Medans vi firar skördefester så skördar kriget i Ukraina liv. Så fortsätta stödja Ukraina.

29 september firas på många håll i Europa.

I länderna på de brittiska öarna kallas dagen för Michaelmas. Historiskt sett var det en av de fyra ”kvartalsdagarna”, Quarter Days, då hyror betalades, kontrakt förnyades och domstolar sammanträdde. En stark tradition som fortfarande lever kvar är att äta en ugnsstekt gås (Michaelmas Goose) för att bringa ekonomisk lycka under den kommande vintern. Det är också en term som fortfarande används inom universitets- och rättsväsendet för att beteckna höstterminen.

I Tyskland har ärkeängeln Mikael historiskt varit landets skyddspatron allt sedan 900-talet. Även om den stora ölfesten Oktoberfest i dag överskuggar det mesta under tidig höst, har mickelsmäss Michaeli, djupa historiska rötter kopplade till skördefester och marknader.

Inom katolska och ortodoxa områden i Europa uppmärksammas dagen i kyrkoåret. Lokala traditioner och marknader kallas ibland för Kermesse eller Kiermasz ursprungligen kyrkomässa eller kärrmässa, vilka härstammar direkt från de medeltida festligheterna som hölls till helgonens ära vid denna tid på hösten.

Sedan ska inte förglömmas att romarna hade en högtid 29-30 september: Ludi Fatales, 29–30 september): Denna festival hölls till Parcaes (ödesgudinnornas, eller Faternas ära. Det var festliga dagar fyllda med cirkusspel och gladiatorspel. Spelen introducerades under det romerska kejsardömet, runt mitten av det första århundradet e.Kr. Det ska även påpekas att en av senantiken främsta gudar var Mithra kulten av honom levde kvar i viss mån då den ersattes av tron på ärkeängeln Mikael.

Egentligen kanske man borde kalla högtiden för Mithrasmäss?

Sänd Gerd en tanke i dessa höstmarknadstider. För finns inget gärde att så på, ja då finns ingenting att skörda.

Det kan måhända vara av intresse att veta att en del skrock fanns runt mickelsmässan. Här ät tre sådana:

Ekollon
Man skar upp ekollon som plockats på mickelsmässdagen. Var nöten tom inuti betydde det en mild vinter. Var den fuktig förebådade det mycket snö, och var den torr väntades en sträng och kall vinter.

Frusna vatten
Om bäckar och sjöar frös till is före mickelsmäss, trodde man att vintern skulle bli mild och slaskig. Men om det var öppet vatten, skulle vintern bli hård.

Vindens riktning
Det håll vinden blåste ifrån på mickelsmässdagen, skulle vara den dominerande vindriktningen under hela vintern. Blåste det nordanvind väntades en extremt kall vinter.

Ja ha en trevlig dag och vörda vårt kulturarv. Seder och traditioner måste värnas och skyddas.

Några rader om hedendomens fiender och gudinnan Zisa.

Ju fler människor som söker sig till hedendomen, desto mer kommer hedendomen kunna påverka stat och samhälle. Men det kommer också att bli konflikter. Många, vare sig de är sekulära, kristna eller muslimer, kommer att protestera och motarbeta det.

Just gudinnan Zisa är ju ett exempel därpå. Man går så långt att man försöker låtsas som att hon inte finns. Men hedningar, de som går Lokes väg genom livet och är asarnas fiender, de är också våra fiender.

Zisa talar

Jag är ingen kvinna och har aldrig känt köttets tyngd
jag är den eviga lagen som fanns innan världen blev till.
Min mantel är vävd av nattens allra första skugga
och i min hand vilar skördens och ödets dolda sanning.
Ni ropar mitt namn när torkan sprider sin fasa
men jag svarar bara när er stolthet har brutits.

Från Augsburgs murar kan ni se min tron i molnen
ett fäste av ren vilja som ingen storm kan rasera.
Jag mäter era liv i min flätade korg av granris
där ryms både er tystnad och era bittra tårar.
Vänd er om och se hur era riken ska vittra
medan mina stensatta stigar består genom sekler.

Jag har färdats på floder som ännu saknar namn
mitt skepp är byggt av kosmiska stormar och tid.
Ni tror att ni äger jorden med era järnverk
men det är jag som rör om i världens djupa kärl.
Ett enda tecken från mitt bärnstensfärgade öga
och era städer ska återgå till det vilda.

Mina döttrar ska vakna när mitt spjut klyver skyn
jag löser dem från jordens och spinnrockens larm.
De ska inte längre krypa i mänsklighetens skuggor
de ska vandra med mig på de högsta topparna.
Jag skänker dem min stränga och rena klarhet
en frihet som föds ur ensamhetens eld.

Se på min panna som lyser av evigt norrsken
jag är den gudom som föder den nya morgonen.
Frukta inte mörkret som sväljer era vägar
ty jag går före er med en flammande fackla.
Jag är Zisa, kraften som fanns före alla gudar
och universum ska skälva när jag kräver min rätt.

Mysteriet om gudinna Zisa: När politisk korrekthet riskerar radera historien

Under medeltiden nedtecknade kristna munkar i södra Tyskland en fascinerande berättelse om Augsburgs skyddsgudinna Zisa. Enligt dessa skrifter ska hon ha räddat staden från en romersk invasion under antiken, vilket lokalbefolkningen länge firade med en årlig skördefest den tjugoåttonde september. I dag har dock denna gudinna nästan helt raderats ut från historieböckerna av moderna akademiker, med den österrikiske professorn Rudolf Simek i spetsen. Simek och hans likasinnade kollegor avfärdar Zisa som ett rent medeltida litterärt påhitt utan någon som helst historisk verklighet. Men frågan är om denna extrema skepsis verkligen är objektiv vetenskap, eller om den i själva verket drivs av en tydlig politisk agenda.

För att förstå varför moderna forskare så hårt bekämpar existensen av figurer som Zisa måste man blicka bakåt mot efterkrigstidens trauma i Tyskland och Österrike. Under artonhundratalet och fram till andra världskriget användes den germanska mytologin av nationalistiska krafter som använde forntida gudar för att bygga upp en farlig politisk propaganda. Som en direkt motreaktion utvecklade efterkrigstidens historiker en hyperskeptisk metod. Denna skola utgår systematiskt från att om en gudinna inte kan bevisas med stenhårda, samtida skriftliga dokument eller klockrena arkeologiska inskriptioner, så har hon helt enkelt aldrig funnits. Det är en akademisk försvarsmekanism, en politiskt motiverad rädsla för att råka legitimera nationalismen, som slår över i en vinkling åt det andra hållet.

Denna tyskspråkiga forskarskola påminner i högsta grad om den svenska Weibullskolan som dominerade svensk historieforskning under nittonhundratalet. Bröderna Lauritz och Curt Weibull gick till hårt angrepp mot den äldre, storsvenska historieskrivningen som hade glorifierat sagokungar och vikingatid. Weibullarna gjorde måhända en insats när de rensade bort politisk propaganda, men deras metod blev till slut så extrem att den förlamade forskningen. De kastade ut i stort sett hela Sveriges historia före år tusen och avfärdade muntliga traditioner och isländska sagor som rena fantasiprodukter. Både Weibull och Simek skapade ett historiskt vakuum där det förflutna blev helt tomt och livlöst, bara för att forskarna var rädda för att göra fel eller spela nationalisterna i händerna. Man är så rädd för nationalism att man faktisk kommer farligt nära lögnens gräns.

Om man drar Simeks hårda metod till sin spets landar man i det absurda antagandet att invånarna i det förkristna Augsburg måste ha varit ateister som levde i ett andligt vakuum, eftersom inga statyer med Zisas namn har överlevt tidens tand. Men frånvaro av bevis är inte bevis på frånvaro. Den germanska religionen var lokal, föränderlig och djupt rotad i naturen. Helgedomar byggdes i trä och kulten bevarades genom muntligt berättande generation efter generation. Att kristna missionärer sedan högg ner de heliga lundarna och förstörde spåren innebär inte att gudarna var påhittade.

Det finns alldeles för många indicier för att avfärda Zisa som en fantasi. Det lokala bergsnamnet Cisenberg, de ihållande skördetraditionerna och de fragmentariska medeltida notiserna är kulturella ekon av en äldre verklighet. Zisa har med största sannolikhet funnits som en lokal skydds- och skördegudinna i regionen. Genom att kombinera de skriftliga spåren med modern arkeologi och religionshistoria kan vi i dag se förbi efterkrigstidens akademiska rädsla. Det är hög tid att återupprätta historien och erkänna att det bakom de medeltida texterna döljer sig en rik, levande och andlig verklighet som inte förtjänar att raderas ut av politiskt motiverad hyperskepsis.

Gudinnan som en del tror inte finns på grund av nationalistfobi och kristna normer.

Innan vi i föreningen började skriva om gudinnan Zisa så var hon nog nästintill okänd i Sverige. Men allt mer uppmärksammas hon, inte bara i Sverige utan bland många andra hedningar i Midgård.

Hell Zisa!