Slaven utan herre: Ett angrepp på kulturkristendomens hyckleri
I dagens Sverige kryllar det av människor som bröstar upp sig och kallar sig ”sekulära”, ”ateister” eller ”moderna humanister”. De tror att de är fria för att de har slutat gå i kyrkan. Men de lurar ingen utom sig själva. Sanningen är att de är kulturkristna – slavar som bär kvar bojorna långt efter att herren har dött.
Som asatroende ser jag er för vad ni faktiskt är: Hycklare som förkastar den kristne guden men klamrar er fast vid hans giftiga moral.
Ni bär på en död guds skuld
Ni säger att ni inte tror på synd, men ni dryper av skuld. Ni har bytt ut arvsynden mot en modern variant där ni ständigt ska be om ursäkt för er existens, för er historia och för er framgång. Ni hatar styrka och föraktar ära, precis som de första kristna slavarna gjorde för att trösta sig i sin egen uselhet. Att vara kulturkristen är att vara en feg människa som inte vågar tänka tanken fullt ut. Om ni har kastat ut den kristna guden, varför behåller ni då hans slavmoral? Varför hyllar ni fortfarande ödmjukhet som en dygd och förlåtelse som en lag? I den gamla moralen är ödmjukhet bara ett annat ord för underkastelse, och förlåtelse utan upprättelse är ren och skär svaghet.
Svaghet är inte en dygd
Våra förfäder visste att en man eller kvinna mäts efter sin ära och sin duglighet. Oden kräver inte din ödmjukhet – han kräver din vishet och din kampvilja. Tor kräver inte att du vänder andra kinden till – han kräver att du krossar det som hotar din ätt.
Men ni, ni kulturkristna, ni gör er medvetet svaga. Ni har byggt ett samhälle där den som lider mest har högst status, och där den som är starkast ska skämmas. Ni är som hundar som har lärt sig att älska kopplet. Ni hyllar en moral som uppmanar till självutplåning och kallar det för ”humanism”. Det är inte humanism, det är en långsam död.
Misstrons skärpa
Oden lärde oss att misstro den som talar vackert men handlar falskt. När vi ser era politiker och era moralkärringar, oavsett om de bär kors eller partimärken, ser vi samma mönster. De predikar förlåtelse och universell kärlek samtidigt som de förråder sitt eget folk och sin egen ära. En sann hedning ser igenom er. Vi vet att varken Sverigedemokraterna, med sitt klamrande vid det kristna kulturarvet, eller Miljöpartisterna, med sin sekulära domedagsprofetia och skuldfetischism, har något att erbjuda en fri människa. De är båda grenar på samma ruttna kristna träd.
Välj sida: Herren eller Äran
Det är dags att välja. Om ni vill vara kristna, gå då tillbaka till kyrkan och kryp på era knän. Men om ni påstår er vara fria, då måste ni ha modet att kasta bort den kristna moralen i sin helhet. Sluta lek ”sekulär” när ni i själva verket bara är kristna som är för fega för att erkänna det.
Vi asatroende har kastat av oss bojorna. Vi behöver ingen förlåtelse, för vi bär inte på någon skuld. Vi söker inte nåd, vi söker ära. Vi vänder inte andra kinden till – vi står upprätt.
Världen tillhör de dugliga, inte de ödmjuka. Det är dags att ni kulturkristna inser att ni inte är fria. Ni är bara slavar som har glömt bort namnet på er ägare.
Ideell Kulturkamp 