Invocation to Njördhr

Njördhr, Sea-ruler, Pledge to the Aesir,

Ruler of Noatun, Harbor of ships;

God of the Vanir, rich in life and wisdom;

Husband to bold Skadhi, shining bride of the Gods;

Father of Freyr, the God no man hates;

Father of Freyja, the bright jewel of Asgard;

God of the shining, sea-bright feet.

Rich in temples and shrines you rule,

Oath-Keeper and Blood-Priest;

Hidden riches are at your hand,

God of Wealth-Bestowal.

God of Ships, Voyage-Blesser,

Master of the Winds and Sea;

Blesser of the Ocean-Harvest,

The gift of the Double-Kingdom.

Come in the Dawn, the birth of Summer;

Bless us with your smiling glance;

Remind us of wisdom that lurks in the sunshine –

Heart-true laughter, unconquered life,

Love that preserves and joy that surpasses.

Let the ice-shackles fall from our hearts

That we may dance along the sea-beach.

Vanasson! (Son of the Wane!)

Areyáss! (Island-God!)

Noatunáss! (God of Harbors!)

Blótgodhi! (Sacrificial Priest!)

Njördhr, come!

”I am Njördhr, the Sea-ruler,

Wealth-Giver and Wind-Tamer,

Wedded to Winter and Father of Spring.

The wind and sea ride under my harness;

The wealth of Midgard is mine to bestow;

The rites of Asgard are under my guidance.

To me come the children of joy and power,

Laughing and dancing, secure in peace;

I warm the blood of life.”

Alice Karlsdóttir

Katolska fältherrar del II: Albrecht von Wallenstein

En gång i tiden innan historieämnet försummades på 1950-talet ansågs Sveriges inbladning i det krig som fick namnet det trettiåriga vara något av nationens höjdpunkt. Lejonet från Norden, Gustav Adolf den store och hans ingripande i kriget 1630-1632 var kan man säga Sveriges viktigaste insats i Europas politiska historia. En bieffekt av detta var att man också förväntades veta namnen på kungens fiender och Tilly, Pappenheim och Wallenstein var något man förväntades känna till.

Albrecht Wenzel Eusebius von Wallenstein föddes de 14 september 1583. Familjen var protestantisk. Föräldrarna, Vilém och Markéta var tjecker. Fader dog 1595, modern hade dött två år innan. En morbror tog hand om den föräldralöse unge mannen och satte honom i skola. Utbildningen ändades med en längre resa i Tyska riket, men också i Frankrike och Italien. Som så många andra adelsmän sökte sig Wallenstein till kriget. Han tog tjänst hos Giorgio Basta, en härförare som stred för kejsaren mot turkarna. 1604-1606 var Wallenstein i krig innan freden slöts. Wallenstein hade nu konverterat till katolicismen. Några år gick, Wallenstein var en tid kammarherre hos kejsare Mattias. 1609 gifte sig Wallenstein med en änka vid namn Lucretia. Hon nämns som mycket äldre i en del litteratur men hon var bara tre år yngre än den nye maken. Lucretia var dock mycket rik och Wallenstein blev nu vid 25 års ålder en av de rikaste männen i riket. Äktenskapet varade tills 1614 då fru Wallenstein avled. Wallenstein använde en del av pengarna han nu hade till att sätta upp en styrka ryttare när kejsaren stred mot Venedig i en mindre konflikt 1615-1618.

När den stora konflikten utbröt 1618 ställde sig Wallenstein sig på kejsarens sida. De flesta tjecker var motståndare till kejsaren och en del av Wallensteins gods i Böhmen konfiskerades av de upproriska. Efter kejsarens seger över de upproriska kunde Wallenstein återfå sina ägor men också köpa upp och rent av att konfiskera andra områden och nu började det som senare blev Wallensteins hertigdöme Freidland ta form. Kriget fortsatte och kejsaren hade ont om pengar. Wallenstein erbjöd sig att sätta upp en här på 50 000 man utan kostnad bara han själv fick befälet. Efter ett visst motstånd från olika grupper vid hovet i Wien godkändes detta. Wallensteins armé besegrade Gábor Bethlen och hans trupper och tågade norrut. Kriget gick vidare och Danmark besegrades. Den kejserliga under Wallenstein och den ligistiska under Tilly tvingade Danmark ut ur kriget. Mecklenburg som varit i förbund med Danmark besattes och Wallenstein närde drömmen om att inte bara vara befälhavare till lands utan även till havs. En kejserlig flotta skulle buggas. Denna flotta skulle besegra holländarna men också kunna ingripa mot danskar och svenskar. Kejsaren Ferdinand II utnämnde Wallenstein till general över det baltiska och oceaniska havet.

Hitintills hade kriget gått bra för Wallenstein, men nu ändrades det. Staden Stralsund vägrade ge sig och belägrades. Danskar men även svenskar kom till stadens undsättning och fast general över det baltiska och oceaniska havet själv övertog belägringen kunde inte staden intas. En hjälpstyrka som sändes till Polen för att strida mot svenskarna lyckades inte åstadkomma någon ändring i kriget. Sverige och Polen slöt stillestånd och Gustav II Adolf började planera att gå med i kriget på allvar. En mindre framgång var att Danmark slöt fred 1629. Många av de tyska furstarna var rädda för att kejsarens makt skulle öka. För att minska kejsarens makt ansåg de att Wallenstein måste bort. Vid ett möte vid Regensburg 1630 tvingades Ferdinand II lova att avskeda Wallenstein, samtidigt som svenskarna började sitt krig i norr. Wallenstein drog sig tillbaka och skötte sina gods. det verkar som Wallenstein haft hemliga underhandlingar med svenskarna att stödja dem men svenske kungen verkade inte vara intresserad. Bakslagen för de kejserliga åren 1631 och våren året därpå gjorde att kejsaren åter tog Wallenstein i sin tjänst. På några veckor lyckades Wallenstein sätta upp en ny här och drev bor sachsarna från Böhmen. Utanför Nürnberg vid en gammal slottsruin ” die Alte-Feste” förskansade sig Wallenstein den 24 augusti. Svenskarna försökte förgäves storma fästet och gav upp den nionde september. Wallenstein drog nu sin här norrut för att tvinga Sachsen ut ur kriget. Svenskarna följde efter och de båda härarna möttes vid Lützen. Wallenstein förlorade det kända slaget men svenskarna miste sin konung.

Nu börjar sista akten i Wallensteins liv. Trots kejsaren uppmaning var hans fältherre påfallande passiv år 1633. Istället började Wallenstein bedriva underhandlingar med sachsare, svenskar och andra grupperingar. Kejsaren var missnöjd, en enda egentlig framgång hade Wallenstein detta år då han besegrade en svensk här vid slaget vid Steinau och tillfånga tog deras befälhavare en böhmare som var i svensk tjänst. Kejsaren var missnöjd med Wallenstein som åter bestämde att Wallenstein skulle få avsked. Detta bestämdes i början av 1634. Wallenstein fortsatte dock att intrigera. Varför? Troligen hade Wallenstein som mål att skapa sig ett get rike, troligen i Böhmen. Samtidigt insåg han måhända att kriget måste få något slut. Wallenstein förstod att makthavarna i Wien var misstänksamma mot honom och Wallenstein samlade sina högre officerare till ett möte i Pilsen där de förmåddes skriva under en lojalitetsförklaring till honom. När budet om detta möte kom till Wien började man allmänt se Wallenstein som en förrädare. Flera av Wallensteins närmaste män slöt sig till kejsaren och en av dem Johann von Aldringen fick order att gripa Wallenstein döde eller levande. Wallenstein flydde från Pilsen till Eger men där kommendaten bjöd in Wallenstein. Flyktingen som inte trodde att man i Eger viste om att han var på flykt accepterade detta. Men på natten då han skulle gå till sängs stormade knektar in i hans rum och en av dem, en irländsk legoknekt vid namn Walter Devereux stötte sin hillebard i Wallenstein.

Albrecht von Wallenstein var inte särskilt intresserad av religion, men däremot astrologi vilket vid denna tid ansågs vara en vetenskap. Wallenstein gifte om sig 1623 med Isabella Katharina dotter till förmögen greve. Två barn föddes men bara en av dem, en dotter överlevde till vuxen ålder. 1625 blev Wallenstein hertig av Freidland och 1627 av Mecklenburg. Egentligen hette Wallenstein Albrecht Václav Eusebius z Valdštejna då han var av tjeckisk börd. Men hans tyska namn har gjort honom känd.

Wallenstein

Wallenstein avbildad som krigsguden Mars. Takmålning från ett palats Wallenstein lät uppföra.

En insändare i Skaraborgsbygden:  Sluta prata om ”folkkyrka”!

Debatt

Under hösten har ett ord använts flitigt i pressen, ”folkkyrka”. Användarna är personer inom svenska kyrkan som hävdar att de vill ha en ”folkkyrka”. Vad de än åsyftar med det så glömmer de en sak, det finns ingen folkkyrka. Det finns ingen och det ska heller inte finnas en sådan ”folkkyrka” i dagens Sverige. Vi har religionsfrihet, svenska folket har rätt att tro på vad de vill eller inte tro alls om de föredrar det. De som talar om ”folkkyrka” tycks leva kvar i villfarelsen att det fortfarande finns en statskyrka och en officiell religion som stöds av staten. Det finns ingen sådan kyrka i dagens Sverige. Svenska kyrkan må vara det största religiösa samfundet men är inte en del av staten, den stat som ska prepresentera och tillvara ta medborgarna, folkets intresse.

I Sverige av idag finns otaliga kristna samfund samt muslimer, buddister, asatroende och ateister. Svenska kyrkan är inte deras samfund eller för den delen religion. Vi som inte är med i svenska kyrkan ska inte behöva buga oss för detta samfund eller anpassa oss efter detta samfund. Det borde också vara lovvärt att staten slutar försöka ha inflytande och kontroll över detta samfund. Statsminister Löfvén med sitt hot/löfte att ” Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.” borde genast avbrytas.” Dags att såväl politikerna som svenska kyrkan går skilda vägar och det gör man bäst om man slutar prata om en ”folkkyrka” som inte finns!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida 2017-09-13

www.skaraborgsbygden.se

Aslög

Fastän Sigurd Fafnersbane inte gifte sig med Brynhild fick de enligt sägnen en dotter. Dottern fick namnet Aslög. Efter mordet på sigurd och Brynhilds självmord började Atle, Brynhilds bror anklaga sina svågrar Gunnar och Högne för systerns död. Heimer som varit Brynhilds fosterfar tar då med sig Aslög och flyr. I en harpa förvarar han den lilla och även en del skatter. Under flykten kommer de två till ett äldre par Åke och Grima. Aslög är gömd i harpan. Paret inser att Heimer har en förmögenhet med sig och dödar honom. När de sedan undersöker harpan hittar de lilla Aslög som paret låter växa upp hos sig. Åke och Grima bor på en gård vid namn Spangereid vid Lindesnes, Norges sydligaste del.

De kallar henne Kraka och låter henne vara smutsig och göra simpla arbetsuppgifter. Flickan växer upp och när kungen Ragnar Lodbrok är ute på vikingafärd för att trösta sig, hans fru Tora Borgarhjort har nyligen avlidit. Ragnars mannar ska baka bröd och uppför en ugn. Men de får syn på Kraka som nu är en mycket vacker flicka trots smuts och trasor. Brödet bränns vid. Manskapet förebrås av Ragnar att brödet blivit förstört. Då berättar de om den vackra flickan. Ragnar blir intresserad och låter kalla henne till sig. Ragnar vill dock pröva henne och låter förklara att hon inte får komma vare sig påklädd eller naken, vare sig hungrig eller mätt, vare sig ensam eller ha sällskap. Kraka löser uppgiften. Hon kommer iklädd ett fiskenät. Hon har även ätit en vitlök och med sig har hon en hund. Vacker och intelligent är flickan som Ragnar blir förälskad i. Ragnar vill att Kraka ska följa med. Hon vägrar och låter förstå att hon först vill att han ska besegra sina fiender. Hon lovar dock att troget vänta på honom. Det sker och efter en tid kommer Ragnar tillbaka.

Innan kraka lämnade sina fosterföräldrar ska hon enligt vissa ha meddelat att hon inte tänkte skada dem trots att hon viste vad de gjort hennes fosterfar Heimer, men hon önskade att varje dag skulle bli sämre och sämre för paret och den sista dagen skulle vara den värsta. Man kan inte bråka med en kungadotter hur som helst!

Kraka följer med Ragnar och de får fyra barn. Kraka har inte nämnt något om sitt ursprung. Fyra söner får paret och de får namnen Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk och Ragnvald. En tid går och när kung Ragnar vid ett besök i Uppsala hos sin lydkonung Östen Beli övertals Ragnar att gifte sig med dennes dotter Ingeborg. Men Kraka får besked om vad som sker i Uppsala. Sigurd Fafnersbane hade lärt sig förstå fåglalåt, det vill säg han kunde höra fåglarna tala, denna egenskap verkar dottern övertagit. Fåglarna berättade att Ragnar skulle gifta sig. När Ragnvald återkom berättade Kraka att hon egentligen var dotter till Sigurd och Brynhild. För att bevisa detta sa hon att hon var havande och barnet skulle bli en son och sonen ska ha en avbild av en orm i ögat. Det stämmer och sonen får namnet Sigurd Ormiöga. Kung Östen blir inte glad av att hans dotter inte gifter sig med Ragnvald, krig utbryter, men Ragnar segrar. Kraka återtar sitt namn Aslög.

Ragnar och hans söner är mäktiga krigare. Men folk börjar påstå att sönerna är större krigare än fadern. Ragnar Lodbrok ska bevisa att så är inte fallet. Med få skepp och lite manskap ska Ragnar erövra England där kung Ella styr. Aslög försöker förmå maken att stanna hemma. Han vägrar och hon ger honom en skjorta som det är trolldom i. Hugg och stick kan inte skada den som bär skjortan.

Ragnar besegras i slaget som utkämpas mot kung Ella och hans här. Den förtrollade skjortan gör att Ragnar inte skadas men han tas tillfånga. Ragnar kastats ner i en grop fylld med ormar. Ragnar som själv en gång dödat en lindorm dör nu i gropen. Aslögs söner hämnas sedan sin fader och blir mäktiga konungar. Aslög hörs sedan inte av mer i sagorna.

Kraka

Aslög

Den oheliga alliansen!

För några årtionden dödförklarades religionen i Sverige. Den skulle dö ut och leva kvar som någon form av kulturell sedvänja. Bröllop, dop och begravningar skulle väl förmodligen ske framöver i den kristna religionen och då främst svenska kyrkans regi. Men det blev inte så. Varför kan man diskutera och anlysera, men faktum är att religionen är tillbaka. När religionen miste sitt inflytande blev det underförstått att demokratins ideal, dess värdegrund skulle ta över och ersätta det som religionen stått för. Delvis har detta skett, men då religionen återkommit så har demokratin som ”andligt ideal” gått tillbaka. Allt fler personer i Sverige är födda i länder där demokratin inte är ett sätt att leva, en livsfilosofi eller vad nu mången god demokrat oavsett färg tycker i Sverige. För många är demokrati bara ett annat ord för parlamentarism. Viktigare för många utlandsfödda och en och annan etnisk svensk som inte orkar eller kan se skillnader på riksdagens partier är religionen.

Nu har makthavarna insett att religionen är tillbaka. Vad sker då? Jo man pushar fram de religionsalternativ som anses stå de etablerade riksdagspartiernas syn på tillvaron närmast. Det alternativ som stod absolut närmast var den fraktion inom den svenska kyrkan som hyllar hbt, flyktingar och kvinnliga präster. Ska man som etnisk svensk ha religiösa funderingar och behov av andlighet ja då ska man gå i den hbt- certifierade svenska kyrkan, för den är mjuk och snäll. Helst ska prästen vara en prästinna. Mjuk snäll, inkluderade, klä sig i vitt och stå i talarstol av ljusfaner istället för predikstolen. Denna form av kristendom kommenterade teologie doktorn Ann Heberlein följande: Svenska kyrkans ledning vill inte längre leda ett kristet samfund; de vill leda en allmänetisk förening för humanistiska värderingar av banalaste slag.

Nu ska inte en polyteistisk asatroende sörja över att svensk kyrkan beter sig idiotiskt. Tvärtom, kyrkan är fylld av nyttiga idioter. Ju mer om hbt och muslimer, ju mer folk lämnar. Men som hedning bör man ändå vara på sin vakt. Makthavarna och svenska kyrkan har en ohelig allians. Ju mer den svenska ska kyrkan framhålls som ett rekommenderat alternativ då får andra samfund, men också andra religions, som exempelvis asatron svårt att hävda sig. Staten ger kyrkan mängde med pengar i dag och skolavslutningar får gärna hållas i deras lokaler. Den politisk korrekta falangen å sin sida kan be politikerna att förbjuda och diskriminera präster och annan personal som tar den traditionella kristendomen på allvar. Präster måste viga samkönade par. Präster måste samarbeta med imamer och så vidare.

Då den politisk korrekta svenska kyrkan stöds av makthavarna så finns risken att detta samfund blir en slags norm, om det inte redan är det för andra samfund, men också andra religioner. I värsta fall måste vi asatroende ha en monoteistisk religion som norm att följa.

Risken är måhända inte stor, men den finns där att en ny form av statskyrka växer fram. Vi asatroende som ogillar all form av kristendom, vi måste vara på vår vakt!

Henrik Andersson

An article from War2War: Russisches Schutzkorps

Many Russians fled when the Communists took over and Russia became the Soviet Union. A large number of emigrants came to Yugoslavia and lived in the Serbian part of the country. The Axis powers invaded Yugoslavia in 1941. In Serbia, a guerrilla war began. Those who were most successful in this war against the Germans were the Communists. Many of the Russians despised the Communist and want to fight Tito and his partisans. An anti-partisan forces rise by the exile Russians was created. Many Russian also want to fight on the Eastern front to liberate Russia from Stalin and the Bolsheviks. The unit was formed on 12 September 1941 in Belgrade. The leader for the unit was Mikhail .F. Skorodumov, however, after a conflict with the Germans he was replaced three days later and Boris A. Shteyfon take over.

The cops had five regiments, one cavalry and four infantry. From beginning the Russians was used as guard and protecting force but soon they start to fight against partisans. The Russians have good relations with the Milan Nedić pro-axis government but the relation with the Germans was not always good. Most soldiers came from Russia ore born in Serbia by Russians parents but small groups of exile Russians from Bulgaria and Hungary joined the force. Soldier from the red army who was captured by the Germans and who wish to fight against Stalin joined the Russisches Schutzkorps.

Most of the war was the Russian force in Serbia, but in the end of the war you traveled north. The commander Shteyfon die 30 may 1945 and the last day of the Russians was leaded by Anatoly I. Rogozhin. The third and last commander surrenders to the west allies in the Austrian city Klagenfurt 12 may 1945, four days after the war in Europe was over. During the war 17,090 men served in Russisches Schutzkorps. The Casualties in dead, wounded and missing was 6,709 men.

http://war2war.wordpress.com