Jag gick förbi en kyrka idag. Kyrkans torn hade på toppen ett kors. På korset fanns fäst en åskledare. Denna åskledare stack upp ovanför korset. Lite poetiskt sagt kan man säga att Tor är över korset och att de kristna fruktar honom. Denna kyrka jag passerade brann faktiskt ner på 1800-talet på grund av ett blixtnedslag.

Tor alltid starkast, Tor alltid med oss.

Henrik Andersson, ”skärtorsdagen” 2018 ayps.

De kristna tror inte på Tor, men de fruktar honom!

De som är för mångkultur måste argumentera bättre

Jag vill rikta ett stort varmt och uppriktigt tack till Edvard Hollertz för hans ledare i MT 12/4. Jag citerar: Fram tills för några år sedan var det många på båda sidor om den politiska mitten som tjusades av tanken på Sverige som en dynamisk smältdegel av kulturer – ett New York i nationsformat.

Ja, så kom äntligen en förklaring varför vi har mångkultur. Varför vi har gått från ett land där de flesta hade sina rötter i det gamla bondesamhället till ett globalt mångkulturellt samhälle där i princip alla världens folk bor och vistas.

Ja, jag anklagar inte någon, men argumenten varför vi har mångkultur samt varför vi inte får kritisera denna har varit bristfälliga, rent av obefintliga. Men varför är det så? Jag tror ärligt talat att det beror på följande:

För det första så anser anhängarna till förändringarna att det är så bra att de inte behöver förklara. Det är bra, det är positivt. Ungefär som kristna inte kan förklara varför det är bra att tro på gud. Det är så självklart.

För det andra anledning är att de flesta anhängarna umgås och rör sig i kretsar där man har samma syn på saker och ting.

För det tredje. Visionerna om det nya globala toleranta mångkulturella samhället delas inte av alla. New York nämndes, i alla polisfilmer säger de alltid. Du har rätt att hålla tyst, allt du säger kan användas emot dig. Man håller tyst för de största kritikerna är nationalister av olika färg, från sverigeblått, via svart till brunt. Att ge nationalsocialister argument är många demokrater livrädda för. Bättre då hålla tyst och bara diskutera med de som har samma värdegrund. Säger anhängarna till mångkulturen och invandring av utomeuropéer att de vill bygga upp ett nytt samhälle hör deras opponenter att de vill utrota den vita rasen och krossa nationalstaten!

Som avslutning. Året innan SD kom in i riksdagen skrev jag en insändare i en tidning. Jag skrev att de som var för mångkulturen måste argumentera bättre. Ingen, allra minst någon politiker kände sig manade att med egna ord försöka förklara och försvara sina ideal. SD kom in i riksdagen och sedan fick till och med NMR plats i två kommuner.

Henrik Andersson

Insändaren publicerades i Mariestads Tidningen 2019-04-18

I såväl Tyskland som Storbritannien lever den äldre benämningen kvar på den högtid som vi i Sverige kallar påsk. Ostern i Tyskland och Easter i Storbritannien. Namn på högtiden kommer från gudinna Ostara. Intressant nog så döpte tyskar och britter om julen till mer kristna begrepp. Däremot lät de den högtid som är den viktigaste inom den kristna mytologin få ett hedniskt namn. Påsken är den viktigaste högtiden för då dödad Jesus för att återuppstå.

I Sverige har man allt sedan andra delen av 1800-talet med andra ord för cirka 150 år sedan kommit i kontakt med Ostaras följeslagare haren. Haren, eller rättare sagt hararna som delar ut färgglada ägg heter om man översätter tyska och engelska till just Ostaras hare. Borde då inte vi hedningar i Sverige göra likadant och sluta tala om påskharen och istället kalla den för Ostaras hare?

Ett teologiskt spörsmål. Borde på påskharen kallas för ostaraharen?

Notre Dame den mest kända av alla franska kyrkor står i lågor. IKF beklagar detta. det är en viktig kulturhistorisk byggnad. Vi ogillar kristendomen men vi har respekt för kultur och konst. Vi har skrattat mycket åt att en modern och ful kyrka i Skövde rivits men det är inte samma sak. Det historiska värdet var ringa i Sankt Markus kyrkan. men Notre Dame är en viktig kulturhistorisk byggnad.

Vi hoppas dock att ingen terrorist ligger bakom eldsvådan i Paris, samt att händelsen inte leder till att fler fransmän börjar intressera sig för den katolska kristendomen.

IKF

Bibi Andersson är död

Skådespelerska Bibi Andersson har avlidit den 14 april. Hon föddes 11 november 1935 i Stockholm och döptes till Berit Elisabeth Andersson. Tidigt började hon intressera sig för skådespeleri och var i barndomen med i en teatergrupp som kallade sig Kottarna.  Bibi Andersson studerade vid Terserus teaterskola, därpå 1954–56 Dramatens elevskola. 1954-1956. Samma år och fram till 1959 var hon vid Malmö stadsteater. 1962 engagerade hon vid Uppsala stadsteater. Många teaterroller blev det, den sista gjordes 2004. Bibi Andersson var även verksam som regissör vid Dramaten. Men det är som filmskådespelerska Bibi Andersson blev känd, i Sverige som utomlands. Mest förknippad blev hon för sitt samarbete med Ingmar Bergman. Rollerna i filmerna Smultronstället, Det sjunde inseglet och Persona är nog de mest kända. Sistnämnda film fick hon en guldbagge för, den första av fyra.

Privat var hon engagerad i en hel del samhällsfrågor men också i andliga frågor. 1982 var hin med att bilda gruppen Fritänkarna som strävade efter en ny sorts andlighet. Som kuriosa kan nämnas att i den så kallade skatteaffären 1975 då Ingmar Bergman beskylldes för ekonomisk brottslighet, han frikändes, häktades Bibi Andersson ett dygn av polisen. 2009 drabbades Andersson av en svår hjärnblödning och drog sig tillbaka. Privat var hon gift tre gånger och hade en dotter.

Må hon vila i frid. Thalia vakar över henne.

Bibi Andersson i Det sjunde inseglet tillsammans med Max von Sydow. Hennes kanske mest förtjusande roll.

Bibi Andersson och liv Ullman i Persona. För sin rollprestation fick Andersson priset guldbaggen.

Filmroller     

Bilder från lekstugan (2009)

Arn – riket vid vägens slut (2008)

Arn: tempelriddaren (2007)

Bror & syster (2007)

När mörkret faller (2006)

Elina – som om jag inte fanns (2003)

Ljuset håller mig sällskap (2000)

Anna (2000)

Det blir aldrig som man tänkt sig (2000)

Längtans blåa blomma (1998)

I rollerna tre (1996)

Sjörövarfilmen & Musikbussen (1995)

Lilly (1995)

Musikbussen (1994)

Drömspel (1994)

Blank päls och starka tassar (1993)

Till Julia (1991)

Måsen (1988)

Fordringsägare (1988)

Svart gryning (1987)

Babettes gästabud (1987)

Wallenberg – historien om en hjälte (1985)

Fridas flykt (1985)

Sista leken (1984)

Exposed (1983)

Gråtvalsen (1983)

Svarta fåglar (1983)

Berget på månens baksida (1983)

Jag rodnar (1981)

Marmeladupproret (1980)

Quintet (1979)

Airport 80 – Concorde (1979)

Barnförbjudet (1979)

Ingen dans på rosor (1977)

Vårbrytning (1977)

En dåres försvarstal (1976)

Scener ur ett äktenskap (1974)

Avskedets timme (1973)

Scener ur ett äktenskap (1973)

Mannen från andra sidan (1972)

Ingmar Bergmans värld (1972)

Beröringen (1971)

Farligt återseende (1970)

Brevet till Kreml (1970)

Tänk på ett tal (1969)

En passion (1969)

Svarta palmkronor (1968)

Flickorna (1968)

Sandrews journal 1967 (1967)

Övergreppet (1967)

Ön (1966)

Duell i Diablo (1966)

Persona (1966)

Syskonbädd 1782 (1966)

Testfilm Syskonbädd 1782 Bibi Andersson, Per Oscarsson m fl (1965)

SF-journalen 1964-1965 (1965)

Juninatt (1965)

För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964)

Testfilm Juninatt (1964)

Oidentifierad Intervjuer för BBC (1964)

Dansen kring Guldbaggen (1964)

Kort är sommaren (1962)

Älskarinnan (1962)

Karneval (1961)

Lustgården (1961)

Bröllopsdagen (1960)

Djävulens öga (1960)

Den kära leken (1959)

Ansiktet (1958)

Rabies : Scener ur människolivet (1958)

Nära livet (1958)

Du är mitt äventyr (1958)

Det sjunde inseglet (1957)

Sommarnöje sökes (1957)

Herr Sleeman kommer (1957)

Smultronstället (1957)

Egen ingång (1956)

Sista paret ut (1956)

Sommarnattens leende (1955)

Flickan i regnet (1955)

Herr Arnes penningar (1954)

Din dagliga dryck (1954)

En natt på Glimmingehus (1954)

Provfilm Gerd Andersson Bibi Andersson Hästhandlarens flickor (1954)

Vingslag i natten (1953)

Dumbom (1953)

Reklamfilm Bris. Prinsessan och svinaherden (1953)

Det handlar om cyklar (1953)

Ubåt 39 (1952)

Fröken Julie (1951)