med guds nåd och gör det fram till 1974!

Sen vikingatid och tidig medeltid

Den förste monark som vi med säkerhet vet något om är Erik Segersäll. De flesta moderna regentlängder börjar med honom. Han är bevisligen den förste kung som härskar över såväl Svealand som Götaland, och troligen en kort tid kung över Danmark. Erik fås förmoda ha en stark ställning. Sonen och efterträdaren Olof Skötkonung hade även han inledningsvis makt över båda riksdelarna och började som första kung i svensk historia prägla mynt. Troligen förlorade han de sista åren mycket av makten i Svealand. Olov är den förste kungen som på allvar börjar stödja kristendomen. Den nya läran har redan på 900-talet i Västergötland fått fäste. Om riksbildningen tidigare utgått från Svealand och området vid Gamla Uppsala så sker den framväxande kungamakten nu i Götaland. Först i Västergötland men senare i Östergötland. Alla kungar med några undantag stöder kristendomen och bekänner sig till den. Men i Svealand är motståndet hårt. Olofs son och efterträdare Anund Jakob är kristen och även han slår mynt. Även hans verkar mest styra i Götaland. Anund Jakobs halvbror och efterträdare Edmund vågar inte stöta sig med de hedniska svearna och Stenkil som övertar kungastyret tom förhindrar Sigtunas och Dalbys biskopar att krossa asatron. Rädsla för att sådana åtgärder ska leda till krig och avfälling styr Stenkils beslut. Ett kort tag går asatron framåt och när Stenkil avlider 1066 får Sverige två kungar. En kristen och en hedning. Båda kungarna har namnet Erik men inom ett år så har krig utbrutit. Båda kungarna stupar!

En son till Stenkil vid namn Hallsten blir kung men tvingas bort från makten. Källorna är ganska magra om vad som händer. Troligen har en hednisk kung kallad Erik Årsäll dykt upp. Fast det är inte säkert. En Anund från våra dagars Ryssland och släkt med Eriks Segersälls ätt försöker bli kung. Men hedningarna vill inte ha honom då han är kristen och vägrar blota. Efter ett tag återvänder han österut. Från Levene i Västergötland kommer dock Håkan Röde som styr åtminstone i detta landskap. Mycket tyder på att Håkan och en son till Stenkil samregerar. Denne mans namn är Inge och troligen hade han sin äldre bror Hallsten i sin tur som medregent när Håkan dött. Under Inges tid gör hedningarna i norr ett sista större försök att återfå makt. Inges svåger Sven tar över i Svealand då Inge vägrat blota. Sven, ”Blot-Sven” är dock bara kung i tre år innan Inge återtar makten. Några årtionden senare, runt år 1100 år hedendomen slut. Den nya kristna kungamakten har segrat. Vreta kloster grundas troligen på kungens initiativ. Inge regerar sedan som ensam kung fram till sin död 1110. Hallstens söner tar över. Först Filip och sedan Inge den yngre. Troligen samregerade bröderna de sista åren. Men lite är känt. Jämtland erövras under Filips tid av norrmännen så någon stark kungamakt är det troligen inte. När Inge den yngre dör blir en Ragnvald kung. Men han dödas i Västergötland i mitten av 1120-talet. Ragnvald med tillnamnet ”Knaphuvud” följde inte kungabalkens lagar om hur eriksgata skulle göras och strid uppstod. Troligen hade västgötarna ett tag inte ens en kung. En släkting till Inge den äldre Magnus Nilsson från Danmark är kung några år men fördrivs. Senare stupar han i strid i Skåne 1134.

Från slutet av 900-talet ökar kungamakten och mynt börjar präglas. Kristendomen vinner sakta men säkert men kungamakten är starkt beroende av kungens personliga kraft. Inge den äldre får sägas vara den kung som är framgångsrikast. 1079-1110 styr han. Götaland är basen för hans makt även om svearna tvingar erkänna honom och kristendomen. Påven skriver brev till honom, varav två är bevarade. Kungamakten försvagas dock under hans efterträdare.

Erik och Sverkers ätter

Sverker från Östergötland, gift med Inge den yngres änka blir nu kung. Han har inte räknats som en stark regent men lyckas ändå styra riket i över 25 år. Giftermålen med Inges änka Ulfhild och sedan med Magnus Nilssons änka Rikissa har antagits bero på att Sverker vill ha stöd av de stormansgrupper dessa hade tillhört. Myntslagningen påbörjades igen efter mer än 100 år. Alliansen mellan kyrka och kungamakt stärks och bekräftas. Flera kloster tillkommer under Sverkers tid. Bland annat byggs Alvastra kloster tack vare kungen donation. Sverker mördas dock juldagen 1156. Troligen på Magnus Henrikssons order.

Sverkers efterträdare blir Erik Jevardsson. Erik är allmänt erkänd som kung 1158. Magnus Henriksson, släkt med stenkilska ätten på mödernet gör nytt försök att gripa makten. Erik och hans män anfalls vid dagens Uppsala domkyrka och Erik dödas. Eriks familj tvingas ur landet och en kort tid är Magnus kung. Drygt ett år är han kung och lyckas donera egendom till klostret i Vreta, sedan stupar han i strid med Sverkers son Karl som tar makten. Karl har dock redan varit kung i Östergötland en tid. Sverker och Erik ger namn efter de två ätter som i 120 år omväxlande styr Sverige. Kyrkans makt stärkts men de eviga bråken mellan ätterna gör att kungamakten inte alltid går framåt. Karl Sverkersson är kung då Sverige får sin första ärkebiskop. Han låter även bygga Sveriges första kungaborg Näs på Visingsö. Där mördas Karl på Eriks sons Knuts order. Karl är den förste kung som titulerar sig ”Svearnas och Götarnas konung”, Rex Sweorum et Gothorum. Kol och Burislav från Sverkers ätt gör uppror och är kort tid kungar i Östergötland men Knut Eriksson besegrar dem. Från 1172 fram till sin död 1196 styr Knut som låter en kult över sin döde fader spridas. Erik Jevardsson blir Erik den helige, Sveriges skyddshelgon! När Knut dör tar Karls son över Troligen görs detta fredligt. Knuts egna barn är minderåriga. Sverker den yngre behåller Knuts närmaste man Birger Brosa som jarl och gifter sig även med dennes dotter Ingegerd. 1202 när jarlen dör och Knuts söner blivit myndiga börjar åter konflikten mellan ätterna. 1205 vinner Sverker en stor seger vid Älgarås där tre av sönerna stupar. Den fjärde Erik flyr utomlands och återkommer med en norsk armé. Sverker fördrivs och fly till Danmark. Sverker återkommer med stupar vid Gestilren sommaren 1210. Erik Knutsson är den förste kung i Sverige som man vet har blivit krönt. Erik dör dock redan 1216. Erik har ingen son vid sin död är hans drottning Rikissa av Danmark havande och föder sedan sonen Erik.

Den ende överlevande av Sverkerätten Johan Sverkersson hyllas som kung men avlider ogift vid 21 års ålder 1222. Erik Eriksson den läspe och halte blir nu kung vid sex år ålder. Makten ligger dock hos förmyndare. Ett uppror under Knut Långe som tillhör stormannapartiet ”folkungarna” utbryter och Erik tvingas fly. Redan 1234 dör Knut och Erik blir åter kung. Den egentliga makten ligger hos jarl Ulf Fase och sedan 1248 hos kungens svåger Birger Jarl. Erik avlider 1250 och med honom utslocknar erikska ätten.

Båda ätterna stöder sig på kyrkan som får alltmer betydelse. Sverkersätten stöder framförallt klostret Alvastra i Östergötland där de flesta av ätten begravs och erikska ätten stöder klostret Varnhem i Västergötland. Även om det sedan periodens början är slut med flera lokala kungar så utvecklas inte kungamakten i stort på grund av de båda ätternas eviga maktkamper.

Periodvis så är jarlen mäktigare än kungen, Birger Brosa, Ulf Fase och Birger Jarl som exempel. Den mäktigaste och framgångsrikaste kungen är Knut Eriksson med ett nästan kvartssekel vid makten. Sverkersätten verkar vara mer för att odla kontakter och söka stöd hos kyrkan medan deras motståndare mer försöker påverka kyrkan genom att själva utse dess representanter. Då Knuts far Erik blir Sveriges främsta helgon kan man säga att erikska ätten vinner den historiska kampen.

Bjälbo

Valdemar Birgersson väljs som kung 1250. Den verklige makthavaren blir dock hans far Birger Jarl. Birger är från de sista åren av Erik Erikssons tid fram till sin död 1266 den verklige makthavaren. Uppror som utbryter av folkungarna slås ner och Birger låter instifta lagar som gäller i hela riket, de kända fridslagarna hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid.

Början till det som ska bli en modern stat tar sin form. Kungamaktens ökande inflytande minskas ett kort tag då Valdemar regerar ensam efter faderns bortgång. Birgers näst äldste son Magnus gör uppror och besegrar sin bror vid Hova, Västergötland.

De första åren är Magnus tid som regent fortfarande osäker men genom stora donationer till kyrkan och införandet av frälset i Sverige, Alsnö stadga 1280 där adeln skapas leder till att Magnus får en stark ställning. Stormännen förbjuds dock att våldgästa bönderna. Riksämbetena marsk, drots och kansler införs. Efter en framgångsrik regeringstid avlider Magnus 1290. Han begravs som första kung i Riddarholmskyrkan i Stockholm .

Magnus son Birger blir kung. Redan 1284 hade Magnus låtit sonen väljas för att på så vis säkra hans rätt till tronen. Formellt är riket fortfarande valmonarki. De första åren av Birgers regering ligger makten hos marsken, ledaren för krigsmakten Torgils Knutsson. Först 1302 tar Birger över. Torgils är dock fortfarande den mäktigaste mannen. Birgers yngre bröder hertigarna Erik och Valdemar börjar kräva mer makt. Bröderna förlikas men både kungen och hans bröder fruktar den mäktige marsken. Torgils avsätts av bröderna gemensamt. I början av 1306 avrättas han. Senare samma år gör de yngre bröderna uppror och tillfångatar kungen i det som senare blir känt som ”Håtunaleken” Våren 1308 släpps kungen som tvingats lova sina bröder stor frihet för sina hertigdömen. Strider förekommer men hertigarna är de starkaste och 1310 blir det fred. Birger är kung men styr i praktiken bara en tredjedel av riket. 1317 gör Birger ett försök att få mer makt genom att locka till sig hertigarna. På slottet i Nyköping fängslas vid juletid bröderna och Birger tror sig ha makten. Händelsen är känd som ”Nyköpingsgästabud”. Erik och Valdemars anhängare gör dock uppror och Birger tvingas fly. Hans dör i exil i Danmark 1321. Året innan hade hans son Magnus halshuggits.

När Birger avsätts blir hertig Eriks son Magnus kung. Erik och Valdemar hade dött under fångenskapen året innan. Magnus är bara tre år men har strax förut blivit kung av Norge. Norge är sedan en tid tillbaka en arvsmonarki och då hans morfar kung Håkan dött blir Magnus kung. Riksråden i Norge och Sverige styr dock till 1331. Unionsländernas förmyndarregeringar har dock inte lyckats styra länderna särskilt väl. Redan 1320-talet beslutas att unionen mestadels ska vara ett försvarsförbund och att inga försök till en mer permanent statsbildning ska ske. Ett steg framåt för en starkare centralmakt sker 1350 då Sverige får sin första landslag. De äldre landskapslagarna ersätts. Även en stadslag tillkommer senare. Träldomen avskaffas redan 1335. Magnus får dock svåra problem redan tidigt under sitt styre. Magnus lyckas köpa skånelandskapen 1343. För detta tvingas han låna stora summor pengar. Den nye danske kungen Valdemar Atterdag återtar Skåne, Blekinge och Halland redan 1360. Året därpå erövrar han Öland och Gotland. Konflikter med stormännen leder till ett uppror som Magnus son Erik Magnusson deltar i. 1344 vid fem års ålder hade Erik utsetts till tronföljare. Hans yngre bror Håkan hades utsett som norsk dito. 1355 får Håkan bli kung av Norge. 1356 efter kort inbördeskrig blir Magnus tvingad att samregera med Erik.  Deras samregerande blir kortvarigt. Erik, hans drottning och nyfödde son dör redan sommaren 1359 i en pestepidemi. Fadern Magnus och hans drottning Blanka anklagas dock för giftmord.

Att Erik var med i uppror mot fadern beror på missnöje med att den yngre brodern redan fått börja regera i grannlandet. Håkan och fadern kommer i en kort konflikt 1362 och Magnus hålls fången en tid. Håkan erkänns vid Mora stenar som konung. Detta är sista gången Sverige samregeras av två monarker. Stormännen insätter då Magnus svåger Albrekt som kung. I det krig som följer blir Magnus tillfångatagen efter slaget vid Gate 1365. Han friges 1371. Håkan tvingas betala 12000 mark silver. Magnus beger sig till Norge och avlider efter ett skeppsbrott 1374. Bjälboätten/folkungaätten lyckas i början under de starka regenterna Birger Jarl och Magnus Ladulås stärka kungamakten. Sverige går från en federation av landskap till ett mer centraliserat styre. Uppror slås ner och kyrkans samarbete med kungamakten utökas.Birger och hans konflikter med sina bröder ökar inte kungamakten. Den långa förmyndarperiod som följer försvagar den ytterligare. Magnus lyckas förvisso stärka kungamakten genom införandet av landslagen. Men hans stora problem med ekonomi, uppror stött av ingen mindre än den heliga Birgitta, krig med Danmark och inte minst digerdöden som sveper bort 25-50% av folket ställer honom inför omöjliga uppgifter.

I Sverige blir hans minne mörkt. Medan han i Norge får hedersnamnet den gode.Birgitta beskyller honom för att vara homosexuell och Magnus öknamn Magnus Smek lever vidare in i modern tid.  Perioden 1250-1365 börjar med ökande kungamakt men slutar med nederlag både för ätten som kungaämbetet.

 Albrekts tid

Albrekt blir kung. Men tvingas avge den första konungaförsäkran i svensk historia. Han får stark begränsad makt. Den mäktige drotsen Bo Jonsson Grip blir den verklige makthavaren.

1375 och 1378 får Albrekt finna sig i inskränkningar av sin makt. Han bli förvisso hertig av Mecklenburg året därpå bara för att åter tvingas avstå det lilla av återstående makten 1383.

När Bo Jonsson avlider 1386 gör Albrekt ett försök att återta makten i landet. Men stormännen inkallar då Margareta, Håkan Magnussons änka som Sveriges fullmäktiga fru och husbonde. Utanför Falköping möts Albrekts här mot en förenad svensk-dansk-norsk här. Albrekt blir tillfångatagen. Hans anhängare fortsätter strida fram till 1408. Albrekt blir förvisso redan frigiven 1398 men lyckas aldrig återfå makt i Sverige. Han avlider 1412.

Albrekt av Mecklenburgs tid är en lågvattenperiod för den svenska kungamakten. Märkligt nog börjar tre kronor användas som symbol för det svenska riket. Albrekt tros ligga bakom införandet av denna symbol som används än idag.

 Unionstiden, kungar och riksföreståndare

Lika misslyckad som Albrekts tid har varit lika lyckad blir Margaretas. Margareta Valdemarsdotters politiska karriär börjar då hennes make den norsk/svenske kungen Håkan Magnusson dör och hon blir förmyndare åt sonen Olof. Olof blir styrande kung i Danmark och Norge 1385, men avlider två och ett halvt år senare. Margareta som redan under Håkans tid en period varit svensk drottning tar makten. Hennes adoptivson Erik blir tronföljare. Hans väljs och kröns till kung i Kalmar 1396 men det blir Margareta som är verklige regenten. Margareta har en stark ställning inom unionen som tillkommer. Det är redan från början tänkt att unionen mellan de tre länderna ska vara permanent. Även om Albrekts anhängare, de så kallade vitaliebröderna fortsätter strida så sitter Margareta och Erik säkra vid makten. Inga hot finns då Erik tar över när Margareta avlider 1412.

De första åren av Erik av Pommerns tid fungerar fortfarande unionen. Men uppror utbryter.Dels har Erik liksom sin företrädare på tronen tillsatt utländska fogdar. Detta för att förhindra att fogdarna är mer lojala mot sina underlydande än mot unionsmonarken. Dels för att en främmande fogde har svårt att tillskansa sig makt utan monarkens medgivande.

Detta ogillas. Eriks krig mot Hansan leder till försämrade tider för folk men framförallt i Bergslagen där man är beroende av att handeln kan fortsätta. Missnöjet slår ut i uppror 1434. Ledare för upproret är frälsemannen Engelbrekt Engelbrektsson. Erik avsätts. Engelbrekt blir svensk rikshövitsman men man bryter inte med unionstanken. När Engelbrekt mördas 1436 blir det förlikning senare på hösten och Erik erkänns åter som kung av Sverige. Motsättningarna lever kvar och 1439 avsätts Erik av Pommern igen. Redan året därpå blir högadelsmannen Karl Knutsson svensk riksföreståndare. Den förste i svensk historia som innehar denna titel. Karl hade tillhört de som anslutit sig till upproret några år tidigare och tillsammans med Engelbrekt varit ledare. Eriks avsätts även i Danmark och senare Norge. Han håller dock Gotland några år och för en sjörövartillvaro mot skepp från unionen.

Ny kung i Danmark blir Kristofer av Bayern, släkt på mödernet med Erik. Kristofer har lovat Karl Knutsson titlar och län och blir kung även i Sverige. Han får dock ange en konungaförsäkran som kraftigt inskränker hans makt. 1442 går Norge åter med i unionen efter att i det längsta hållit på Erik av Pommern. Redan 1448 avlider Kristofer i Helsingborg. Under hans tid tillkommer en ny lag, den så kallade Kristofers landslag. Dessa år 1440-1448 är Kalmarunionens fredliga år. Missväxt pågår i flera år och Karl Knutsson och hans anhängare lyckas skylla detta på kungen!

En kort tid mellan Kristofers död och Karls val till kung är bröderna Bengt och Nils Jönsson (Oxenstierna) riksföreståndare. Rädsla finns att ätten som senare tar sig namnet Oxenstierna ska få för mycket makt underlättar valet av Karl som kung. Bröderna dör båda omkring 1449-1450. Karl Knutsson övertar makten efter sin företrädares död och unionen upphör i praktiken. Krig mellan länderna pågår. Karl lyckas en kort tid erkännas som kung även i Norge men måste dra sig tillbaka. Försök till att förbättra kronans ekonomi genom indragningar av gods som donerats till kyrkan leder till konflikt. Uppror utbryter lett av ovannämnde Bengt Jönssons son ärkebiskopen Jöns Bengtsson och Erik Axelsson (Tott). Karl fördrivs och flyr till Polen.

Kung sedan 1448 i Danmark och sedan 1449 i Norge är Kristian av Oldenburg. Han hyllas nu 1457 som kung i Sverige och krönes i Uppsala. Kristian är gift med sin föregångare Kristofers änka Dorotea som nu åter blir svensk drottning. Unionen består fram till 1464. Då Kristian vill höja skatterna i Sverige för att ha råd med sina krig nere i Holstein vägrar ärkebiskopen stödja kungen och han fängslas. Uppror utbryter. Ledare är biskopen av Linköping Kettil Karlsson (Vasa). Karl Knutsson återkallas till Sverige och blir åter kung. Men efter ca ett halvt år har det blivit konflikt mellan den nygamle kungen och biskopen. Karl tvingas fly igen. Kettil Karlsson är från slutet av 1464 till augusti året därefter riksföreståndare då han dör i böldpest. Ärkebiskopen som nu är frigiven tar nu åter över som regent i Sverige. Erik Axelsson som under konflikten varit lojal mot Kristian störtar Jöns Bengtsson och återkallar Karl.  Karl är svensk kung för sista gången 1467-1470. Ärkebiskopen har avlidit 1467.

När Karl dör tar hans släkting Sten Sture den äldre över, även om ett vist motstånd finns hos vissa stormän. Kristian försöker återta makten men besegras vid slaget vid Brunkeberg 1471. Kristian som själv såras i slaget lyckas aldrig återfå makten i Sverige. Han avlider 1481.Sten Sture regerar och grundar 1477 Uppsala universitet. Kristians son Hans tar över i unionsländerna efter faderns död 1481 och anser sig ha rätt till Sverige.  1483 erkänner svenska rådet Hans rätt till kronan men riksföreståndaren förhindrar att Hans blir kung. Konflikten mellan länderna består. Hans får hjälp av moskoviterna i öst. Krig pågår i Finland under många år. Missnöje med Stens Stures politik gör att Hans vågar sig på att anfalla. Kriget går bra för anhängarna av unionen. Sten Sture lämnar över makten till Hans som kröns till kung i Stockholm. Sten Sture blir rikshovmästare och styr Finland som län.

Hans blir av med makten igen 1501 då han avsätts. Sten Sture återtar makten men avlider 1503. Svante Nilsson tar över. Den nye riksföreståndaren regerar fram till 1512. Konflikten med Danmark fortsätter. Kristian avlider 1513 och Svante Nilsson i slutet av 1512. Ett kort tag är unionsvännen Erik Trolle riksföreståndare men tvingas bort av Svantes son Sten. Sten tar namnet Sture för att lättare förknippas med Sten Sture den äldre.

När Hans dött tar hans son Kristian II över. Under den korta tid som Hans var kung av Sverige blev Kristian vald till tronföljare. Kristian invaderar Sverige och Sten Sture den yngre såras dödligt vid slaget på Åsundens is. Hans änka Kristina Gyllenstierna fortsätter dock kampen. Kristian belägrar Stockholm och Kristina tvingas ge upp. Kristian låter sedan avrätta efter att ha krönts till kung sturarnas anhängare. Händelsen som blir känd som ”Stockholms blodbad” blir början till slutet för Kalmarunionen. En av de avrättade, Erik Karlssons son Gustav startar nu uppror. Även missnöje med Kristian II politik i Danmark gör att han avsätts som kung även där. Kristian avlider efter att ha suttit i fängelse i 28 år.

Kungamakten i unionens början är stark. Men sedan 1430-talet lyckas ingen kung få någon stark position i Sverige. Danmark och Norge däremot håller samman fram till 1814. Alla försök att stärka kungamakten vare sig det är unionsmonarkin eller Karl Knutssons mer nationella regim lyckas. Riksföreståndarskapet blir i Sverige det mest vanliga styret. Kristian II sista stora försök att hävda unionen leder till dess fall.

Olof skötkonungs mynt

Olof Skötkonungs mynt. Kan vara den första kända symbolen för kungamakten.

Karl Sverkerssons sigill

Karl Sverkerssons sigill, äldsta bevarade sigillet som en svensk kung använt.

Margareta unionsdrottningens grav

Uniondrottningen Margaretas porträtt från hennes grav.

Karl Knutssons sigill

Karl Knutsson var den förste att använda det riksvapen som ännu idag använts. Tre kronor för Svealand, ”Folkungalejonet” för Götaland, i mitten den regerande ättens vapen, i detta fall Bondes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s