Våldtäkter och islam

Tyskland ska reformera sin våldtäktslag. Det är bra tycker IKF. En av anledningarna till skärpning av lagen är att många tyska kvinnor utsattes för sexuella trakasserier vid årsskiftet. Och vilka låg bakom detta? Jo flyktingar som tror på islam. Om denna religion försvann så borde rimligtvis våldtäkterna i världen minska?

Några enkla rader

Vår blogg, bloggar på. Eller vad ska man säga? Målet i år är att ha minst ett inlägg varje dag. Hitintills så har det gott bra, 377 inlägg och i år har vi 30 840 besök på bloggen. Mer och mer människor utanför Norden läser bloggen, främst då artiklarna som är på engelska. Men en och annan verkar använda olika översättningsprogram.

En av våra medlemmar i Dalarna har önskat få våra informationsbrev sända separat. Det nekar vi till. Vi kan inte ta hänsyn till enskilda önskemål hur som helst.

Förra året lyckades föreningen ha minst en sammankomst varje månad. Det har inte blivit så i år. Några medlemmar har besökt Gamla Uppsala. Men vill någon anordna någoting så går det bra. Men många arbetar, andra har redan uppbokade semestrar med familjen och vi får väl hoppas på en bra höst så att fler kan vara med. Vist borde vi väl kunna göra en Stockholmsresa även i år?

Ny skrift kommer i augusti!

Henrik Andersson, ordförande

Biafra babies, berättelsen om svenska frivilliga i ett afrikanskt inbördeskrig!

Biafrakriget var uppmärksammat på sin tid. Särskilt i Sverige, anledningen var förstås att en svensk frivilligstyrka fanns och slogs på Biafras sida.

Nigeria blev självständigt 1960. Men motsättningar fanns inom landet. Politiska oroligheter fanns och 1967 i maj utropade Odumegwu Ojukwu staten Biafra i östra Nigeria. Det nya landet var redan försatt i blockad av Nigeria och kriget utbröt sjätte juni 1967.

Under hela kriget fick Nigeria stöd från utlandet i form av pansar, artilleri, flygplan och ammunition. Biafra fick inget officiellt stöd från andra nationer, och var tvungen att tillverka ungefär hälften av vapen som används lokalt. De hade bara 3000 soldater när kriget bröt ut, men lyckades ändå flera framgångsrika kontringar. När kollapsen kom i början av 1970, numrerade de 30 000. I början av konflikten hade Nigeria en armé på 100 000 man.

Nigeria hade och fick, MiG-17s, Il-28, L-29 Delfins samt DC-3 och helikoptrar. Å andra sidan hade de få piloter, och det är förmodligen bara en nigeriansk pilot deltog i stridsoperationer, övriga piloter var legosoldater. Under kriget var nigerianska flygattacker riktade endast mot civila mål och hade ingen militär betydelse. Nigerias flyg sköt ner röda kors flyg om försökte föra in mat i landet. Nigeria hade planer på att svälta utbrytarrepubliken till underkastelse.

Biafran hade piloter, men mycket få flygplan. De hade två B-25 Mitchells och en B-26 Marauder, som var ur funktion. Senare fick de en annan B-26, som under oktober- december användes för nattliga räder tillsammans med B-25s och en ombyggd DC-3. B-26 och DC-3 kraschade, B-25s fångades på marken av Nigerias trupper.

Omvärlden reagerade på bilder som läckte ut. I den tidiga TV-åldern var det ganska ovanligt med bilder av svältande barn. Trots detta fick Biafra inget stöd från omvärlden. En av de som reagerade var svensken Carl Gustaf von Rosen. Han såg att Biafra var oförmögen att förvärva stridsflygplan, och tog upp idén om att använda svenska MFI-9 Minicoin med president Ojukwu. Flygplanen smugglades in i Biafra via Frankrike. Våren 1969 lyckades dessa plan komma fram till Biafra, de målades i landets färger, svart och grönt och bestyckades.

Styrkan kallades ”Biafra Babies”. Till en början hade skvadronen tre svenska piloter och tre Biafran. Namnet kom från att planen var små, men också för att påminna om de svältande barnen.

Den första attacken började på morgonen den 22 maj 1969 med en transitering över havet, följt av en attack på flygplatsen i Port Harcourt. Två dagar senare, den andra attacken var en gryning attack mot flygplatsen i Benin. Den tredje attacken, även två dagar senare, var en skymning attack mot Enugu flygplatsen via en mycket rondell kurs.

Detta höll det nigerianska flygvapnet på marken. Men efter ett tag började Nigerias flyg åter bomba Biafra. Nu började Nigerias flyg koncentrera sig på militära mål.

Den fjärde attacken var mot kraftverket i Ugheli, som var ur funktion i sex månader.

Den 30 maj, den femte attacken hade en trupp koncentration vid en by utanför Owerri. De såg aldrig något mål, trots flygledaren flög upp till 100 meter för att försöka hitta den. Vid återkomsten, märkte flygarna att de varit beskjutna, det hade dock ingen märkt.

De svenska piloterna var tvungen att återvända till Sverige, vilket innebär att endast en utbildad Biafran pilot i flygvapnet. Under juli gjorde en annan svensk honom sällskap under 21 attacker.

I augusti startade en pilotutbildning i Biafra under von Rosen ledning och med en lärare i svenska. Senare, i september, piloter tränas utomlands. Då man insåg att inga nya plan skulle komma återkallades de biafrikanska piloterna hem igen. 12 T-6s hade köpts, men de var alla i dåligt skick, så att bara fyra kunde göras för att flyga. Under transport till Biafra gick två förlorade. De återstående två användes tillsammans med MFI-9s, varav totalt nio var i tjänst. Under senare delen av kriget, förlorades två MFI-9s.

Normal taktik var till att börja med att attackera med 4-5 flygplan åt gången. Enheten hölls tillsammans närmar sig målet, med en separation av 50 meter eller mindre, som en större separation skulle leda till förlust av visuell kontakt mellan flygplanet. Den mycket låga flyghöjd var nödvändigt för att undvika att bli beskjutna, både över fienden och eget territorium, konstaterades. Radiotystnad beordrades utom under själva attacken, när målinformation skulle föras vidare.

Taktiken för att säkerställa att ett valt mål förstördes innan eventuella återstående raketer användes på andra mål antogs. Raketerna var bara två. Pansarvärnsraketer valdes eftersom det beslutades att alla attacker främst skulle vara anti-materiel, och endast militära mål attackerades. Attackerna var mest effektiva vid gryning och skymning.

Många flygplan drabbades av finkalibrig eld, men lyckades att återvända med så många som 12 träffar. användandet av planen var nära 100 % trots detta. Högst tre attacker per dag genomfördes.

Men kriget vanns av Nigeria. Utbrytarna fick aldrig stöd från omvärlden och Nigeria hade ingen tanke på att släppa det oljerika området. 13 januari 1970 kapitulerade Biafra som åter blev en del av Nigeria. Presidenten Ojukwu gick i landsflykt. Kanske dog så många som tre miljoner människor i kriget.

En av svenskarna, Gunnar Haglund gav 1988 ut boken ”Gerillapilot i Biafra”.

Biafras flagga.

Karta över Biafra.

Biafras flygvapens symbol.

Svenska piloter. von Rosen längst till höger.

Lastning av vapen. von Rosen stående med med huvudbonad.

Svensk pilot ger sig ut på uppdrag.

Haglunds bok om sina upplevelser i kriget.

Tibrandshögen
Tibrandshögen är en jordkulle som ligger på Rödön, en bit utanför Östersund, i centrala Jämtland. Själv kullen är resterna av en fornborg från slutet av 1300-talet. Borgen, som eventuellt kallats Tibrandsholm, bestod av bland annat ett stort tegeltorn och en vallgrav nedanför kullen. Den tillhörde den danske fogden Tibrand. Han var troligen en del av Vitaliebröderna – ett brödraskap av sjörövare som beskattade handel som en kriminell kartell. Borgen var helt enkelt till för att kontrollera området runt Frösön och Storsjön och för att iaktta transporterna från Norge till Jämtland och vise versa (Jämtland tillhörde Norge på den här tiden). Den dåvarande unionsdrottning Margareta bekämpade Vitaliebröderna. Enligt sägnen dödades Tibrand av jämtarna en juldagsmorgon vid närliggande Ås kyrka. Tibrand ska ha varit girig och elak. Enligt en annan sägnen så ska borgen ha bränts ned och kanske blev Tibrand innebränd?

Den enda samtida benämningen av borgen är ett bevarat brev utfärdat av drottning Margareta som befaller att den ska rivas. Brevet är från år 1402 och borgen revs troligen i samma veva. Borgen omnämns även vid några tillfällen på 1600-talet, i form av nedtecknade sägner.

Området kring Tibrandshögen är rikt på historia. Man har hittat fornlämningar från bronsåldern, järnåldern och vikingatiden. Redan på 300-talet låg det en gård nedanför kullen. På 1600-talet, under de dansk-svenska krigen, låg där ett soldatläger och en avrättningsplats. Idag är det ett välbesökt naturområde.

/L

USA har som alla vet nationaldag den fjärde juli. Men få vet att Sverige var landet nummer två som erkände den nya staten. Första landet var Frankrike och Sverige som var allierat med Frankrike blev tvåa. Bra, eller dåligt? Det kan diskuteras, eller hur?

Jan Björklund: Män från Mellanöstern har värderingar från 1800-talet!

Vår kommentar är: Nej du Björklund, de har inte värderingar från 1800-talet. Det var under det århundradet som man började ifrågasätta monoteismen. Männen från Mellanöstern som till övervägande delen är muslimer har en primitiv människosyn som har rötterna i islam. Denna religion kom till långt innan det sekel Björklund talar om.

Men ärligt, ärade läsare, inte är Björklunds uttalande något nytt? Lägg ner monoteismen, i detta fall islam, så löser sig allting av sig självt.

 Nej till islam är detsamma som nej till dålig människosyn.

87 personer besökte Nordiska Asa-Samfundets blot midsommarafton 2016. Det får anses vara ett bra resultat. Nu är asatron tillbaka. Monoteismen är inte längre norm då det gäller religion. För vidare information: https://www.facebook.com/asasamfundet/

Några medlemmar firad midsommar vid Gamla Uppsala.  Gudarna var med dem,  ty vädret var vackert. Här kommer några bilder från Gamla Uppsala midsommar 2016 ayps.

Slaget vid Somme

1916 var första världskriget inne på sitt andra år, inga avgöranden hade gjorts. Ententens länder, Storbritannien, Frankrike, Italien, Ryssland samt några andra stater hade sedan slutet av år 1915 bestämt att nästa år skulle gemensamma offensiver göras för att vinna över centralmakterna. Britternas bidrag till dessa offensiver var att sommaren 1916 gå till offensiv, men också att avlasta sina franska vapenbröder. Dessa höll på att strida i det som senare skulle få namnet slaget vid Verdun. Britterna bestämde att de skulle sätta in sitt anfall vid Somme. Britterna fick hjälp av franska trupper. I norra Frankrike, i provinsen Somme som är uppkallade efter floden Somme valde britter och fransmän att gå till attack första juli 1916. Överbefälhavare på ententens, det vill säga britternas och fransmännens sida var Douglas Haig. Planen var att britter och fransmän skulle anfalla efter en tids bombardemang av de tyska ställningarna. Så skedde, men artillerielden förvarnade tyskarna. Tyskarna med sina välbyggda skyddsrum satt säkra i sina ställningar och inväntade fiendens anfall.  När soldaterna under Haigs befäl anföll första juli blev resultatet förödande. Den största förlusten i brittisk krigshistoria skedde vid Somme denna slagets första dag. 57 470 man, av vilka 19 240 dog gör första juli 1916 till en svart dag i brittisk historia. Många fransmän stupade också, men deras förluster var ändå mindre. Fransmännen hade också lite mer framgång än sina förbundna. Det finns skildringar av slagets första dag då tyskarna slutar skjuta på de anfallande britterna då de märker att de är slagna. Haig gav dock kommentaren att ”han inte tyckte det var så farligt”. Med tanke på hur många man som var med och hur stor fronten var kan det kanske finnas någon logik i det uttalandet, men Haig var i linjerna bakom slaget och såg aldrig slakten med egna ögon. 13 brittiska divisoner sattes in första juli tillsammans med fem franska, ledda av Ferdinand Foch. Lite mer än 10 divisoner hade tyskarna på sin sida. Tyskarnas högsta befälhavare var kronprins Rupprecht av Bayern, Max von Gallwitz och Fritz von Below.

Karta över Somme första juli 1916.

Britterna anfaller första juli 1916.

Striderna fortstatte och skulle hålla på i omkring 4½ månader. Den 18 november anges i historieböckerna som slagets sista dag. I slagets slutskede använde britterna för första gången stridsvagnar, men de fick ingen omedelbar effekt på krigföringen. Vem vann då slaget? Britter och fransmän gjorde några få framgångar då det gällde att erövra territorium. Men tyskarna byggde upp nya skyttegravslinjer som var än mer svårintagliga. Då britter och fransmännens förluster var större var priset för några kilometers landvinning allt för högt.

Med en total förlust i döda och sårade på över en miljon man räknas slaget vid Somme som det största slaget i världshistorien.

En stupad tysk soldat. 

Låt britterna lämna EU!

Brexit

I Sverige hyllar vänstern britternas beslut att lämna EU. I Storbritannien har det utbrutit kravaller då vänsteranhängare kräver att landet stannar i unionen. Dessa vänsteranhängare säger sig vara emot nationalism. I Skottland tar nationalister och funderar på att bryta sig ur unionen med England och Wales. Anledningen är att skottarna är mer positiva till EU än engelsmännen. Här i Sverige jublar nationalister från ”kulturnationalisterna” inom sverigedemokraterna och det ”rasnationella” nordiska motståndsrörelsen”.

EU är verkligen ett konstigt projekt som har belackare och supporters inom alla led. Britterna röstade för att lämna den europeiska unionen. Gott så, vill man inte vara med i något överstatligt ja då ska man heller inte vara det. En union som är till för att skydda och verka demokratins ideal kan inte vara hur odemokratiskt som helst. Medierapporteringen om brexit har varit övervägande kritiskt i svenska medier. Men om ett land ska rösta för eller emot så kan väl inte svenska medier bestämma att för och emot ska betyda rätt eller fel? Det verkar som fel sida vann enligt den svenska massmedian. Storbritannien har väl förresten lika eller i vissa fall mer demokratiska traditioner än vad Sverige har?

De flesta i drottning Elizabeth II rike har varit missnöjda med unionen. Nu har de valt att gå ur. Det gamla brittiska imperiet finns inte mer, men britterna vill heller inte bli medlemmar i en slags Europas förenta stater. Både motståndare som anhängare till EU borde faktiskt vara glada. Storbritannien har alltid varit en motsträvig partner inom EU. Nu slipper EU denna struliga och truliga medlem. En slimmad union är bättre borde man tycka. Vi som är emot EU och dess stormaktsambitioner har ännu mer skäl att vara glada. Om britterna kan, ja då kan vi också!

Henrik Andersson

Denna insändare publicerades också på Skaraborgs allehandas hemsida. Då har raderna om sverigedemokraterna och nordiska motståndsrörelsen tagits bort. http://www.sla.se