Ratatosk

Jag är den lilla gnistan av hat i det kosmiska trädet.
Mina tassar är snabba som tankar som ingen vågar tänka.
Jag springer längs ryggraden av världen, från rötter till krona,
och bär med mig giftet i en viskning, en söt och frätande dryck.
Tro inte att jag är din vän för att jag är liten och nätt
jag är det glimrande föraktet som får jättar att darra.

Jag ser örnen i toppen och ormen som tuggar på djupet.
Jag sår split mellan dem, en skörd av galla och glödande ord.
Varje skvaller är en pil av glas som jag skjuter i mörkret,
och jag skrattar när jag ser hur hatet växer i trädets bark.
Ni ser en ekorre, jag ser en värld som jag kan riva itu
bara genom att bära rätt lögn till rätt lyssnande öra.

Min flit är en sjukdom, min iver en dans på en knivsegg.
Jag trivs i de sprickor där de stora inte kan nå mig.
Låt gudarna strida och låt jättarna ryta i vrede;
jag är den lilla rörelsen som får hela universum i gungning.
Jag är skvallrets gud, en illmarig gynnare
en ensam vandrare som lever på det kaos jag lämnar bakom mig.