Kanske var Jesus sin tids Staffan Hildebrand? Man som är lite knepig och ses som konstig av samhället men säger sig förstå ungdomar, ”låt barnen komma till mig” och samlar ihop något slags kollektiv där han den lite äldre mannen tar hand om lite yngre män, ja kanske rentav pojkar. Han ser dem, hör dem och säger sig förstå dem. Men det slutar inte bra. I detta svartsjukedrama med tretton inblandade där alla slåss om Jesus gunst slutar på Golgata. Kanske fick Judas nog när han insett att han utnyttjas? Det var inte någon oskyldig person som fick spik i hand och fot utan en snuskus!

Sedan vill vi vänligen men bestämt påpeka att vi bara diskuterar med de som har samma värdegrund som vi själva. Ni andra tråkar bara ut oss!

Jesus hade kanske trivs rätt bra i Stockholm på 80-talet?

Elias Lönnrot

I det svenska rikets östra del Finland föddes i landskapet Nyland 1802 den nionde april en gosse som fick förnamnet Elias. Av paret Lönnrots sju barn var han det fjärde. Man kan tro att svenska var modersmålet i familjen Lönnrot men det var finskan. Fattigt var det och inte blev det väl bättre av att det utbröt krig när den lille var sex år gammal. Det krig som förde Finland från Sverige. Men lille Elias hade läshuvud och lyckades i femårsåldern lära sig läsa. Föräldrarna var förståndiga och insåg att hur fattiga de än var så skulle de försöka ge sonen en utbildning. Utbildningen blev det fart på först när sonen var 12 år gammal då han började studera först i Ekenäs men senare också vid Åbo. Studierna fick ställas in i perioder på grund av dålig ekonomi. 1820 lyckades då unge Lönnrot ta sin gymnasieexamen i staden Borgå. Två år senare blev det studier vid universitetet i Åbo.

Bland de som studerade var bland annat Johan Ludvig Runeberg och Johan Vilhelm Snellman också de viktiga för den finländska litteraturen. Främst studerades det filosofi men även medicin. Sistnämnda skedde i Helsingfors. Studierna var avklarade 1832 då Lönnrot fyllt trettio år. Under sina ferier brukade Lönnrot försörja sig som informator. Året innan hade han som läkarelev fått vara med och bekämpa en koleraepidemi som drabbat Finland. Lönnrot flyttade till östra delen av storfurstendömet närmare bestämt Kajaani 1833eller som man sa på svenska Kajana. Även läkare kan bli sjuka och Lönnrot insjuknade i tyfus. Rykten uppkom att han avlidit. I juli 1849 gifte sig Lönnrot med Maria Piponius i juli, Av alla de fem barn som föddes i äktenskapet dog de med undantag unga. Endast mellandottern Ida Karolina blev vuxen. Fru Lönnrot avled i tuberkulos 1868.

Men det är inte som läkare Lönnrot gjort sig ett namn. Som ung student fick han en dikt publicerad. I tidningen Åbo underrättelser. Lönnrot hade börjat intressera sig för den folkdiktningen och dess sagor och sägner. Hans examens arbete hette De Väinämöine, priscorum Fennorum numine. När han valde medicinarens bana blev hans doktorsarbete med titeln om finnarnas magiska medicin. Resorna i östra delen av Finland för att uppteckna sånger och sägner började Lönnrot med redan som student. Resor gjordes när han var läkare och i perioder då han var tjänstledig. Sångerna eller runorna sammanställdes och utgavs 1835. Ett arbete som kallats systern till Kalevala kom fem år senare och fick namnet Kanteletar.

Ett annat arbete viktig också på sitt sätt var Finskt-svenskt lexikon som slutfördes 1880 efter tretton års arbete. Omkring 200 000 ord upptar detta lexikon och blev i nästan hundra år ett standardverk inom språkforskningen. Vidare var Lönnrot med och grundade Finska litteratursällskapet redan 1831. Lönnrots arbeten räknas bland de viktigaste verken för den finska identiteten och dess språk. Lönnrots verk uppmärksammades och ärades. Han fick flytta till huvudstaden blev professor och kansliråd. Från svensk sida hedrades han med Nordstjärneorden. Elias Lönnrot avled nittonde mars 1884.

Finlands namn

Den döende sol hon sjunker skön
I vikarnas vackra vatten;
Ett skimmer af guld sig bredt kring ön,
Och lundarne hålla sin aftonbön,
Och månen går upp i natten.

Kring kullar och äng, i lek och sång,
De unga skaror sig närma;
De känna ej sorg, ej svek, ej tvång,
De svärma, de ock, engång, engång
Som himmelens fåglar svärma.

Men hastigt vid hornets höga bud
De väldiga sorl bli stumma;
Man kunde förnimma vågens ljud
Och skogens hviskande bön till Gud
Och sucken af ängens blomma.

I täta lederna står en man,
Hans ord äro ädla, rika.
En mäktig lösen förkunnar han,
Ett blixtrande ursprungsord han fann,
För hvilket töcknena vika.

Det ordet smälter hvart hjertas snö,
Som sol öfver vinterblida;
Det susar friskt öfver land och sjö.
Hvem ville ej för det ordet dö
Och lefva, älska och strida!

Och lyssnande ljudlös skaran står
Med blottade hufvun alla.
Det klappande hjertat mäktigt slår;
Från kinden smyger sig tyst en tår,
Osedd till marken att falla.

Så går det susande ord förbi.
Då hörs kring slätterna ljunga
Ett enda omätligt jubelskri,
Och hornen stämma så stolt deri:
»Vårt land, vårt land» de besjunga.

Och vill du veta det starka namn,
Som går kring kullar och sjöar,
Som ljuder fjerran ur skogens famn,
Ur klippans mossa, ur vågens hamn,
Från stränder, vikar och öar;

Välan, i ditt väsens djup det skrif
Till lefnadens afton sena!
Alltintill döden det trogen blif,
Och gif ditt hjerta, ditt blod, ditt lif
För Finland, Finland allena!

Din moders namn det, o yngling, är,
Det käraste bland de kära.
Hon gaf dig lifvet; hon det begär;
Se, dagen slocknar; — o yngling, svär
Att skydda din moders ära!

Den döende sol, som sjunker skön
I vikarnas vackra vatten,
Hon tager din ed, hon hör din bön.
O att hon må se din kärleks lön,
När vikit engång har natten!

(Zachris Topelius)

IKF uppmärksammar att sjätte december är Finlands nationaldag. Leve Finland!

Sven är namnet i almanackan för den femte december. I nuhednisk tid så sänder IKF en hyllning till den siste hedniske kungen kallad Blot-Sven. Men vi hedrar alla hedningar som stupat i kampen mot kristendomen denna dag! Vi ses i Valhall kamrater! Hell Blot-Sven!

Den första söndagen i julmånanden sänder vi en tanke till Sol och Glen, våra hedniska förfäders solgudomligheter. Vintern och julen må vara en kall och mörk tid. Men julen är också en ljusets högtid och solen bör äras av alla sanna hedningar! Hell Sol! Hell Glen!

Är du hedning firar du jul. Du firar inte någonting annat i december. Du firar inte ljusfest, vinterfest eller något annat. Du firar jul inte någon ”helg” även om man sagt ”god helg” även i äldre tider men då som en synonym till julen, inte som idag som ett alternativ till julen. Hedningar i Norden dyrkar Oden. Oden, Jolner är denne guds stora högtid. Man visar Allfadern respekt genom att fira jul och ära honom!

Asatron erkänns som religion i Sverige så det finns ingen som kan tvinga dig att fira någonting annat. Må Oden vara med er ni som firar jul!

HLIN SKYDDA HEDNISKA BARN FRÅN PEDOFILER OCH ANDRA ÄCKEL SOM VILL FÖRSTÖRA DERAS LIV!