Järnsaxa, Járnsaxa
Järnsaxa är mor till Magne och har alltså haft en kärleksrelation med styrkans gud Tor. Hennes namn kan betyda ”hon som bär järnsvärdet.” Då hennes son är en gud och hon har denne son med en gud så borde gudamodern Järnsaxa ha gudinnas namn och värdighet. I Hyndluljóð nämns hon som en av Heimdalls nio mödrar.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Aurboda, Aurboða
Aurboda är en av de diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Frejs maka Gärds mor har samma namn. Troligen är det inte samma person. Det är nog som med oss människor, många har samma namn, så och i myterna värld.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Konstnärer del XXI Evelyn De Morgan
Mary Evelyn De Morgan, född Pickering, levde och arbetade i en period som präglades av omvälvande förändringar. 1855 föddes konstnärinnan vi ska berätta om och 1919 när fredsförhandlingarna efter första världskriget pågick avled hon. Mary föddes i den brittiska överklassen. Föräldrarna var inte överdrivet förtjusta i att dottern satsade på måleri men hon fick stöd av onkel John Roddam Spencer Stanhope som även han var konstnär. Farbrodern tillhörde den krets av konstnärer som kallades Prerafaeliterna, The Pre-Raphaelite Brotherhood, en brittisk konstnärsgrupp grundad 1848 av Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och Holman Hunt. Namnet på gruppen kommer sig av att de sökte inspiration i konsten innan Rafaels verk från början av 1500-talet. Prerafaeliterna ansåg att mycket av konsten hämtade så mycket inspiration från renässansmålarna Michelangelo och Rafael att det bara blev upprepningar av dessa mästares verk och syn på konsten. Tiden innan Rafael, ungrenässansen var inspirationen för den nya konstnärsgruppen. Evelyn kan sägas tillhöra denna grupp. Vidare ska sägas att prerafaeliterna var inspirerade av medeltidens målningar men också hade radikala åsikter om samhället och sociala frågor. Kärlek, svek, död och motsättningar mellan ljus och mörker allt präglat av stramhet och allvar. Mycket av dess teman återkommer i Evelyns konst.
Evelyn studerade konst vid South Kensington National Art Training School 1872 och i Slade School of Art 1873-1876. Det var inte lätt för en ung kvinna att bli konstnär, men Evelyns talang och envishet gav resultat. Efter avslutad studietid gav sig Evelyn ut på resa och den gick förstås, törs man nästan säga till Italien. Väl hemma i igen började den aktiva karriären och Evelyn lyckades få med tavlor på utställningar vilket var ovanligt för kvinnor. I början av 1880-talet började Evelyn bli mer och mer framgångsrik och hon reste ofta till Italien. Några år senare träffade Evelyn William De Morgan som arbetade som keramiker. Inte bara William utan övriga medlemmar av familjen fick ett avgörande inflytande på Evelyn. Williams mor var spiritist och det blev Evelyn också. De Morgans var på det hela taget mer bohemiska än den viktorianska överklassmiljö Evelyn kom ifrån. 1887 gifte sig William och Evelyn. Äktenskapet blev lyckligt trots eller kanske på grund av att maken var 16 år äldre. Båda makarna fortsatte med sin konst, ovanligt för kvinnor som gifte sig brukade ofta sluta med måleri. Italien fortsatte att spela en viktig roll i makarnas liv och florens var ofta den plats där de bodde.
1887 Evelyn gift William De Morgan. Trots åldersskillnaden deras var en harmonisk och ömsesidigt stödjande äktenskap. Förutom deras konstnärliga sysselsättningar, delade de en väldokumenterad humor och en idealistisk anda. Deras gemensamma intressen ingår sociala reformer, spiritism och musik. Evelyn gav ekonomiskt och moraliskt stöd för sin makes keramik företag, som dock lyckas krävs mycket kapital. Kan nämnas att makarna även var lite inspirerade av Swedenborgianism, den svenske teologen Emanuel Swedenborgs märkliga lära med såväl kristendom som tron på andar. 1914 utbröt det stora kriget och det äkta paret kom aldrig mer att besöka Italien. William avled 1917 och två år senare följdes han av sin maka. 1916 hade Evelyn de Morgan sin sista utställning som var till förmån för röda korset i Italien och Storbritannien.
Under sin livstid Evelyn De Morgan producerade cirka 102 oljemålningar och över 300 ritningar. Målningar uppvisar andlighet, allegorier användning av mytologiska, bibliska och litterära teman. Hjältinnor, ljus och mörker som metaforer liv och död samt allegorier över krig. Makarna var, ska tillägas pacifister.
14 februari. Alla hjärtans dag. En modern högtid för oss och en ganska påklistrad sådan. Den kristne Valentin blev som många kristna dödad av hedningarna och blev helgon. Valentinfriande förknippas mest med anglosaxiska länder och det är påverkan därifrån Vi fått seden. Det är dock så att i det antika Rom firades en fest runt den 14 februari som kallades lupercalia. En fest där man offrade getter och rituell piskning förekom. Roms grundare Romulus och hans bror Remus blev enligt sagan diade av en varginna och denna myt spelade också självfallet in.
Här i Sverige finns inget belägg att lupercalia firats men det kan ju vara värt att ta med. De kristna tog egentligen aldrig och införde nya fester och helger de bara tog över det som redan fanns. Asatroende har i modern tid börjat fira dagen och som motpol till helgonet Valentin som ska levat på 200-talet ställt fram Rind och Odens son Vale. Vale hämnaren som dödar sin halvbror Höder för att hämnas sin halvbror Balder är dock ingen gud som förknippas med kärlek eller fruktbarhet. I likhet med den romerske Remus dödar han dock en bror. Guden Vidar även han son till Oden är den som vid ragnarök dödar Fenrisulven. Dödandet av ulven kan ju passa in vid lupercalia. Lite långsökt kan man dra paralleller med dödandet av monsterulven och skapandet av den nya världen efter ragnarök. Gudarna skapade ju i urtiden världen genom att döda Ymer och den nya världen föds då gudarna dödar sina fiender. Men inte är Vidar en gud som kan sägas vara en fruktbarhetsgud. Den hedniska lupercaliafesten var till stora delar en fruktbarhetsfest, fruktbarhet är vanernas område. Vanernas stora gudinna är Freja som står i centrum vid disblotet som sker några veckor innan den 14 februari.
Slutsatsen är att det inget som talar för att asatroende i gamla tider firade den 14 februari. Dock så har dagen ett hedniskt förflutet och i enlighet med den hednisering som Ideella Kulturföreningen ägnar sig åt så kan man fira dagen och då kan man ägna såväl Vale som Vidar en tanke. Eller varför inte alla makter vi tror på? De kristna tog över en hednisk högtid, nu tar vi tillbaka den.
Ha en trevlig 14 februari vare sig ni firar dagen eller inte ärade hedningar!
Vidar och Vale
Snotra
Vett och etikett kan man säga är Snotras område. Asynjan Snotra är en mycket klok gudinna god att åkalla då det gäller att kunna uppföra sig och konversera väl.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Konstnärer del XX Ivar Arosenius
Henrik Arosenius och hans maka Sigrid välsignades med fyra barn, sönerna Ivar, Harald och Erik och dottern Ingegerd. Men en mörk skugga vilade över de båda äldsta sönerna, de led av obotlig och ärftlig leukemi. Harald avled efter ett tandläkarbesök vid 14 års ålder! Äldste sonen som vi ska berätta om föddes i oktober 1878 i Göteborg.
Aroseniuska hemmet var ett kulturellt sådant, fadern var mycket intresserad av litteratur och båda sönerna Ivar och Erik målade. Bellman, Runeberg och Tegnér lästes. Ivar som var blödarsjuk kunde sällan leka med de andra barnen, risken att sår skulle uppkomma som kunde riskera hans liv gjorde sådant omöjligt, det var nog tur i oturen att Ivar var så begåvad med penna och pensel. Genom hela skoltiden ritade och målade Ivar flitigt. Henrik och Sigrid gladdes över Ivar konstnärliga ådra, och de ställde sig aldrig avvisande till att sonen skulle bli konstnär, tvärtom uppmuntrade de honom. Man får anta att föräldrarna heller inte gjorde sig några illusioner om att sonen skulle bli gammal. Bättre då att han fick syssla med det han ville. En blödarsjuk vid denna tid kunde knappast syssla med ett mer konventionellt arbete.
Där det skrivs där brukas det läsas. Ivar läste många sagoböcker, tusen och en natt men också en lite ovanlig bok av Johan Hedenborg Turkiska nationens Seder, bruk och klädedrägter från 1839. Bellmans dikter påverkade och inspirerade målningarna.
1896 gick Ivar Arosenius ut realskolan. Året innan hade lektioner börjat tas vid Valands målarskola. Senare studerade unge Arosenius även vid Slöjdföreningens skola. Valand i Göteborg var mycket friare som måleriutbildning än det mer stränga konstakademin i Stockholm.
Arosenius, och många av hans konstnärsvänner, vände sig bort från dåtidens måleri som de ansåg stelt och formellt. De vände sig bort från måleriets krav på realism och blandade in drömmar, drastisk humor, friare formspråk och symboler. Arosenius var även inte att förglömma mycket skicklig inom karikatyrtecknade. Burlesk och uppsluppen humor finns med i många av Ivars verk.
1898 reste Ivar Arosenius upp till Stockholm. Föräldrarna ansåg att en riktig konstnär måste studera vid akademin i kungliga huvudstaden. Till en början gick det bra, men skillnaderna mellan Göteborg och Stockholms konstskolor blev till sist för stora. Ivar som alltid trots sin sjukdom haft ett väldigt hett temperament kom ofta i konflikt med folk under hela sitt liv, hans svordomar ska ha varit mycket originella och mycket vanliga. I Stockholm hade den unge mannen från Västkusten hamnat i kretsar där det var något vildare än i Göteborg. Ivar lärde sig supandets glädje, om inte annat för att det fanns teorier om att alkohol skulle underlätta koaguleringen av blod. Vid Konstnärsförbundets skola studerade Ivar en tid.
På det hela taget var tiden i Stockholm ett misslyckande och 1901 var Ivar åter i Göteborg. Valand fick tillbaka sin elev. 1902 och 1903 tillbringades några sommarveckor i Torsby i norra Fryksdalen hos vännen och blivande svågern Ernst Spolén. Naturen i Värmland inspirerade Ivar.
Arosenius for på en studieresa i Europa under hösten 1903, med början i München. Sedan blev det Paris och Normandie. Våren 1905 deltog Arosenius med 86 akvareller i en utställning på Salon des Indépendants.
Hösten 1905 träffade Ivar Ida Andrea Cecilia Adler. Ida som Ivar mer eller mindre döpte om till Eva blev hans hustru året därpå. Älvängen vid Göta Älvdalen blev deras hem 1906. Dottern Eva föddes i juli samma år. I hushållet fanns även barnpigan Selma. Det bohemiske och temperamentsfulle Ivar lugnade ner sig och livet blev lugnare. Men det målades mer än förut. Dottern inspirerade Ivar till barnboken Kattresan, en bok som ännu står sig och är populär. Drastisk humor, Venus och Bacchus, fylliga damer och många porträtt av frun och dottern är det man associerar med Arosenius.
Nyåret 1909 hade Ivar Arosenius fått en infektion i halsen. Den förvärrades och natten till den andra januari 1909 drunknade Ivar Arosenius i sitt eget blod.
Eir
Läkekonstens gudinna är Eir. Hon är en bra gudamakt för de som vill arbeta med att bota sjuka och skadade människor. Eir är en av de diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinsmal. Hon sägs vara syster till Freja och dotter till Njord. Det stämmer nog, skönhet och hälsa går ju som alla vet hand i hand. Eir uppträder ibland även som valkyria. I den poetiska eddan nämns Eir i Fjölsvinnsmál.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Gärd, Gerðr
Gärd är ursprungligen av jättarnas stam. Men fager är hon, så fager att Frej blir kär. Men gudar och jättar kommer ju inte så bra överens så Skirner fick fara till jättarnas rike för att fria till henne på Frejs order. Efter svår övertalning går Gärd med på att träffa Frej. Efter nio dygn förenas de två och Gärd blir gudinna. Gärd omnämns i Skírnismál och Hyndluljóð. Gärds föräldrar är jättarna Gymer och Aurboda. Liksom sin make har Gärd hand om fruktbarhet och kan åkallas inom detta område.
Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.
Ideella Kulturföreningen anser att heteronormen är den enda normen. Det betyder förstås att vi tar avstånd från pedofili. Sådana hamnar i Hel när de dör och utsätts för en specialbehandling som är väldigt otrevlig. Ideella Kulturföreningen brukar inte uppmana till lagbrott. Men vill någon tukta en barnförstörare så har vi inga moraliska invändningar.
Denna artikel skrivs i skydd av religionsfriheten. Vi vill påpeka att vi bara diskuterar med folk som delar vår värdgrund.
