Den trettonde mars var förr en dag som firades i Bohuslän med så kallad barfotaspringning. I andra landskap som exempelvis Västergötland och Värmland har man förlagt seden till Bebådelsedagen den 25 mars. Men varför då springa utan strumpor och skor? Troligen ligger bakom seden dels en fruktbarhetsrit som kan ha rötterna i hednisk tid. Man kommer närmare naturen och både får kraft av den och ger den kraft. En annan teori är att bakom seden kan vara en katolsk botsed. Att gå barfota när man vill göra bot lever fortfarande kvar hos de påvetrogna. Hur många varv man ska springa eller hur långt finns det olika uppgifter om. Men syftet är att öka växandet och välståndet. Sedan kan det ju också helt enkelt vara så att man nu när det blir varmare tider inte behöver ha skodon i lika stor utsträckning som förut.